Maria-Pia Boëthius, du behöver en ny kompass

När jag läser din debattartikel i ETC sitter jag för mig själv och nickar. Jag håller med om så oerhört mycket av det som sägs. Jag brukar hålla med dig om mycket du säger, så den här gången blir jag lite fundersam.

Jag håller med, men jag håller inte med.

Ärligt talat, jag blir provocerad av samma saker som du. Över hur överklassgnällspikar som i mångas ögon redan har allt inte kan betala för en skiva. Ja, det irriterar mig, oerhört. (Jag tänker inte sticka under stol med detta, även om jag dagligen kämpar sida vid sida med dessa politiskt.)

Men att därifrån falsifiera alla argument Piratrörelsen kommer med blir lite för enkelt. Och det är därför jag är kluven. Jag är kluven för att jag inte vet. Jag vet inte vilken politisk skiljelinje jag prioriteterar. Men det jag märker är att jag ideligen hamnar på en motsatt sida från dem jag tidigare kämpat tillsammans med. Som dig, som Jan Guillou, som Michael Whiehe, alla vänstermännskor vars åsikter jag i vanliga fall respekterar högt, men här inte kan hålla med.

Ni gör det för enkelt för er. Det nya samhället är redan här och ni går med en gammal politisk kompass.

I den världen vore fri fildelning en självklarhet, men i den här är den grym mot skapande människor, man lämnar dem liksom ute i kylan, offer för en skitspännande teknik, själva idén är magnifik, men den är anpassad för en annan världsordning, och är det inte den vi först borde kämpa för? Eller kommer fri fildelning att vara porten in i en annan världsordning?

Ja, en del kreatörer blir offer. Jag köper inte alls vinkeln många Pirater kör med att “det är inte vårt ansvar att svara på”, för det handlar om människor. Om människor som måste lära sig att hitta nya vägar. Det är klart att det är svårt. Det ska inte ignoreras utan tas på allvar.

Men har du funderat på människorna på den andra sidan? De där som man slarvigt brukar kalla “dagens ungdom”. De som inte kan flytta hemifrån för det inte finns någonstans att bo, de som kastas från arbetsmarknadsaktivitet till arbetsmarknadsaktivitet, de som mer än några andra får känna på samhällets repression i form av osäkra anställningar och lika osäkra försörjningar. Är de också bara bortskämda slynglar?

För var i debatten finns de människor som i dagens samhälle knappt har råd med kultur? De som med svenska mått mätt är fattiga? Barn, unga, äldre, arbetslösa, sjuka.

De syns nästan aldrig. De är så gott som osynliga. Trots att de utgör en stor del av alla fildelare. Kanske borde jag säga, trots att vi utgör en stor del av alla fildelare. För jag lever själv på existensminimum…

Jag är en del av det där “nya samhället” som växer fram. Sjukpensionär och “utanför samhället”, som tack vare deltagarkulturen lever ett oerhört rikt liv. Som, trots att jag säkert bara har en bråkdel av din lön, kan höras och tas på allvar i den politiska debatten. Trots att jag har allting mot mig (tjej, fattig, sjukpensionär, funktionshindrad) är jag ändå ett av valberedningens förslag till styrelse i ett parti som är större än Miljöpartiet. Trots att det moderna repressiva samhället ser mig som paria kan jag ändå höras. Hur kan man säga att förändringen inte är här när sådant är möjligt? I vilket annat parti och med vilken annan kultur hade det varit möjligt?

Visst finns de andra också, de som har allt och bara vill ha mer. Men bara för att du ser rött av deras kamp behöver du inte glömma oss andra. För vi är många fler än du tror. De flesta bloggarna produktplacerar inte som Blondinbella. De flesta bloggarna är inte heller födda med silversked.

Följ med mig i stället! Jag som följt din envisa kamp i femton år, jag som är lika mediakritisk som du och som hittat nya vägar att uppfylla mitt journalistiska uppdrag, bortom alla mediakoncerner. Var med och bygg upp det nya samhället, det samhälle där de stora mediakoncernerna inte behövs. Spåna med oss om nya sätt för kreatörer att tjäna pengar. Diskutera medborgarlön med oss*. Se orädda kvinnor diskutera politik på samma villkor som männen.

Vi är inte mot upphovsrätt. Vi vill bara inte att storföretagen ska tjäna pengar på den. Och där hoppas jag vi är ense! Vi vill ha en upphovsrätt som balanserar mellan kreatörens behov av inkomst och människans behov av kultur.

Din gamla kompass leder dig rätt i höger och vänsterfrågor. Men för att förstå kunskapssamhället behöver du en ny kompass. Tills du skaffat dig en egen är du mer än välkommen att få låna min!

————————————————————————–

*Piratpartiet tar inte ställning i frågan om medborgarlön, men det diskuteras flitigt bland privatpersoner inom partiet. Personligen ser jag det som den absolut bästa lösningen för det nya kunskapssamhället. Men denna fråga kräver en egen bloggpost.

Tags: , , , , , , , ,

9 Responses to “Maria-Pia Boëthius, du behöver en ny kompass”

  1. ChrisK Says:

    Word! Det är vikgtigt, att som du gör, betona att deltagarkulturen faktiskt kan ge helt nya grupper och individer nya möjligheter att uttrycka sig och delta i politik som de tidigare hade varit marginaliserad från.

    Att journalister och debattörer högt uppe i mediekonglomeratens katedraler har mage att försvara den upphovsrätt som skapats för att tjäna just dessa… ser jag inte som annat än hyckleri. Det är lätt att sitta där som en Guillou och vädra sina åsikter. De borde åtminstone försöka förstå hur, inte bara unga människor, bygger politik från ett blankt blogspot-konto och framåt.

    Internets is action space, cathedrals are passive spaces!

  2. klara Says:

    ChrisK: Japp. Det roliga är att jag inte ens tänkte på det förrän inlägget var klart. Det blev ett helt annat inlägg än jag hade tänkt mig att det skulle bli :D Jag upptäckte det hela under resans gång så att säga å så blev det nåt helt annat. Är ofta så med mitt bloggande. Man börjar i en ändå å kommer på nåt helt nytt under tiden :D

  3. Piratjanne Says:

    Jag håller med dig, men ändå inte. :D

    Och då gäller det stycket: “Ja, en del kreatörer blir offer. Jag köper inte alls vinkeln många Pirater kör med att “det är inte vårt ansvar att svara på”, för det handlar om människor. Om människor som måste lära sig att hitta nya vägar. Det är klart att det är svårt. Det ska inte ignoreras utan tas på allvar.”

    Ja, det bör tas på allvar – det håller jag med om. Men det är fortfarande inte vårt ansvar. Nåt av de svåraste jag har lärt mig de senaste åren är att jag som person inte är ansvarig för vad en annan person gör eller inte gör. Och jag är än mindre ansvarig för vad en grupp personer gör eller inte gör.

    Om Eva Dahlgren väljer att göra musik som folk inte vill ha och väljer att försöka använda gamla affärsmodeller för att tjäna pengar så är det inte mitt ansvar. Det är allvarligt, ja – men inte mitt ansvar.

    Men ansvar och allvarligt är två skilda ord och företeelser. Bara för att det inte är vårt ansvar så betyder det inte att vi inte kan se att det är allvarligt och göra vad vi kan för att hjälpa till. Vi kan föreslå nya affärsmodeller, vi kan försöka få de här människorna att förstå att de måste hitta nya väger för att tjäna pengar på det de tycker om att göra – det finns antagligen många saker vi kan göra för att hjälpa dom. Antagligen bättre än vad vi gör idag. Men det är fortfarande inte vårt ansvar.

  4. klara Says:

    Janne: Shit, du har faktiskt rätt i just den saken, dvs ur den vinkeln. Och jag som oftast brukar kunna skilja på sånt där nu för tiden, vad som är mitt ansvar och vad som är andras. Bra att du påminde mig :)

    Men jag tror det helt enkelt att det låter hårdare än det är att säga att det inte är vårt ansvar. Så som du säger det kan jag köpa det. Men i många andra fall tycker jag ofta att det låter som om vi inte bryr oss. Och det är ju en annan sak.

    Så du har rätt i sak och det handlar återigen om det det brukar handla om för oss Pirater – att jobba på vår kommunikation. Hur vara empatisk utan att ta på sig ansvar som man inte ska behöva ta på sig? Det kan man fundera över. Känns som om det blir nåt jag får återkomma till :)

  5. Lars Says:

    Sedan när vill piratpartiet inte att storföretag ska tjäna pengar på upphovsrätten? De får tjäna hur mycket pengar de vill så länge de gör det med en vettig upphovsrättslag.

  6. Rick Says:

    Hej Klara,

    en vanlig felskrivning som får allvarliga konsekvenser: Upphovsrätten är inte en balans mellan någons rätt till betalning och allmänhetens intresse. Vanlig felskrivning, fruktansvärt fel.

    Upphovsrättens syfte är att kulturmaximera samhället. Upphovsrätten är en balans mellan allmänhetens intresse av att delta i och sprida kultur, och SAMMA ALLMÄNHETS intresse av att mer kultur skapas.

    Att ge skapare en möjlighet – inte rätt! – möjlighet att tjäna pengar på sina verk har varit ett MEDEL för att nå målet att kulturmaximera samhället. Men det har aldrig varit huvudsyftet.

    I samma sekund som man säger att det är en balans mellan upphovsrättsorganisationerna och allmänheten, så gör man nämligen upphovsrättsorganisationerna till en legitim intressent i hur upphovsrätten ser ut. Det är de inte. De PÅVERKAS av den, helt sant, men de är inte en legitim intressent i hur lagstiftningen ska se ut. Det är bara allmänheten.

    Läs mer på http://rickfalkvinge.se/2008/11/05/antipiratlagen-ipred1-perverterad-upphovsratt/

    Rick

  7. Piratjanne Says:

    Kul att jag kunde på minna dig. :D

    Men joo… det är helt klart ett problem att det låter hårt och kallt och att vi inte bryr oss. Men samtidigt får vi inte ta ansvaret för nåt sånt för det skulle knäcka oss alla – både som rörelse och privat.

    Det viktigaste är väl inte hur man är empatisk utan att ta på sig ansvar utan hur man kommunicerar till omgivningen att man är det? ;) :D

    Nåt jag spontant kommer att tänka på är att när det dyker upp säga nåt i stil med: “Ja, det är allvarligt och det är oerhört tråkigt när människor på nåt sätt blir lidande. Men det är inte mitt/vårt ansvar. Vi kan försöka hjälpa de här människorna, men i slutändan är det upp till dem.”

    Problemet är att det där är alldeles för långt för gammelmedia. Och jag tror det är därför vi säger: “Det är inte vårt ansvar” – för att gammelmedia vill ha det så kort som möjligt och det är det kortaste vi har fått ner det till…

  8. Ansvar och empati « Jan Lindgren Says:

    [...] och empati Klara skrev ett svar till Maria-Pia Boëthius och kom där in på det här med ansvar – mer specifikt ansvar för [...]

  9. Varning, rödgrönt dravvel! « van Benedict Says:

    [...] läser jag Klaras blogg och hammnar på ETC och läser Maria-Pia Boethius debattartikel. Hon pratar om [...]

Leave a Reply