Man vill förbjuda människor att prata med varandra i sina egna hem

Igår när jag skrev inlägget om Stackars gamla kreatörer skrev jag också att det går en vattendelare vid 35 års ålder. Jag skrev också att jag fildelat Åsa Larsson utanför internet, för att det inte var någon skillnad att göra det på internet och IRL. Men jag hade inte greppat den fulla innebörden av mina egna ord. Inte hajat vidden av vad det innebar.

Den där vattendelaren som går ungefär vid 35 års ålder handlar om huruvida man använder internet som envägskommunikation eller tvåvägskommunikation. Det är onekligen intressant det där. Jag vill ju gärna placera mig i den fåra som använder internet som tvåvägskommunikation. Men samtidigt har jag köpt retoriken om att kopiering är stöld. Jag får lite rysningar över alla kids som tar för givet att de kan ladda ner vad som helst. Så rent mentalt har det funnits en kluvenhet hos mig. Och kanske är det helt logiskt. Jag är ju trots allt bara low rank nerd och ligger precis inom åldersspannet där vattendelaren går.

Om internet är som verkligheten så måste det alltså betyda att det inte är  någon skillnad om jag lånar pappas bok av Åsa Larsson, än om jag letar upp en torrent där någon annan lånar ut Åsa Larssons bok till mig. Det är bara som ett enda stort partytält där man spelar musik och visar film, lånar böcker och spel och läser och håller konserter för varandra. Och internet är liksom bara själva tältet.

Utanför tältet står svinrika herrar i kostym och är förbannade för att folk delar med sig och talar om dålig moral. Det är ju deras musik vi måste köpa, de måste få bestämma vad vi ska lyssna på. De vill riva tältet.

För en religionsvetare kan fildelningen jämföras med den tid då frikyrkorna kom till i Sverige, när Svenska kyrkan till varje pris ville behålla sitt monopol på bibeln och den kristna tron. Då var det förbjudet för människor att samlas i grupp och läsa bibeln hemma hos varandra. Men folk gav sig inte och en stark rörelse för eget aktivt deltagande spred sig som en löpeld över landet. Prästerna gjorde vad de kunde för att kväsa upproret, men de lyckades inte.

Nu har förvisso frikyrkorna stagnerat och blivit ganska lika de rörelser som de själva en gång gjorde uppror mot. Men det förändrar inte att det handlade om precis samma sak. Om en gammal institution i samhället som höll på att förlora sin makt. Som ville övervaka mäniskors privata kommunikation och förbjuda dem att tala med varandra.

För det är precis det IPRED handlar om. Man vill förbjuda människor att prata med varandra i sina egna hem. Vi vet att frikyrkorna vann. Vi vet att deltagarkulturen återigen kommer att vinna mot det gamla prästerskapet. Vi får bara innerligt hoppas att vi slipper spöstraff och kätterilagar först.

Uppdatering: Johan Rheborg har förstått det här med att kultur är något som är till för människor och inte människor för kulturen.

Tags: , , , , , , , , , ,

3 Responses to “Man vill förbjuda människor att prata med varandra i sina egna hem”

  1. Fyra lögner om IPRED-lagen « Christian Engström (pp) Says:

    [...] om antipiratlagen Ipred nyligen: Timbuktu, Opassande, Kurvigheter, Rick Falkvinge, Scaber Nestor, Enligt Min Humla, Zac’s åsikter på ett fat., Mer vänster i [...]

  2. Peter Andersson Says:

    Stycket som börjar “för en religionsvetare…” skulle kunna bli en utmärkt inledning på en kortinsändare till någon kristen papperstidning a la Dagen. Detta med tanke på att Kd inte har kommit ut på banan alls ännu. Bara en tanke från undertecknad.

  3. klara Says:

    Peter Andersson: Man kanske skulle skicka in en artikel till dem då. Får fundera på det :)

Leave a Reply