If life gives you lemons…

Det var en gång en värld då tidningskonglomeraten ägde världen. Då papperstidningarna och TV stod för världens mediautbud. Det var en gång en värld då journalisterna hade hög status och ansågs vara bärare av Sanningen.

Idag kämpar massmedia för sin överlevnad och journalister förlorar jobben.

Man vill gärna hitta syndabockar för detta, och det skulle förstås vara tacksamt för en bransh på tillbakagång om man kunde göra det. Men vissa saker är helt enkelt aldrig någons fel eller förtjänst, de bara händer. Som om samhället driver på sin egen förändring utan att det faktiskt måste finnas helt medvetna opinioner bakom.

Jag tror den närmast revolutionerande tid vi går genom nu kan göra nästan vem som helst fartblind, och det är inte alltid helt genomtänkta strategier företagen tar till för att ha kvar sina marknadsandelar från sina glansdagar.

Ibland tror jag att mycket av den politik som förs idag längtar just bakåt. Till en tid som är förbi, till en tid som inte längre finns. Jag tror till exempel det gäller med Sverigedemokraternas syn på samhället, liksom Kristdemokraternas. Sverige har gått förbi kärnfamiljen för längesedan och den sexual- och samlevnadsmoral som tidigare präglat oss ger sakta vika för något helt annat.

Det är naturligt att i sådana lägen önska att man kunde vrida tillbaka klockan. Och jag tror att det är i det ljuset vi ska förstå såväl hotade branscher som Sverigedemokrater och i viss mån även Kristdemokrater.

Men hur osympatisk Rupert Murdoch än är kan jag förstå paniken som stiger när ens mediakonglomerat hotas, när ens gamla maktcentra bryts ner. För att förlora makt gör ont. Att tvingas kicka anställda är inte särdeles roligt, eller att lägga ner gamla företag. Eller än värre vara en bransch vars produkter helt håller på att försvinna. Någonstans kan jag ändå förstå att människor i de lägena tar till desperata metoder. Egentligen tror jag det ska ses som ett förtvivlat sätt att vägra erkänna sig besegrad.

Nu vill Rupert Murdochs News Coroporation betala mediaföretag för att avindexera sig på google. Lyckas man inte med den ena attacken försöker man med en ny. Man vill vrida klockan tillbaka, till ett samhälle före internet.

Och någonstans tycker jag ändå att man kan < a href=http://opassande.se/index.php/2009/11/23/be-mig-inte-att-hata/">förstå det. Jag kan också känna samma sak, känna ett främlingsskap inför den värld som är på väg, känna att jag lika mycket skulle vilja värna den gamla sortens geniförklarade konstnärer, författare och journalister som jag vill värna om deltagarkulturen. För det är inte självklart att den värld som kommer alltid kommer att bli bättre.

Men någonstans måste man ockå vara realist. Kärnfamiljen är måhända än idag den stabilaste, vanligaste familjeformen, men det luckras upp mer och mer. Ett icke mångkulturellt samhälle var kanske mindre komplicerat, men vi har idag det samhälle vi har. Vi behöver bygga från den värld som finns och inte från den värld vi önskar stod still.

Jag förstår allsköns människors oro för det nya och okända, men att ängsligt hålla sig fast vid något som var och att tro att det var bättre förr är ingen väg framåt.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det behövs ett parti som förstår framtidens frågor. Med det inte sagt att man själv måste driva på utvecklingen åt ett visst håll. Det räcker ganska gott att faktiskt ta ansvar för den utveckling som kommer och föra en ansvarsfull politik i den. Att hitta undantagen i upphovsrätten, att kika på möjligheter att frigöra miljöteknik i tredje världen genom att minska skadeverkningarna av patenten, att ha proportionalitet i lagarna kring internet och att låta de som idag inte har tillgång till internet få det. Ett enkelt kommunalt hack för ekonomisk politik är t ex att se till att tillgång till dator och internet ingår i socialbidragsnormen. Idag ser det väldigt olika ut i olika delar av Sverige. Ska vi anse att det är en mänsklig rättighet ska det helt enkelt också kunna vara tillgängligt för alla.

Utöver det behöver vi självklart jobba för att åtminstone de stackare som lyckas ta sig över gränserna till det hermetiskt tillslutna EU får behandlas med värdig människorespekt.

Internet och den nya tekniken känner inga nationsgränser och jag tror att nationalstaten på många sätt håller på att spela ut sin roll. Det är inte nödvändigtvis en process man måste påskynda, men jag tror att det kommer att ske oavsett och att det är något vi måste anpassa de politiska redskapen och det politiska landskapet till.

If life gives you lemons, make lemonade

Tags: , , , ,

6 Responses to “If life gives you lemons…”

  1. Björn Odlund Says:

    “Internet och den nya tekniken känner inga nationsgränser och jag tror att nationalstaten på många sätt håller på att spela ut sin roll.”

    Åh, fler som ser samma sak, jag har haft insikten att det är en trolig utvecklig i det långa perspektivet.

    Förövrigt är “kärnfamiljen” en historisk parentes som hör samman med industrisamhället. Innan dess var det knappast norm att det var 2 föräldrar som bodde ensamma med 2 barn i en bostad, utan istället kunde en morbror, en kusin, eller flera släktingar bo i samma hus. Så mycket var det med den kärnfamiljen, allt förändras mer eller mindre alltid.

  2. Leffelini Says:

    Ett av de allra bästa blogginläggen du har gett oss!

    Att kämpa om sin försörjning är ganska naturligt, att hålla fast vid slutna gamla normer är också det, se bara på hur lång tid det tog innan vi kvinnor fick rättigheter runt om i världen, eller färgade för den delen. Det som är intressant med att säga att vi kvinnor fick rättigheter är inte att bara konstatera att vi fick det utan att se på den historiska kontexten, på samma sätt som det var en speciell historisk kontext kring frigörandet av färgade slavar i Amerika. Kontexten kring dessa händelser har ofta varit att andra frigörande tankar flöt omkring i människors huvud, att frigöra slavar var ett sätt att acceptera att alla människor är födda fria och jämlika (poängen var att de som inte tyckte det försökte argumentera för att slavar inte ens kunde räknas som människor). Dock fanns det givetvis konservativa som stångades mot dessa idéer, Amerika fick lov att ha ett inbördeskrig för att lyckas och kvinnorna slogs som attan (tillsammans med män) för att få sina medfödda rättigheter.

    Som vi ser det så tror jag vi har samma situation idag. Tankarna finns där, när ca 20% av Svenska befolkningen säger att de kan tänka sig att rösta på Piratpartiet visar det på att vi lyckats sätta dessa tankar i människors medvetande. Vi har också de konservativa krafterna som vi stångas mot… att se om vi lyckas föra fram “revolutionen” är något för framtiden att utvisa, men jag är positiv!

  3. obeveklig Says:

    http://www.youtube.com/watch?v=rMUX_4B-Hr4

  4. Beelzebjörn Says:

    I can haz lemonade? 😉

  5. klara Says:

    @Björno: Det kan nog stämma iofs som du säger. Och ja, jag börjar inse att det nog kommer hända. Frågan är inte om utan när.

    @Marit: Snälla utveckla de tankarna i ett eget inlägg, jag tycker de var jätteintressanta! 🙂 Glöm inte att se till att du hamnar på live också 🙂 Bara att säga till Mini 🙂

    @obeveklig: jag har en annan lite liknande låt jag brukar tänka på

    @Beelze: *vassego*

  6. Lars-Erick F Says:

    Trots internet och bloggar är den “gamla tidens” media, tidningar ännu viktiga runt om i världen.
    Och att vara journalist är farligt.

    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/11/massmord-pa-journalister-och.html

Leave a Reply