klara

#klaratovhult #36åring #jönköping
#intensiv #kreativ #idespruta
#klänningsbärande #tidsoptimisktisk #föreningsmänniska
#delfinkatt #kontaktytsintensifierar #framtidsklustret
#nytänkande #personligt #kvinnoperspektiv
#dampig #autistisk #sjukpensionär
#rödhårig #hashtagspoet #verbaliserar

Jag läste i somras följande artikel och den får mig fortfarande att tänka. Får mig att fundera över hur det är att vara politiker. En vän sa till mig i början på året att jag skulle akta mig för att låta partiet bli mitt liv. För då skulle jag riskera att bli en Federley.

Det är lite det artikeln om Birgitta Ohlson handlar om. Och känslomässigt är det förstås rätt.

Men jag ser en betydligt större och farligare tendens än att folk inte är fritänkare, det är att makten isolerar sig och umgås bara med varandra. Det handlar om att inte förankra sina beslut längre ner i organisationerna.

När folk talar om gammelpartier så pratar de om partipiskor som om det i sig skulle skapa problemen. Det är oerhört ensidigt. Problemen skapas långt tidigare när politikerna försvinner från folket och sina medlemmar. Då blir de toppstyrda, och isolerade och lättpåverkade.

Inte sjutton var partiernas väljare eller ens deras medlemmar för FRA-lagen eller ens IPRED. Varför gör man då analysen att det är partipiskorna som är felet? Det handlar ju om en brist på föranking längre ner i leden. Glappet mellan de som fattar besluten och de som utsätts för besluten.

Vad Birgitta skulle ha gjort är att ha tagit kontakt med de som röstat in henne och med sitt partis gräsrötter. Hon skulle satt sig ner och lyssnat på deras argument, vägrat den isolering hennes parti ville utsätta henne för och i stället tagit inputs från de hon är satt att representera. Då hade hon också haft deras stöd att våga stå upp och rösta nej. Isoleringen på toppen bryts genom kontakt med lagren på botten. Tyvärr tappar många toppar den.

För mig hör internpolitik och politik ihop. Jag vill jobba internpolitiskt på samma sätt som jag skulle jobba som politiker. Jag försöker att som styrelseledamot i Piratpartiet handla så som jag skulle vilja handla som politiker för Piratpartiet. För jag tror att om jag inte gör det här, så skulle jag inte heller bli en bra politiker. Och jag vill ju bli politiker. Jag vill bli politiker för att jag tror att man kan förändra saker. Men jag vill inte bli en isolerad politiker, jag vill vara en del av en helhet, inte av en topp skild från aktiva, medlemmar och väljare.

Det är därför ni sett mig kritisera beslutsprocesser i Piratpartiet under sommaren. Jag vill inte att vi ska bli ett gammelparti, ett parti som slutar prata med aktivister och medlemmar, ett parti som tappar kontakten med väljare. Jag vill att vi ska vara ett parti som lyssnar. Annars kommer precis samma saker hända Piratpartiets ledamöter i riksdagen och EU-parlamentet som hänt andra partier – att de isoleras, att de slutar föra dialog, att de slutar lyssna.

Med det inte sagt att jag inte kommer behöva göra avvägningar. Ingen får någonsin helt som den vill. Men den dag jag tappar fotfästet och hellre minglar med eliten, då har något gått fel.

Min bas i Piratpartiet ligger i södra distriktet, inte minst i Sydchaten. Jag försöker ta inputs och vara lyssnande. Jag deltar även aktivt i framtidsklustret och försöker bidra till vår framtida ideologi och politik. Vill helt klart se mig själv som en visionär. Men en med fötterna i myllan.

För den dagen jag saknar förankring ska ni välja bort mig. Det är så det ska fungera. Det är så demokrati ska fungera.

Jag är uppvuxen bland politiker i socialdemokraterna. Kvinnor som min mamma och hennes väninnor i fredsrörelsen har inspirerat mig redan från barnsben. Jag gick i fredsdemonstrationer redan när jag var 6 år och var ett kort tag även politisk barnkändis, då jag vann en uppsatstävling om fred och fick läsa upp den för bland annat Olof Palme på ett allkristet fredsmöte i Jönköping.

Den kloka lugna tjejen på bilden återkom när jag hittade ett politiskt hem i Piratpartiet. När jag återser mina fredsfrågor, mitt engagemang för tredje världen, och Amelia som påmminer så mycket om min mammas vänninor.