klara

Det ligger ett ganska otäckt lagförslag om företagshemligheter på regeringens bord just nu. Jag har idag skummat genom utredningen och det ser inte alltför bra ut. Förslaget är skrivet luddigt. Och det är onekligen ett i raden av korporatistiska förslag. Väldigt förenklat – ett system där företagen med hjälp av staten styr världen.

Det var så det såg ut i Mussolinis Italien.

Där satt företagarna/samfunden/föreningarna i en kammare och fascisterna i den andra. Här grundades även skivindustrins lobbyorganisation IFPI.

Man kan vara mot fildelning. Man kan vara för att ha system som gör att det går att ladda ner och betala för det, eller beskattning till artisterna. Men vilken approach man än har blir den tekniska slutsatsen densamma. Det går inte att upptäcka fildelare utan att övervaka hela befolkningen. Logiken är precis den samma som i FRA-lagen. Hur mycket man än önskar sig att det skulle kunna funka på ett annat sätt så gör det inte det. Därför spelar det ingen roll vilken syn man har på fildelning. Man kommer aldrig komma åt den annat än genom att kränka integriteten.

Eftersom våra politiker får sin information från Hollywood och skivindustrin så klubbas därför den ena övervakningslagen efter den andra genom. Lagar som ger stora företag makt på beskostnad av individer.

Det jag ser i dagens lagförslag är just en sådan förskjutning. Om du röjer något som företaget anser vara en hemlighet kommer kronofogden hem och får göra husrannsakan. Man får också placera hemliga kameror i din lägenhet. Ja, det är domstolen som avgör om kronofogden får komma och om man får ha kameror där, men eftersom förslaget är så luddigt utformat vet man inte i praktiken hur domstolarna kommer döma.

Så vi ska titta lite på luddigheten. Inte minst syns den i punkt 3.2.1.2(pdf)

Var gränsen går mellan sådant, som den enskilde sålunda får göra bruk
av i varje anställning eller yrkesutövning, och sådant, för vilket företagen bör få åtnjuta speciellt hemlighetsskydd, är svårt att precisera i
generella termer.

Ja. Det är inte lätt att veta vad som ska vara hemligt och inte. Så därför kommer man med lite exempel.

Om resultatet av ett visst tekniskt förfarande är beroende främst av utfär-
dade instruktioner så att det med framgång kan utföras av i stort sett
varje person, som normalt sysslar med den sortens arbete och som
noggrant följer instruktionerna, bör dessa i förekommande fall kunna
betraktas som företagshemlighet. Men om ett framgångsrikt resultat är
avhängigt mer av personlig skicklighet eller erfarenhet hos den som
tillämpar förfarandet, bör instruktioner inte kunna skyddas.

Men det står in hur och vem som ska bedöma vad som är vad. Vem kan säga vad som är personlig skicklighet och vad som är något alla kan? Måste alla som har utbildningen kunna precis det du kan för att det inte ska klassificeras som din egen skicklighet? Ja, man kan ställa mängder av frågor och det är inte svårt att se att allt kommer att handla om tolkningsfrågor i sista änden. Och med tanke på att vi sett väldigt mycket ändamålsglidning i Sverige på sistone är risken att en sådan lag missbrukas.

Immaterialrätt, som det, kallas är en het potatis. Alltså rätten till kunskap, konst, sånger, författarskap, filmer, idéer osv. Allt som inte går att ta på men som ändå finns för att någon har gjort det.

För att företagen ska få ha sina idéer för sig själva krävs mycket kontroll. Och när man då använder staten för att få den här kontrollen blir det korporatism. Företagen får större makt än individen och äger individen.

Hollywoods och skivindustrins mål just nu är att förbjuda all annan musik och film än den de själva skapar. Tyvärr skämtar jag inte. Det ligger ett hemligt avtal som kallas ACTA som ska kriminalisera att man ger andra sitt eget material via internet. Sitt eget, alltså. Dessutom vill avtalet skärpa straffen för fildelare så man kan få fängelse i två år. I praktiken innebär detta att om du gör egen musik eller skriver egna böcker som du lägger upp gratis på internet så kan du få två års fängelse. Man vill även ha rätt att stänga ner internet för fildelare, samt söka genom alla prylar som man kan ha upphovsrättsskyddat material på om man åker utomlands. Det betyder söka genom din dator, din mp3, din mobil, ditt usb-minne, din bärbara dvd, freestyle eller cdspelare. Allting ska få genomsökas.

Alla de här förslagen är i grunden just korporatistiska. Alla syftar till att ta staten till hjälp för att skydda företagen mot individerna.

Och allt detta händer för att våra politiker inte begriper. Säg att skivindustrin dör och de kommer lyssna på skivbolagen. Säg att det inte är tekniskt möjligt med en FRA-lag utan massavlyssning och de kommer hänvisa till sina experter som säger något om filtrering, integritetsskdd och avancerade sökbegrepp. De vet inte vad de talar om, och det allra läskigaste är att de inte ens vet att de inte vet vad de talar om.

Vi går med stormsteg mot 1930.