Det nya samhället utmanar professionalismen i sin helhet
Bland internauter är det ganska allmänt känt att deltagarkulturen utmanar vissa yrken. Man brukar nämna artister, journalister, författare som exempel.
Jag skulle vilja påstå att det går mycket längre än så. Hela den gamla kulturen med professionalism och auktoriteter är ifrågasatt. Ta till exempel läkarvetenskapen. Hur många av oss har inte själva hittat våra diagnoser på internet? Hur många läser sig inte själva till behandlingsformer och frågar om hjälp på forum för sina sjukdomar. Ta floran av psykiatribloggar till exempel: Plötsligt har patienterna flyttat ut från psyket och har egna röster (ja det är min gamla blogg och ja, jag var nog en av de första att blogga om neuropsykiatriska funktionshinder.
När en vän 2002 misstänkte att jag hade ADHD uppmanade t o m min nuvarande samtalskontakt mig att läsa på internet för att se om jag tyckte att det verkade stämma. Och självklart hade jag min diagnos klar för mig själv långt innan psykiatrin. Jag var som påläst patient mer kompetent än min allmänpsykiatriker. Och dettta är inget ovanligt. Jag är på intet vis ett specialfall.
Patienterna utmanar inte bara läkarkåren vad gäller sin diagnoser. Nej, vi läser även läkarfass, byter mediciner med varandra och läser kliniska studier.
Det närmast magiska som tidigare omgärdat en profession är satt i gungning när patienter utmanar läkarkåren, när remixkulturen gör bättre versioner än de betalda artisterna, när en amatörfotograf tar lika bra bilder som en fotograf och nästan vem som helst kan bli författare.
Jag förstår faktiskt hur de som tidigare försörjt sig på sina skrån och varit vana vid auktoritet har svårt för det nya samhället. Jag tänker inte heller säga att det vi är på väg mot är bättre. Vad det däremot är är ett faktum. Det är en realitet vi måste förhålla oss till. Vi behöver bygga ett samhälle som faktiskt fungerar i det nya skifte som sker. Och vi behöver själva vara medvetna om vad vi förlorar och vad vi vinner. Och ja, vi behöver förstås en politik som fungerar med det skiftet. Men det visste ni väl redan.
Kommentarsfältet är öppet.
Skrivet september 2nd, 2009 under kategori: Uncategorized.
Taggar: Deltagarkultur, Funktionshinder, Immaterialrätt, Internet, Läkarvetenskap, Patienter, Politik
Kommentarer:
Comment from klara
Time september 3, 2009 at 12:17 f m
Anders: Ja, jag tror det uppvärderar spetskompetenser men kanske inte just de utbildade betalde spetskompetenserna. Utan mer erfarenhetsbaserade spetskompetenser typ som de funktionshindrade själva i stället för psykiatern osv? Jag tror det är något sådant i alla fall. Samtidigt har många utanför skråna uppslagsverkskunskap idag också, vilket också utmanar skråna.
Comment from Lisa
Time september 3, 2009 at 10:20 f m
Jag har funderat ganska mycket över det här på sistone och med det tillägget att vårt googlande efter kunskap kring hur vi mår, och icke mår, kanske får oss att ändra vårt språk? Man googlar på symprom, hittar en sjukdom som känns som hand i handsken och man tror sig ha hittat hem. Risken är ju att man då börjar använda den sjukdomens terminologi och på så vis så tolkar läkarna vad man har något annorlunda än om man beskrivit det med sitt eget språk.
Istället för att ex. ”ha ont i benet” så har man en ”brännande känsla kring lederna”. Man är inte bara ”trött” utan man har en ”förlamande overklighetskänsla” eller ”konstant medvetandeström”.
Jag undrar om vi ibland inte klär oss i de sjukdomar vi själva tror oss ha och därför lätt blir missdiagnostiserade?
Comment from klara
Time september 3, 2009 at 11:51 f m
Lisa: Det är inte omöjligt att det är så nej. Men vad som varit klassat som sjukdomar är också föränderligt. För mer tankar kring det rekommenderas Karin Johannissons böcker. Själv har jag dock bara läst Den Mörka Kontinenten och det är ett tag sedan. Men den är hemskt intressant.
Comment from Pladen
Time september 10, 2009 at 2:22 f m
Underbart Klara! Jag håller med dig så klart, det är därför vi har denna striden, makbalanser rubbas. Detta har ju funnits inom hacker- och öppen källkodskretsar länge och just dessa är nog de som kommit längst i anama deled kunskap. Visst vore det underbart om alla kunde lära sig detta. Vilket samhälle vi skulle bygga!
Comment from xor
Time september 10, 2009 at 12:48 e m
Jag håller nog med dig 
! Jag gillar att det utvecklas åt det hållet.
Det folk inte kan lära sig så bra är att ha helhetsbilder tror jag. En person som har studerat psykiatri i 5 år och läst 30 böcker om det, varit på ändlöst många föreläsningar och diskuterat det med folk lär ju ha en bättre förståelse än sin väldigt påläste patient. Men att patienten är bättre än sin psykolog inom just sin diagnos kanske inte förvånar så mycket.
Det som däremot inte går att lära sig så väldigt enkelt är nog matematik, fysik, kemi och andra hårda vetenskaper. För att över huvud taget ha en aning om vad man pratar om måste man ju ha någon form av utbildning, eller att man nördar in sig totalt.
Ett intressant fält är ju datorer Det ämnet har sedan ett par år tillbaka gått från en slags vetenskap, till att bli mer och mer en kunskap som krävs för att kunna socialisera på internets. En gammal hård vetenskap som blivit snäll =)
Jag ser det som ett symptom på att vårt informationssamhälle på riktigt håller på att födas. Människor lär sig att de bara kan lära sig saker, att ingenting är heligt och att ingen kunskap är esoterisk – att bara utvalda kan lära sig den – vem som helst kan lära sig vad som helst. Det enda som krävs är att man är hängiven.
/ xor
(Som sitter på en föreläsning som läraren slösar bort på att berätta om huffmankoder, igen.)
Comment from Anders
Time september 2, 2009 at 11:37 e m
Mycket bra och intressant iakttagelse. Jag har inte själv tänkt på hur utbrett det här är, även om min första reaktion vid nya krämpor är att googla och inte ringa doktorn. Det är som om vi lever i ett samhälle där informationens hypernärvaro nedvärderar uppslagsverkskunskap. Men samtidigt torde det uppvärdera spetskompetenser, vill man ju tro.