Been there done that, got the t-shirt to prove it and it was too tight!
Efter ett extremt intressant inlägg av Simon Rosenqvist om mansrollen (ja, jag läste det först idag), var det något i kommentarsfältet som fångade mig och det var Simons svar till Calle Rehbinder om att ifrågasätta motreaktionen kring kristen sexualmoral.
Och eftersom jag inte kan vänta på ett sådant blogginlägg för jag blev alltför fascinerad av tanken tänkte jag att what the fuck, jag kan ju göra det själv. Så nu försöker jag med det. Tankarna är lösa och framkastade. Jag har egentligen inga färdiga svar och försöker inte heller leverera några. Jag hade gärna skrivit fem inlägg till på ämnet för det finns så många sidospår att ta hänsyn till.
Jag brukar dra öronen åt mig när jag hör alltför sexliberala yttringar, även om jag kanske på flera sätt kan antas vara en själv. För själva tanken är ju god, att ifrågasätta gamla normer som hämmar människor på ett dåligt sätt är ju lovvärt.
Men det är ändå så att jag i dekonstruktionen ser en ny religion skapas. En avmystifiering, avkänslofiering, avkärlekisering som jag inte riktigt kan förlika mig med. För mig blir det lite som close your eyes and think of England, med den skillnaden att nu måste du dessutom njuta av det. Från att ha varit ”alla ska få ha sex med vem de vill” glider det över i ett ”alla ska ha så mycket sex som möjligt med så många som möjligt”.
Ett grundläggande tema hos sexliberala tycks vara skam. Kvinnor känner skam över sin sexualitet och behöver frigöras. Inget fel i det, visst behöver vi frigöras. Men till vad?
Där känns det som om svaret i sexliberalismen blir att bli som mannen. (Eller i vart fall som våra föreställningar om hur en man är). Att tala om erövringar och folk man lagt ner. Att räkna och samla på hög. Att förbättra sitt sexliv medelst teknik. Avkänslofierat, oromantiskt, osentimentalt och frigjort.
Men vad är det verkligt skamfyllda? Är det verkligen sexualiteten?
Om man får tillåta sig att vara lite generaliserande skulle jag ändå vilja säga att något ganska typiskt för samhället är att manlighet och manliga ideal värderas högre. Det gäller drag som självständighet, rationalitet, logiskt tänkande, styrka, resultat med mera. Och jag skulle vilja påstå att det är precis det som präglar sexliberalismen. Det knapplösa knullet, den mätbara orgasmen, självständigheten i att slippa binda sig.
Mot detta står kvinnliga ideal. Beroende, känslor, altruism, svaghet, relationer.
Att vara svag. Att vara needy. Att vara sårbar, att relatera till varandra.
När orgasmer kan mätas och vägas och sex är no big deal finns det väldigt lite plats över för den som faktiskt fortfarande ser det som a big deal.
Och det jag undrar är vad man förlorar på vägen. I mina ögon ser det ut som om det just blir en avkänslofierad, rå, matematisk sexualitet som värderar prestation i stället för närhet.
Been there done that, got the fucking tshirt to prove it and it was too tight!
Skrivet oktober 31st, 2009 under kategori: Uncategorized.
Taggar: Beroende, Känslor, Kvinnligt, Manligt, Närhet, Personligt, Sex, Sexliberalism
Kommentarer:
Comment from klara
Time oktober 31, 2009 at 3:14 e m
@Beelzebjorn: Nope, det är ingen direkt konsekvens av att vara sexualliberal egentligen. Som jag själv skriver räknar jag nog ändå mig själv som en, på många sätt och jag är världens värsta känslomonster 
Däremot är det oftast den typen av sexualliberaler som hörs mest. Förmodligen för att de skriker högst (tänk blogge).
Och det är där jag tycker nyanserna går förlorade. När man inte problematiserar utan bara hoppar från ett dike till ett annat 
Detta sagt av en människa med flera polygama vänner, som känt diverse sexuella minoriteter och är högst tveksam till sexköpslagen. Definitivt sexliberal. Men ack ett så stigmatiserat ord det blivit. Det hör man ju för övrigt på ordet liberal kring sex.
Kärleksliberal någon? 
Comment from Björn Odlund
Time oktober 31, 2009 at 4:16 e m
Liberal betyder att få bestämma över sig själv (så länge det inte går ut över någon annan). Både positiv frihet (frihet att göra något) och negativ frihet (friheten att låta bli). Klart att folk ska få knulla runt om de själva vill och alla inblandade är med på det, men om dom ”kräver” att någon annan inte moraliserar över det, är det väl klart att dom inte ska få moralisera över någon som gjort ett annat val.
Låt folk få bestämma över sina egna liv och moralisera inte över andras. Det gäller alla och åt ”båda hållen”, oavsett hur man vill leva. Endel verkar glömma bort det när debattens vågor går som starkast.
Comment from Beelzebjörn
Time oktober 31, 2009 at 7:16 e m
Nu när jag tänker på saken:
Jag gillar inte termen sexualliberal, lika lite som jag gillar idén om en särskild sexualmoral.
Skippa prefixet, någon? ^^
Comment from klara
Time oktober 31, 2009 at 7:19 e m
@Beelzebjorn: Ja, eller hur! Vore mycket bättre
Haha, extremt roligt att det bara är björnar här å kommenterar idag
Comment from Beelzebjörn
Time oktober 31, 2009 at 10:47 e m
Taking over the world, one blog at the time!
Comment from Björn Odlund
Time november 1, 2009 at 12:57 f m
who let the bears out? who, who, who? ;-D
Comment from Beelzebjörn
Time oktober 31, 2009 at 2:28 e m
Såhär då:
”Om jag får tillåta mig att vara lite generaliserande skulle jag ändå vilja påstå att något ganska typiskt för samhället är att drag som självständighet, rationalitet, logiskt tänkande, styrka värderas högre och klassificeras som ‘manliga’.”
Remixade dina ord lite där…
Jag som gillar starka, självständiga kvinnor är lite tveksam till hela den där grejen med manliga resp kvinnliga drag, och tror att den saken kommer ur uppfostran och samhällets förväntningar. Jag tycker inte heller att en stark kvinna känns direkt ‘manlig’…
Sedan om tjejer eller killar vill knulla runt eller inte är upp till dem. Att man får betyder ju inte alltid att man bör…
”I mina ögon ser det ut som om det just blir en avkänslofierad, rå, matematisk sexualitet som värderar prestation i stället för närhet.”
Det där låter trist, men jag ser inte hur det är en automatisk konsekvens av att vara sexualliberal…?