klara

Under det dryga år jag varit med och till och med suttit i styrelsen i Piratpartiet har ett tvivel grott i mig sedan jag slutade vara rädd för övervakningssamhället. I stället är det klyftan som börjat oroa mig. Klyftan mellan de som förstår och de som inte förstår och vetskapen om att vi inte tycks kunna överbrygga den. För jag förstår ju båda perspektiven.

En vetskap om att jag behövs i partiet har jag länge haft, men hur jag skulle använda den har jag inte lyckats sätta ord på. Visst har jag redan framtidsklustrat och visst har jag suttit i otaliga diskussioner om kommande ideologi och politik, om drömmar om kunskapssamhället. Men det har liksom inte lossnat. Jag måste göra saker precis på mitt eget sätt, hitta mina egna ord, inte vara en papegoja för andra. Idag när jag satt i duschen kom orden till mig som en vårflod. Detta är mitt första brandtal. Nu tog det mig inte mer än 30 minuter att skriva det, så det är allt annat än fantastiskt. Men jag tror det ger ett hum om vad som händer när man från och med idag sätter mig i en talarstol.

Det här är en bild på en tioårig flicka som talar om fred. Jag kommer även idag med ett budskap om fred. Inte ett budskap om fred mellan öst och väst, utan med ett budskap om fred mellan vårt lands generationer.

Vi står idag inför en teknisk utveckling som närmast kan betecknas som lavinartat snabb. Vi som är i min ålder eller äldre minns när telefonkort började ersätta mynt i telefonautomaterna, vi minns när mobiltelefonerna var stora som dagens datorer och när en 486a var bland den bästa dator man kunde ha. Vi minns när det var dyrare att ringa rikssamtal än lokalsamtal med och när knapptelefonerna ersatte de där man snurrade runt för att slå ett nummer med.

Och jag minns min barndoms skräck för ett tredje världskrig. Och hur jag med hjälp av forskare på TV som siade om ett tredje världskrig inom 15 år räknade ut att då skulle jag vara 27. Efter det blev 27 en magisk ålder för mig. En ålder jag inte såg fram emot, en ålder jag skydde.

Men vi växte upp och muren föll. Rädslorna för det trejde världskriget försvann i mitten av nittiotalet och den generation som växer upp idag vet knappt om hur det var då. Flera av dagens väljare är födda efter murens fall.

Nu är det 2009 och samhället ser annorlunda ut. De politiska striderna är andra. Idag står en ung generation och en gammal generation mot varandra. En ung generation som lärt sig leva med den nya tekniken. En ung generation som inte har en aning om vad ett rikssamtal är men som i stället använder sms när de pratar med varandra, som chatar, hänger på forum och skickar musik till varann.

Det ligger alltid för oss äldre att inte förstå dagens ungdom. Det hör till. Men just nu håller det på att få allvarliga politiska konsekvenser som jag inte tror vi ens kan överblicka. Klyftan mellan de som fattar beslut och de som utsätts för besluten är enorm, politikerföraktet frodas och växer, Sverigedemokraterna med sin främlingsfientlighet lurar i hörnen.

Det är då det behövs ett parti som förstår det nya samhället. Som kan fatta beslut på det nya samhällets villkor. Ett parti som kan överbrygga klyftan mellan de som vuxit upp utan internet och de som lever sina liv där. Ett parti som kan överbrygga klyftan mellan de som inte bryr sig om om internet är fritt eller övervakat och de vars liv slås i spillror om inte internet får vara fritt. Ett parti som kan överbrygga klyftan mellan den generation som idag växer upp och den som fattar besluten.

För lyssnar vi inte på den generation som växer upp, kriminaliserar vi deras sätt att leva och vara, ja då kommer de vända sig mot det samhället. Då kommer de mista sin respekt för samhället och bli de laglösa individer de äldre redan beskyller dem för att vara. Säger vi att de stjäl kommer de till slut att tycka att det spelar ju ingen roll om jag stjäl en sak, de kallar mig ju tjuv även om jag bara spelar av min egen cd och lägger upp den på TPB. Då riskerar vi ett verkligt laglöst samhälle, där respekten för andras egendom suddas ut.

Och det är därför jag talar om fred. För det är just det Piratpartiet står för: fred mellan de som växer upp och de som fattar besluten, en brygga in i maktens korridorer för de som idag saknar en röst, någon som kan guida de andra partierna i hur de ska hantera den nya utveckling de inte förstår sig på. Någon som inte hotar, utan som kan samarbeta.

Det behövs ett parti som förstår utvecklingen och kan tyda den. Ett parti med visioner om hur det nya samhället ska se ut. Ett parti med en politik utformad att passa det samhälle som är och kommer och inte det som var. Ett parti som vågar se framåt och vågar ta ansvar. Som inte bara försöker stoppa en teknisk utveckling och kväsa det liv dagens unga lever genom att stoppa huvudet i sanden.

Det är därför jag är Pirat.