klara

Den här veckan är artiklarna inte riktigt lika vackra om oss. Vad gör vi då? Fortsätter vi att tala om vår egen politik, eller sväljer vi betet?

Jag har sett många exempel nu på hur vi sväljer betet och låter andra sätta vår agenda. Det är inget vi måste göra. Se hur Amelia gjorde:

Konsekvent vänder hon det Wallmark säger till sin egen fördel. Hon har argumenten han saknar. Det har vi andra också. Egentligen. Men många av oss sväljer betet av ren ovana. I stället för att prata om vår egen politik går vi i långa svaromål.

Det är inte så konstigt. Vi är vana vid att fungera reaktivt hela tiden. Då blir det lätt att man svarar reaktivt även när man får kritik. Men man kan svara utan att låta motståndaren sätta agendan.

Låt mig förklara:

Varenda gång vi kritiseras har vi en chans att föra ut vårt budskap. Det gör vi genom att snabbt besvara kritiken och sen brygga över och prata om det vi vill prata om. Så gör en skicklig politiker. Så bör också vi lära oss prata.

- Ni är ett enfrågeparti som inte tar ansvar.
- Piratpartiet är ett fokusparti med fokus på informationsfrågor. Vi vill ha ett öppet samhälle där folk fritt får dela med sig av sin kunskap. Vi vill ha ett öppet samhälle där människor delar, sprider och skapar kultur. Vi vill ha ett öppet samhälle där människors privata sfär fortsatt ska få vara privat.

Ännu bättre bör vi arbeta med att få ut tänket från Rasmus oerhört skarpa valinlägg förra veckan. Jag lovar att återkomma hit många gångar.

Jag tror att om vi vore vana vid det politiska spelet skulle vi också själva veta vad kritikerna kommer hugga på, innan de högg, och därmed vara förberedda. Jag saknar lite det där hos oss, och jag ska ärligt erkänna att det är först den senaste månaden jag själv greppat tänket. Det är inte helt självklart att man tänker så. Långt ifrån alla politiker har det här tänket. Ryggradsreflexen är fortfarande att skälla på varandra och tala om vad den andra gör fel i stället.

På en debatt på dreamhack förra året om upphovsrätt debatterade företrädare för de politiska ungdomsförbunden. För Ung Pirat var Mab på plats. Han fick tusen gratis poäng bara på att de andra var oskickliga bjäbbare som sa vad de andra gjorde fel i stället för att prata om sin egen politik.

Jag gjorde samma amtörmässiga fel förra året när jag körde ett drev mot Lage Rahm. Mer ostrategiskt vald fiende får man dessutom leta efter. Där skäms jag faktiskt. Det var ju ren och skär idioti.

Egentligen handlar det nog mest om att inte låta känslorna springa iväg för mycket med en. Det hade de inte behövt göra om vi var bättre förberedda. Jag tror vi har en viktig erfarenhet med oss inför valet 2010 nu och det är att tänka efter före och inte bara vara reaktiva.

Själv tillhör jag dem som gillar den politiska kommunikationen. Det känns nästan kontroversiellt att säga det nu för tiden, för alla tror att det handlar om att luras. Det behöver det inte alls göra. Det handlar om kommunikation. Om att förmedla budskap.

Allt det här vet Amelia. Det är därför hon behärskar det politiska spelet. Vi kan alla lära oss av henne.

Lite länkkärlek till sist: HAX upptäckte en bra sak. Widham kommenterar och Rick målar upp ett alternativ för Sverige 2029. Anna Troberg pratar om både valarbete och kulturskapande. Damon frågar var Piratpartiets svartskallar finns.

Henrik Brändén i dagens SvD är dock dagens obligatoriska läsning.