Archive for October 31st, 2009

Been there done that, got the t-shirt to prove it and it was too tight!

Saturday, October 31st, 2009

Efter ett extremt intressant inlägg av Simon Rosenqvist om mansrollen (ja, jag läste det först idag), var det något i kommentarsfältet som fångade mig och det var Simons svar till Calle Rehbinder om att ifrågasätta motreaktionen kring kristen sexualmoral.

Och eftersom jag inte kan vänta på ett sådant blogginlägg för jag blev alltför fascinerad av tanken tänkte jag att what the fuck, jag kan ju göra det själv. Så nu försöker jag med det. Tankarna är lösa och framkastade. Jag har egentligen inga färdiga svar och försöker inte heller leverera några. Jag hade gärna skrivit fem inlägg till på ämnet för det finns så många sidospår att ta hänsyn till.

Jag brukar dra öronen åt mig när jag hör alltför sexliberala yttringar, även om jag kanske på flera sätt kan antas vara en själv. För själva tanken är ju god, att ifrågasätta gamla normer som hämmar människor på ett dåligt sätt är ju lovvärt.

Men det är ändå så att jag i dekonstruktionen ser en ny religion skapas. En avmystifiering, avkänslofiering, avkärlekisering som jag inte riktigt kan förlika mig med. För mig blir det lite som close your eyes and think of England, med den skillnaden att nu måste du dessutom njuta av det. Från att ha varit “alla ska få ha sex med vem de vill” glider det över i ett “alla ska ha så mycket sex som möjligt med så många som möjligt”.

Ett grundläggande tema hos sexliberala tycks vara skam. Kvinnor känner skam över sin sexualitet och behöver frigöras. Inget fel i det, visst behöver vi frigöras. Men till vad?

Där känns det som om svaret i sexliberalismen blir att bli som mannen. (Eller i vart fall som våra föreställningar om hur en man är). Att tala om erövringar och folk man lagt ner. Att räkna och samla på hög. Att förbättra sitt sexliv medelst teknik. Avkänslofierat, oromantiskt, osentimentalt och frigjort.

Men vad är det verkligt skamfyllda? Är det verkligen sexualiteten?

Om man får tillåta sig att vara lite generaliserande skulle jag ändå vilja säga att något ganska typiskt för samhället är att manlighet och manliga ideal värderas högre. Det gäller drag som självständighet, rationalitet, logiskt tänkande, styrka, resultat med mera. Och jag skulle vilja påstå att det är precis det som präglar sexliberalismen. Det knapplösa knullet, den mätbara orgasmen, självständigheten i att slippa binda sig.

Mot detta står kvinnliga ideal. Beroende, känslor, altruism, svaghet, relationer.

Att vara svag. Att vara needy. Att vara sårbar, att relatera till varandra.

När orgasmer kan mätas och vägas och sex är no big deal finns det väldigt lite plats över för den som faktiskt fortfarande ser det som a big deal.

Och det jag undrar är vad man förlorar på vägen. I mina ögon ser det ut som om det just blir en avkänslofierad, rå, matematisk sexualitet som värderar prestation i stället för närhet.

Been there done that, got the fucking tshirt to prove it and it was too tight!