Nej, en myndighet får inte efterforska en källa
Det där med myndigheter som efterforskar källor som läcker är gammalt. Jag hann själv råka ut för det under mina blott tre månader som praktikant på Aftonbladet. Då var det polisen som efterforskade en källa genom att rakt ut fråga mig vem som ”sagt det”. Ung och grön som jag då var hade jag glömt av att jag faktiskt kunde säga rakt ut till vederbörande att ”Nu begår du ett lagbrott”, men det är lätt att vara efterklok.
Försvaret tycks nu ha efterforskat källor till Svd i Afghanistan. Sådant är ytterst allvarligt om det kommer visa sig stämma. Särskilt som det ska röra en från försvaret nedtystad krigshandling:
Dokumentet med mejlen sändes till Stockholm sedan soldater i Afghanistanstyrkan riktat kritik mot Försvarsmakten i SvD under november. Kritiken gick ut på att eldöverfall tonats ned och att försvarets hemsida gett en felaktig bild. Enligt flera SvD-källor utlöste artiklarna irritation – både hos chefer i Afghanistan och i den allra högsta Försvarsmaktsledningen med ÖB i spetsen.
Inget förvånar mig särskilt mycket dock. Det brukar gå till ungefär så där när det är krig. Och det är ju precis det det är i Afghanistan. Och precis därför vi inte ska vara där med svenska trupper. Det är precis sådant som skapar terrorism och i förlängningen övervakning. Att vuxna människor aldrig lär sig det man själv försöker lära barn i skolan är sannerligen beklagligt.
Skrivet januari 17th, 2009 under kategori: Uncategorized.
Taggar: Uncategorized
Kommentarer:
Comment from klara
Time januari 17, 2009 at 4:39 e m
Då verkar det alltså som om två lagar står i konflikt med varandra i så fall? Dels militärens rätt att kontrollera soldaters kommunikation och dels förbudet för dem att efterforska en källa?
Comment from JonathanRL
Time januari 17, 2009 at 5:14 e m
Nej, det är inte heller riktigt. Militärens rätt att kontrollera kommunikationen kör över deras förbud att efterforska en källa. Detta är te x om vi skulle skickat ner kungen till Afganistan och detta skulle läcka. Då måste militären ta reda på vem som läcker sådana viktiga uppgifter för rent ut sagt är sådana individer som inte vet när och vad de ska hålla tyst om inte önskvärda i en militär organisation.
Comment from klara
Time januari 17, 2009 at 5:55 e m
Står det då rakt ut i lagen att militärens rätt att kontrollera anställdas kommunikation åsidosätter meddelarskyddet? Annars är lagtexten luddigt formulerad och då torde det föreligga en konflikt.
Comment from JonathanRL
Time januari 18, 2009 at 12:39 e m
Det har jag ingen kunskap om, men det låter som att de borde göra det med tanke på att militären är en av de högsta instanerna där säkerhet och att hålla hemligheter är ett absolut krav. Strunta i att det i det här fallet var det inte någonting som skulle kunna äventyra liv, nästa gång skulle det kunna vara det och personer dog.
Då blir det en helt annat sak att hålla saker hemligt. Det handlar inte om sakfallet för försvaret, det handlar om principen.
Comment from klara
Time januari 18, 2009 at 2:18 e m
Frågan är dock vad lagen värderar högst. Men det borde man kunna ta reda på.
Comment from Anders Andersson
Time januari 18, 2009 at 9:42 e m
Som jag har skrivit i Piratpartiets forum, så ger sekretesslagen inte militären (eller någon annan myndighet) rätt att efterforska källor. Sekretesslagen gör det bara förbjudet för offentliganställda att röja hemligheter, medan bestämmelserna om när efterforskning får ske står i tryckfrihetsförordningen, som är grundlag.
Det är tänkbart att det finns någon bestämmelse som gör det tillåtet för Försvarsmakten att övervaka den militära personalens korrespondens, men den står i så fall inte i sekretesslagen, och den väger hur som helst lättare än efterforskningsförbudet i 3 kap. 4 § TF. Ge mig en hänvisning till relevant lagtext, så kan jag kommentera vad jag tror om innebörden.
Comment from klara
Time januari 18, 2009 at 9:56 e m
Anders: Då är det alltså som jag antog, att det skulle vara två lagar som i så fall stod i konflikt. Förvånar mig dock inte om meddelarfriheten väger tyngre då det är en del av de grundläggande rättigheterna (om jag inte minns fel, för längesen jag läste på om det nu).
Comment from Anders Andersson
Time januari 18, 2009 at 10:48 e m
Jag skulle inte uttrycka det som så att lagarna står i konflikt med varandra (det här är mest en semantisk fråga, men det kan vara bra att klargöra vad vi menar här). Det finns ingen lag som säger att Försvarsmakten måste efterforska källor, men sakens natur gör att man nog utnyttjar alla möjligheter som finns att övervaka den militära personalens kommunikation så länge det inte är förbjudet i lag att göra det. Lagen kan ses som ett pussel av olika regler och undantag, där ingen bit vare sig fattas eller ligger ovanpå någon annan bit.
Det jag tror du syftar på med ”konflikt” är alltså att det finns ett krav på tystnadsplikt i 20 kap. 3 § brottsbalken (inte i sekretesslagen, som jag kanske råkade antyda ovan), varvid man kan dömas till böter eller fängelse om man åsidosätter denna tystnadsplikt, samtidigt som myndigheterna till synes är förhindrade att utreda brottet. Det är kanske en smula konstigt sett ur ett rättsfilosofiskt perspektiv, men det är inte alls unikt. Det finns flera exempel i lagen där myndigheterna är förhindrade att utreda brott som trots allt har begåtts, såsom när det går för lång tid och brottet hinner preskriberas innan åtal har väckts mot den misstänkte. Bestämmelserna om preskription står i 35 kap. brottsbalken, men de motsäger inte förbudet mot mord som står i samma brottsbalk, och denna balks paragrafer står alltså inte i konflikt med varandra för den sakens skull.
Det kan förstås finnas inbördes konflikter mellan olika bestämmelser i lagen, men jag har inte sett något exempel på det än i det här fallet. Snarare handlar det om att vi vet för litet om vad som har hänt, och kanske finns det någonting som innebär att det Försvarsmakten har gjort inte är efterforskning i lagens mening. Denna och andra liknande frågor är det domstolens sak att reda ut, om detta nu alls blir ett domstolsärende.
Jag brukar skilja de två uttrycken meddelarfrihet och meddelarskydd åt på följande sätt: Meddelarfrihet är min frihet att lämna upplysningar för publicering, vare sig jag gör det öppet i mitt eget namn eller anonymt. Meddelarfriheten kan dock inskränkas av eventuell tystnadsplikt, till exempel enligt bestämmelser i sekretesslagen (eftersom jag är anställd vid en statlig myndighet). Meddelarskydd handlar enbart om sådana meddelanden jag eller någon annan lämnar på villkor av anonymitet, men detta skydd kan inte inskränkas lika mycket som meddelarfriheten. Jag åtnjuter alltså inte meddelarfrihet när jag nämner för en journalist vad jag har läst i en sekretessbelagd handling på jobbet, men däremot meddelarskydd så länge handlingen inte rör rikets säkerhet eller andra lika allvarliga saker. De väsentliga bestämmelserna om detta står i 1 kap. 1 § tredje stycket samt 3 kap. tryckfrihetsförordningen (TF).
Comment from JonathanRL
Time januari 17, 2009 at 4:34 e m
Det är tillåtet i och med sekretesslagen som ser till att hemliga uppgifter som soldater på mission har inte röjs. Att man kollar e-post istället för vanliga postbrev är ingen väsenlig skillnad utan soldater som är på utlandstjänst vet att deras post kommer att kontrolleras efter hemliga uppgifter.
”980:100 “1 § Denna lag innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. I sistnämnda hänseende innefattar bestämmelserna begränsning i den i tryckfrihetsförordningen stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar.
Bestämmelserna avser förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen eller genom att allmän handling lämnas ut eller det sker på annat sätt (sekretess).Lagen innehåller även andra föreskrifter om allmänna handlingar.”
Att lagen används i det här fallet är inte så konstigt. Det handlar trots allt om att militären vill behålla kontrollen över informationsflödet så att inga militära hemligheter ska läcka ut. Det vet soldaterna om, det är en av de restriktioner de accepterar när de skickas ner till Afganistan och andra platser. Hurvida det är rätt eller fel att försöka tysta ner i det här fallet tänker jag inte diskutera, men de har lagen på sin sida. Sedan får SvD sitta och se hur förnärmade ut som helst. Det hade kunnat vara mycket känsligare uppgifter som läckt ut. Vi har bara tur att det i det här fallet inte riskerar några liv.