klara

Någon gång i början av året märkte jag att det hände eller hänt något med mig. Mina värderingar hade plötsligt förändrats och mina prioriteringar såg annorlunda ut. Jag vet inte varför. Det var bara något som hänt.

Efter att ha förlorat mitt livs största trygghet på försommaren har det här draget förstärkts snarare än motsatsen. Jag värderar inte frihet lika högt som förut. Eller snarare, jag värderar beroende betydligt högre än när jag var yngre. Jag ser det inte som något fult och fel. Det är väl en av anledningarna till att jag lackade ur på Catrin i förrgår. Jag vill inte leva ett sådant liv. Jag är inte gjord för ett sådant liv. Ett liv där kärlekar avlöser varandra och där allt handlar om känslor och upplevelser. Jag värderar trygghet så enormt mycket högre. Den enda skillnaden är att jag slutat tycka att det är fel. Det är annorlunda, för det följer inte vår tids normer, men fel är det inte.

Att läsa intervjun med Nina Björk är som att se sig själv i en spegel. För 10 år sedan var jag där hon var, beundrade henne, tyckte samma som henne, hade själv en potentiell feministkarriär på universitetet. Och jag visste allt om livet och var tvärsäker på min sak. Idag sitter hon och kritiserar på sätt och vis sig själv för sin naivitet med ord jag lika gärna kunde sagt själv. Som sagt – en spegel.

Jo, nog trodde vi på oberoende, alla vi som hyllade Under Det Rosa Täcket och visst var det viktigt för mig att bli någonting utan en mans hjälp. Men det vi inte kritiserade var hela grejen med att ”bli något”. Varför ansågs vi inte vara något bara i det vi var? Den tanken fanns aldrig, i en värld där allt handlade om att prestera.

I den världen var det fult att vara beroende av en man. Det var fult att ha en önskan om att få barn och att känna sig halv om man inte hade någon pojkvän. Men man såg inte att man hamnade i andra diket. Att ens vilja att vara oberoende också skapade press. För när allt kommer omkring är ingen av mina feministiska vänner särskilt oberoende alls. Och allra minst jag själv.

Är människan verkligen menad att klara sig själv? Skulle vi då bygga upp enorma system där allting går ut på att vi är beroende av varandra? För är det något den ekonomiska krisen visar så är det just detta: Vårt oberoende är en bluff. Det spelar ingen roll hur mycket pengar vi har när en ekonomisk kris kommer. För rätt vad det är är de inte värda mera än att torka sig i röven med. De är inget i sig själva.

- Livet med barnen har visat glappet för mig, för det ligger så långt ifrån vår tids föreställning om vad det är att vara människa. Jag ser totalt beroende, mina omsorger som livets förutsättning – samtidigt som jag är omgiven av alla dessa höga värderingar av frihet och oberoende.

- Glappet är lika stort efter barndomen. Sjukdom, åldrande, kärleksrelationer – inget av det har med suveränitet och valfrihet att göra.

Att inte frigöra sig från sina föräldrar anses fult. Att vara beroende av en relation anses fult och att leva genom sina barn är fult.

Men varför tycker vi det är fult?

…och fram träder just dessa historier om gränslösa varel­ser, om människans plikt att nå toppen av sin förmåga och hennes rätt att bli rik. Men också friheten att tänka, att välja sig ett liv och inte vara någons slav.

Jättebra tankar ja, men de missar för mig det fundamentala i mitt liv. Det är att vara i relation till andra människor.

I andra halvan av boken kommer Victoria Benedictsson in. Nina Björk ser hur Benedictssons liv och skrivande gestaltar den liberala drömmen om människan – hon som skapar sig själv.

- Man kan ju säga att de frihetstankar som bröt igenom starkt under Benedictssons tid gav henne den stora möjligheten att just välja sig ett författarliv framför att leva med man och barn. Men jag tror också att idén ”om man bara vill, så kan man lyckas” föder en enorm skuldkänsla när allt inte blir bra.

Var det liberalismen som tog livet av Benedictsson?
- Jag tror inte att ideologi förklarar ett enskilt självmord. Men det hon gjorde var ganska nytt i mänsklighetens historia, särskilt för kvinnor: att koppla ihop varandet med görandet. Så om man då misslyckas med sin stora befrielse, då är man kanske värdelös?

Det är just det här som är kärnan för mig. Varför jag inte idag längre kallar mig feminist. Jag misslyckades med det här. Jag var inte den där självständiga, coola karriärsbruden jag trodde. Och ärligt talat, jag var mycket lyckligare i en fast relation än när jag hade en feministkarriär framför mig på högskolan.

Så idag när jag läser artiklar om tjejer som ger upp sin karriär ser jag inte på det med samma ögon. Och en större omsvängning för en radikalfeminist kan man nog inte tänka sig. Jag måste verkligen läsa Nina Björks avhandling.

När jag läste mitt första år på religionsvetenskapen pratade vi om beroende. Om att det förut var vad som kittade samman människor. Idag kittar i stället känslor samman människor. Jag har aldrig glömt den där diskussionen. Den har alltid funnits i mitt bakhuvud trots allt jag tänkt och trott sedan dess. Kanske är det för att den egentligen säger mer om mig än jag skulle ha önskat?

Min syn på kärlek och samvaro mellan människor sammanfattas bäst av Jane Austen. Jag har ett inlägg skrivet om det som är så omodernt i sin tankegång att jag inte ens vågat drömma om att publicera det. Men jag ska läsa det och se vad jag tycker. Kanske är jag faktiskt mogen för att stå för det idag, nu när jag vet att jag inte är ensam.

Att jag värderar beroende betyder inte att jag förespråkar att man ska ta skit. Jag vet få som är så kräsna när det gäller relationer som jag själv. Men jag värderar respekt, kommunikation, förståelse och kompatibilitet så sjukt mycket högre. Och ja, det är inte fult att vara beroende. Inte av sina mamma, inte av sin pappa, inte av sina syskon, inte av sina barn och inte av den man älskar. Det är precis som feta figurer bara något omodernt. Men det innebär inte att det är fel.

Den propaganda vi feminister klagat på som gör oss beroende är faktiskt inte starkare än den propaganda som sagt att vi ska vara oberoende. Själv kan jag bara konstatera att jag är en sån här:

Det här är första delen i en serie. Jag misstänker att det kommer komma flera.