Ni har väl sett löpet idag på Expressen om unga tjejer och deras kroppar?

– Man döms efter sin kropp, men jag har lärt mig att om jag inte köper det så blir jag inte dömd. Jag vägrar acceptera att folk ser ner på mig för att jag kanske väger mer än vad de själva vill väga, säger Hannah Arnhög.
– Jag är urnöjd, och då tycker folk att jag är snygg.

I mina ögon hade hon nog varit ursnygg även utan sitt självförtroende. Men visst har hon rätt i vad hon säger. Och man kan träna sig i att bli nöjd också har jag märkt. Gårdagen till ära bestämde jag mig för att behålla bikinin jag köpt på La Senza. Trots att det blir lite extra volanger på ryggen. Men jag ser ju ut så. Och predikar hela dagarna att det är okej för andra. Alltså är det det även för mig!

Så jag stod länge och väl framför spegeln tills jag vant mig vid hur jag såg ut. Med spända magmuskler, utan spända magmuskler, från sidan, bakifrån, framifrån, sittande. Kurvor överallt. Förbjudna så in i norden. Fantastiskt att sådant anses fult. Bara av gammal vana.

Jag förstår det mindre och mindre. I synnerhet i kväll när jag slötittade på Miss Universum och höll på att tråkas ut fullständigt. Så mycket tråkiga, intetsägande kvinnor med samma kroppstyp, samma frisyr, samma sminkning, samma klänning, samma övervidriga bikini och relativt tråkiga aftonklänningar. Jag fattar att någon rent individuellt kan tycka att det är snyggt, men hur det kan vara ett ideal undgår mitt förstånd. Eller som en polare uttryckte det: “det är ju mera plast i dem än i en plastbil”.

Emmie ville att jag skulle fråga er var man ska shoppa för stora storlekar i Norra England runt Bath. Hon drar storlek 18 – 20 i engelska storlekar Dorothy Perkins och Evans är redan inräknade. Vart mer ska hon gå? Tips mottages tacksamt!

Jag har så sjukt mycket kläder som är snygga och behöver egentligen inte shoppa så fasligt mycket. Så jag startade en utmaning på bloggen idag. Elin hjälpte mig att sätta ihop reglerna.

Vi ska använda alla de kläderna som vi kan använda i våra garderober. Var med!

1. Allt som går att använda under sommaren ska användas innan sommaren är slut!
2. Bildbevis i respektive outfittråd.
3. Var kreativ!

Byt ut punkt 2 mot bildbevis i din blogg om du så vill. Utmaningen börjar redan i morgon.

Vill du se det mesta av utmaningen reggar du dig förstås på forumet som nu har över 70 medlemmar.

Jag är alldeles vansinnigt intresserad av gamla tiders kvinnoideal. Ovan en bild av Rubens. Susanna och de äldste.

Rubens kvinnor är ju verkligen inte bara kurviga. De har dessutom muskler som skulle få de flesta på gymen idag att bli gröna av avundsjuka.

Jacob Jordaens (King Candaules of Lydia Showing His Wife to Gyges) Celluliter, kurvor och en stark muskulös kropp.

Jag hade alltid trott att muskler på kvinnor var ett modernt påfund. Att det liksom varit fullkomligt tabu förr i tiden, då kurvorna var själva grejen. Men det verkar inte vara så.

Nu kan man förvisso inte dra några som helst slutsatser bara av att kolla på gammal konst, för det handlar ju förstås om vad konstnärerna tyckte om att måla, men med uteslutningsmetoden kan inte muskler på kvinnor ha varit omodernt, på samma vis som kurvor inte var omodernt.

Om inte annat är det lite intressant att jämföra med idag, då folk tror att tonad minsann är att vara så smal att varenda muskel syns. I själva verket kan man vara ganska tjock och vara tonad ändå, det har inget med att vara smal att göra.

Själv är jag för tillfället tonad till tänderna. Och det är inget jag kan säga att jag direkt satsat på. Kan inte heller säga att jag tycker det är överdrivet snyggt. Däremot är det fascinerande att se ytterligare en bit av den kroppsliga anatomin avteckna sig utanpå huden. Som om man var lite genomskinlig liksom. Jag är nog ungefär lika fascinerad av det där som Rubens. Undras om han inte heller tyckte det var så snyggt.

Efter att ha letat efter en bikini som säger “Här är en som inte skäms över sina kurvor!” har jag så gott som gett upp. En sådan finns inte. Så jag får helt enkelt fortsätta skämmas i stället.

De som gör bikini för storbystade, som t ex Freya och Panache har alla minimala bikinitrosor, som hamnar under magen och lämpligt rullar ner och korvar sig. Det samma gäller den bikini jag har hemma nu från La Senza för utprovning.

När det kommer till andra alternativ så görs normalstorlekarna inte längre upp än till D-kupa och de stora storlekarna börjar på 85. Jag är för liten och för stor på samma gång. Detta gäller ställen som KappAhl och Lindex. Och om man ens för ett ögonblick vågar sig på att prova en bikinibh från Ellos blir man återigen påmind om att de inte är gjorda för folk med bröst.

Sen har vi då tjockisaffärerna, de heta i USA. Jo, ingen av dem tycker att jag ska ha en bikini. Varken Torrid, Landsend, Lane Bryant eller ens Swimsuitsforall har bikinis, utan jag ska självklart ha en tankini i stället. Inte visa fläsket ajabaja.

Eller varför inte göra som MissMary.

Kombinera osexig bikini med smal rygg. Ja men vilken toppenidé. Jag ska alltså både ha fett som putar ut åt alla håll och samtidigt dölja hela min byst i ett osexigt tyg. Grattis! Det är ungefär lika korkat som bredrandiga pluskollektioner.

Jag har provat bikinis från varenda rimlig kedja. Jag har beställt från Ellos, jag har letat på lågprislager och jag har slutligen beställt från England. Tyvärr kommer det ändå sluta med att jag måste kombinera, och att jag förmodligen måste välja. Sexig framtill men ful i ryggen, eller ful och osexig men praktisk i ryggen. Eller dölja allt i en tankini.

Jag har inte köpt en bikini sedan 1900-talet, och uppenbarligen finns det ingen affär som tycker det är dags för mig att köpa någon i år heller…

Ytterligare en av mina kurvigare förebilder har gått ner i vikt. Varenda gång det händer förlorar jag hoppet en smula. Jag skulle tippa att denna tjejen gått ner ungefär femton kilo på tre månader eller så. Och jag kan tänka mig vilka kommentarer hon får, hur duktiga alla tycker att hon är, vilken karaktär hon visar. Alla de där kommentarerna som vi alla känner så väl igen.

Men vad skulle hända om man i stället gratulerade folk som gick upp i vikt? Skulle vi då hellre vilja vara större? Om man gratulerade någon för bilringarna i stället för de synliga revbenen, eller vad det nu kan vara. Om inte annat vore det ett intressant experiment.

Jag tror att ofta är vi så fast i att gå ner i vikt att vi helt missar nuet. Allt handlar om då. Då ska jag köpa kläder, då ska jag vara på stranden, då ska jag ha bikini.

Men nu då? Vad ska jag göra nu?

Jag tror inte bara att vi missar nuet, jag tror ofta att vi faktiskt förlorar perspektiven. Jag vet inte om de flesta egentligen tycker det är snyggare att vara smal. Om man ska vara riktigt ärlig, varför är det det? Skulle du ha tyckt det för 200 år sedan då synliga nyckelben ansågs vara en av de största defekterna man kunde ha? Jag tror det handlar om vana.

Vikthatet är djupt, djupt rotat i nästan alla tjejer jag känner. Jag tror nästan inte jag känner någon som inte skulle vilja gå ner i vikt. Spelar ingen roll hur smal eller tjock personen är. Lite lite i alla fall, bara något kilo…

Det är då jag får lust att ställa mig upp och skrika. “Screw that fucking kilo! Du kommer ändå vilja gå ner två till sen. Det sitter inte i fettet, det sitter i huvudet”.

Det är inte fel på våra kroppar, det är en kollektiv tvångsneuros vi helt enkelt inte verkar lyckas bli kvitt.

I USA där de har så enormt mycket mera utbud på pluskläder än här är bantarnojan knappast mindre än i Sverige. Om du så är en hälsosam storlek 18 så har du ändå drömmen att vara en storlek 12. Varför? Skitsnygga, svinheta brudar som svälter sig, går hungriga och mår dåligt? Samma som sedan kräver acceptans för stora storlekar.

Men varför kräva acceptans av någon annan för något vi inte själva kan acceptera hos oss själva?

Jag tror det börjar här och nu. Det börjar hos en själv. Det börjar med att man själv ställer sig upp och säger. Nu får det vara nog! Nu kastar jag ut vågen. Nu skiter jag i måttbandet, nu tänker jag äta min chockladkaka utan dåligt samvete. Nu går jag till stranden och skiter högaktningsfullt i om andra glor på mig.

När jag började skriva denna bloggen satsade jag fortfarande på att gå ner i vikt. Tack vare forumets start har jag slutat med det. Men det krävdes att se mig i spegeln, att se alla andra missnöjda för att själv begripa hur mina tankegångar egentligen gick och hur jag skulle bryta dem. För det är ju så enkelt, och samtidigt så svårt. På samma gång.

För mig var det helt enkelt nog med självhat och självplågeri. När är det nog för dig?

Outfit: Gammal frottéklänning HM
Lackskärp New Look – Ebay
Leggings: HM

Här är det lilla underverket som ska göra min sommar lättare. Det är ett stift med en fuktgivande geggamoja som man smetar på huden mot skavsår. Den ska fungera även på fötter, men ärligt talat har jag inte vågat pröva det än. Däremot har jag idag sprungit två kilometer med shorts upprullade så att hela låren skavde mot varandra. Jag har även gått hem från träningen i en minikjol utan leggings under Det var väl si så där 500 meter hem och normalt brukar en sådan sträcka räcka för att ha fnasiga lår. Men inte denna gång.

Låren går mot varandra och det är liksom som om man hade någon slags glidmedel på dem, de glider mot varandra i stället för att skava mot varandra. Det är lite samma effekt som om man skulle smeta vaselin mellan låren men inte en fjärdedel så kladdigt.

Det krävs t ex att man applicerar ganska noga och svettas man mycket så går det trots allt bort lite grand och man kan behöva lägga på mera. Så därför är det bra att ha med sig sitt lilla stift i handväskan. Som tur är väger det bara drygt ett hekto så det är lätt att ta med sig.

När jag kom hem från min promenad var jag som vanligt svettig. Att säga i en blogg att man var blöt mellan låren låter förstås inte så himla snyggt men så var det i alla fall. Jag hade svettats rejält mellan låren men likväl hade det inte skavt.

En jämförelse är att jag när jag var på gymet bara hade applicerat den mellan låren och där uppstod inget skav. Men när jag skulle sätta mig och träna låren fastnade jag så illa att jag inte kunde utföra övningarna över huvud taget. Jag höll på att skavas sönder mot lädret. Det var som klister. Och det är ju precis så det brukar vara när man inte har något mellan låren också. Att låren klistrar ihop sig och skaver på varandra.

Så bodyglide är min nya kompis

Ett märke jag mer och mer börjar titta åt är Monsoon. De skickar som vanligt inte till Sverige men ebay i UK är fulla av dem. De har klänningar som görs upp till storlek 20-22, vilket innebär strax över 100 i midjemått. Alltså några storlekar större än Asos.

Framför allt är det deras klänningar jag fastnat för. De är inte billiga men verkar ha desto bättre kvalitet.

Jag kan inte se mig mätt.

Spammar lite till.

Och lite till.

Till och med deras strandklänningar har det lilla extra.

Men billigt är det inte. Billigaste klänningen kostar väl sisådär runt en 700 svenska kronor. Men på ebay finns det förstås mängder av dem billigare.

Självklart gör de både tärnklänningar och brudklänningar också.

Den sista ska föreställa en brudtärneklänning, men jag måste nog säga att jag tycker det funkar lika bra på bruden själv.

Jag såg en sak i fredags när jag var på det lokala köpcentret. Skyltdockorna på HM hade revben. Alltså det var avgjutningar som av revben på dem. Om till och med skyltdockorna har synliga revben måste jag ha missat något. Är revben inne?

Vilka mera ben är inne just nu? Höftben anar jag är trendigt men är det även trendigt med bröstben?

Jo, faktiskt är det ju så men man såg ju inga kurvor annat än de i ansiktet. För några år sedan då jag var väldigt öppet gayfanatisk skulle detta ha betytt massvis. Nu tänker jag mest att jag vill göra hennes hår längre, ta av henne kavajen, ta bort glasögonen å sätta på henne en klänning.

Men hon sjunger fantastiskt och brudarna bakom henne hade skön stil.

Egentligen är det ganska coolt att Östeuropa går in och totaldominerar oss. Och att faktiskt Kroatien verkligen gav sin tolva till Serbien. För bara 15 år sedan var det vilt krig därnere och nu röstar de på varandra. Jag kan inte låta bli att röras av det.

Och med största sannolikhet är lesbiska kampsånger betydligt mera kontroversiellt i Serbien än hos oss. Så jag tycker det är ganska coolt. The Ark klarar sig ändå. Och kanske är det inte hela världen om Sverige får ta en paus från schlagerfestivalen?

Betyder det att om 17 år eller så kommer Tjejenien lägga sin röst på Ryssland?

Här syns lite mera kurvor. Och rösten är mer än fantastisk.