Att gräva där man står – Pirat till vänster

Jag fortsätter på temat val och på att skriva om hur jag ser på det här med att vara Pirat. Den här gången om hur jag kan vara vänster och Pirat. Många av tankarna har jag fått av att läsa de senaste dagarnaZaramis. Många av dem fanns redan innan.

Jag tror vi är ganska många som har fått ge upp våra barndomsdrömmar om fred på jorden, eller att allt skulle bli precis så som vi ville ha det. Jag tror vi är ganska många som fått lära oss att för att få något måste man välja bort något annat.

Det kan vara så stora saker som att man inte får ihop sina relationer med karriären, till så små saker som att man inte kan gå på två fester samtidigt. Man måste välja. Antingen relation eller karriär, antingen den ena eller den andra festen.

Det är så här hela livet ser ut. Man kan inte få allt och man får helt enkelt antingen stånga sig blodig hela livet eller gilla läget. Jag har efter ett 35-årigt liv lärt mig att faktiskt gilla läget.

Och det är på de grunderna jag kan vara Pirat, trots att mitt hjärta slår till vänster, alltid har slått till vänster och troligtvis alltid kommer att slå till vänster. Rent krasst är jag väl vad som förenklat kallas socialist, dvs jag anser att konflikten mellan arbete och kapital är grundläggande för hur samhället ser ut. Med Zaramis ord:

Klassmotsättningarna är avgörande för folkflertalet i de allra flesta länder i världen.

För mig är det där påståendet så gott som okontroversiellt. Och jag placerar mig därför till vänster på den politiska kompassen. Jag gillar det där med att ta hand om varandra och att ha gemensamma tillgångar. Jag tycker det är fint och jag är allt annat än okritisk till den typ av hyperindividualism som breder ut sig idag. Jag har skrivit om detta tidigare här.

Men jag placerar mig också på en annan ledd på den politiska kompassen, nämligen på axeln liberal/auktoritär. Jag är alltså liberal. Jag anser att det viktigaste vi människor har är vår rätt att tala och tycka och tänka vad vi vill. Därför ogillar jag proletariatets diktatur, eller statskommunism som det också kallas.

För mig hör de här två värdena ihop varför jag helt sonika ofta kallar mig frihetlig socialist, även om jag faktiskt föredrar att inte sätta några ettiketter. Mitt idealsamhälle är inte parlamentarismen, jag tror det finns betydligt effektivare och bättre styrelsesätt som ligger närmre människornas vardag än de stora byråkratiska vi har idag. Men jag är inte beredd att tvinga på andra min vision och mitt tänkesätt. Därför är jag inte längre vare sig radikalfeminist eller hardcoresocialist.

När arbetarna vinner segrar mot kapitalet brukar detta kallas att flytta fram sina positioner. Så har t ex arbetarna i Sverige under 1900-talet flyttat fram sina positioner med hjälp av socialdemokratin. (Någonstans kring 80/90-talet har de dock börjat flyttas tillbaka och den repression som pågår mot arbetare idag är enorm.) Vill man vara negativ kan man säga att det här bara är till för att lura medborgarna så de fortsätter att finna sig i motsättningen arbetare/kapital. Men jag ser det inte så. Jag ser det som att alla små förbättringar man kan få är bättre än inga förbättringar alls. Jag ser varenda räddat liv som ett räddat liv. Jag älskar människor och det är därifrån mitt engagemang springer. Det är därför jag är vänster och det är därför jag är Pirat.

För att slåss för människors talan är att kämpa för att de ska fortsätta få tala, att ifrågasätta immaterialrätten ger en ingång till att ifrågasätta äganderätten (som i sig är precis lika trasig som immaterialrätten, och att kämpa mot fascism är sannerligen så socialistiskt det kan bli!

Vi Pirater nystar i en ny ände,en ände ingen nystat i förut. Det betyder inte att vi underkänner klassmotsättningarna. Det betyder att vissa av oss gör det och att andra inte gör det och att vi samarbetar trots detta då vi anser att frågan om frihet är viktigare.

Men det är inte omöjligt att vara socialist och Pirat. Det är – tvärtom – fullkomligt logiskt. För en pragmatisk frihetlig socialist. Jag väljer den konflikt jag tror mig kunna vinna. Jag gräver där jag står och hoppas att mitt jobb ger ringar på vattnet. Revolution under min livstid kommer jag inte få och jag anser inte heller att det är önskvärt.

Fler inlägg på ämnet vänster och Pirat kommer att komma från mitt håll. Jag känner att jag långt ifrån är klar med den här bollen. Mycket finns i min hjärna som ännu inte nått mitt medvetande, men det är på gång.

Tags: , , , , , , , , , , ,

5 Responses to “Att gräva där man står – Pirat till vänster”

  1. Anders_S Says:

    När jag har gjort såna tester hamnar jag allra längst ner till vänster. Längre ner och längre till vänster än du. Piratpartiet hamnar inte där.

  2. opassande » Blog Archive » Piratpartiet — lite mer funderingar Says:

    […] har i ett flertal inlägg tagit tag i lite olika spår — dels det där med att piratpartiet för vissa framstår som ett högerparti, och dels har hon identifierat ett konfliktperspektiv som känns klockrent. Det […]

  3. Konsekvenser av Piratpartiets inställning | Svensson Says:

    […] Därför kan man inte vara socialist och ge stöd till Piratpartiet i val. Att ändå göra det innebär att man antingen förnekar sina egna åsikter eller att man förnekar eller inte förstått vad Piratpartiet faktiskt kan ställa till med. Man kan stödja de krav kring integritet, upphovsrätt osv som partiet har, men det är faktiskt allt. […]

  4. Jörgen L Says:

    Tack, du formulerar mycket bra precis det jag själv har känt många gånger.

    Det är bättre att agera där man har en chans att påverka än att stånga huvudet blodigt mot de vattentäta skotten i en gammaldags partistruktur som bara tillåter kommunikation uppifrån och ner.

  5. Anders Widén Says:

    Det här är klockrent Klara!

    Jag får nästan för mig att kopiera både din text här och även Jörgen L:s för att visa segpropparna i mitt parti (s) hur fel de har…

    Jag gillar för övrigt din graf. Jag brukar använda mig av en liknande som finns här;
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Anarkism

    Så, ja, på anarkisternas Graf hamnar jag längst uppe i spetsen i “Anarkifältet”, du hamnar längst ned till vänster i din graf, vilket faktiskt beskriver exakt samma läge för oss två.

    Etiketter är svårt. Folk har verkligen svårt att fatta när jag säger att jag i grunden är anarkist. Då tror de genast att jag vill kasta bomber (jag är pacifist) men det är ju friheten och det icke.-auktoritära jag är ute efter.

    En grekisk filosof, Zenon från Kition fick mig som tonåring att uppfatta världen på ett nytt sätt. Han levde ca 300 f.Kr och han tänkte våra tankar redan då.

Leave a Reply