klara

TV4:s Kalla Fakta har börjat granska Vakenrörelsen. Det var inte en dag för tidigt.

Att låtsas att vi inte har Vakensympatisörer i våra led vore att hymla. De finns och befolkar vårt forum. Några av dem vill ställla upp till riksdagskandidater, några har hoppat av partiet men häckar fortfarande på forumet.

Jag tror detta är oundvikligt. Vi är ett ungt parti, ett parti som många sätter sitt hopp till, ett på många sätt oformat parti som alla tror ska bli precis det de vill. Dessutom är vi ett parti med inte alltför polerad retorik som jag faktiskt tror på många sätt kan dra foliehattar till oss.

Hur kan jag veta detta?

Tja, jag var ju själv mer eller mindre anarkist när jag aktiverade mig i Piratpartiet för ett år sedan. Nog för att min politiska bakgrund från början är socialdemokratisk, men anarkist har jag sannerligen varit.

Eller vad sägs om det här Eller det här?

Nu är mina Yelahartiklar ganska gamla och att säga att jag förändrats sedan dess är en rejäl underdrift.

Så vad är det som har hänt?

Tja, jag upptäckte att saker inte är så enkla. Att det inte är svart eller vitt. Att det som ser ut som konspirationer utifrån väldigt sällan är det. Att organisation och ombudstänkande fyller sin funktion. Att politik handlar om kompromisser av en anledning – många människor ska samsas.

När jag läser kommentarer om Piratpartiet som säger att ”vi är minsann vanliga människor” drar jag öronen åt mig. Finns det sådana? Vad är en vanlig människa? Och hur skulle politiker inte vara vanliga människor?

De har makt ja. Men de äter och bajsar och sover och har barn på dagis och är olyckligt kära och spyr på fester (Almedalen är ju ett enda dagis för politiker), eller går i kyrkan, eller dansar kring granen på julen. De är inte så jävla annarlunda.

Faktum är att det är året i Piratpartiet som lärt mig att se lite mer hur världen fungerar. Man inser saker som varför byråkrati inte bara är av ondo, eller varför organisation är viktig.

Världen är betydligt mer komplicerad sedan jag gick med i Piratpartiet. Men är det något jag har lärt mig så är det att det som på ytan ser ut som konspirationer är tillfälligheter, att makt är ett flytande begrepp och att människor är människor på alla nivåer. Självklart med olika privilegier och problemformuleringsmöjligheter. Men likt förbaskat människor.

Visst gör det världen mer komplicerad att inse det, det är ju så mycket roligare att vara den anarkistiska underdogen som alltid har rätt. Den som har händerna fria. Som inte behöver smutsa ner sig själv med kompromisser.

Utanförskapet bör dock tas på största allvar. För hur vanliga våra politiker än är ökar gapet mellan folkvalda och väljarna. Och det är ett gigantiskt demokratiskt problem.

Då är det väl ändå lite fint att Piratpartiet är ett av de första masspartierna på sisådär 70 år, att vi ökade valdeltagandet till Europaparlamentet och att vi har en levande intern debatt

Med det sagt är vi inte nödvändigtvis mer demokratiska än andra partier. Men vi har i alla fall en annan ansats. För är det något som verkligen behövs är det en vitalisering av demokratin.

Edit: Tack till alla som fick mig att bli uppmärksam på ett ”inte” jag glömt i texten. Det är nu fetat för att understryka min poäng.