En sån där natt

Det här är en sån där natt då jag ligger vaken och inte kan sova. Vilken natt i rad det är jag inte kunnat sova har jag tappat räkningen på, men sova kan jag ändå inte. Tankar om föreläsningar maler i huvudet, för på söndag ska jag föreläsa för första gången på… jag skulle tro att det är ungefär 10 år.

När jag var yngre ville jag alltid bli kändis. Att få status och revansch var det viktigaste i världen för mig. Jag ville bli populär och få bli artist och då, när jag fick den där statusen, skulle alla som sett ner på mig se att wow, den här tjejen! Då skulle jag automatiskt få alla killar jag ville ha och allting skulle vara precis som i en High Schoolfilm.

I mitt huvud som tjugoåring fanns knappast tankar om att jag femton år senare skulle vara pensionär. Det fanns inte tankar om misslyckande, tankar om att världen skulle se ner på mig.

Faktum är att det var något jag hade lärt mig att hantera, något som knappt bekom mig längre. Min självkänsla var stark och även om mitt självförtroende var lågt var jag klart stabil som person.

Jag hade på ett vis lärt mig att dra mig undan från vissa av världens krav såsom att “lyckas” och att se ut på ett visst sätt. Jag var ganska klar över vem jag var och min plats i världen.

Efter ett år med människor som sätter status högre än allt annat blev även jag skadad, efter ett år med människor som sätter Normen framför allt annat blev min syn på mig själv skadad. Och det är först nu jag kan se vad det där gör med mig, vad det gjort med mig.

Jag ramlade tillbaka i högstadiet, i High-Schoolfilmen. Men plötsligt fick jag rollen som tönten. För jag spelar liksom inte det där spelet, det är helt ointressant för mig. Det är så ointressant att värdera vad andra tycker om mig. Det viktiga för mig är hur jag behandlar mig själv.

När jag var en twentysomething var det inte så. Jag hade inte ens en egen sexualitet, för den sexualitet jag hade var inskriven i min panna. Jag tände på det världen sagt åt mig att tända på och hände något som avsteg från normen var jag tvungen att stöta det från mig. Vad jag ville ha och vad jag gick igång på var inte alltid samma saker, men min hjärna hanterade inte det där som kognitiv dissonans. Det är först femton år senare jag kan se det. Se att jag inte kunde älska min första pojkvän för hans status, se hur jag hopplöst förälskade mig i killar med hög status för att bli dissad. Se hur illa jag behandlade min första pojkvän för att jag inte kunde hantera mig själv. För att han inte gav mig det där jag saknade själv – status.

I stället sprang jag efter killar med hög status, gjorde mig själv till åtlöje på alla upptänkliga sätt och tillät mig själv att trampas ned.

Varför gör man egentligen det? Varför jagar man status över huvud taget? Jag vet inget som är så ihåligt, så tomt och så fullkomligt meningslöst. Hur kunde jag hamna där igen efter så många år?

Jag tror det är ganska lätt. I vårt samhälle byts pengar alltmer ut mot cred. Och ju längre in vi kommer i informationssamhället, ju viktigare blir status. Ju viktigare blir det att “vara någon”, att vara ett eget varumärke, att sälja, att ha en “identitet”. Det där växer inte ens bort med åldern längre.

Jag vet till exempel varje gång jag ska blogga ungefär vilka ramar jag kan röra mig inom. Jag vet vilket som blivit mitt “varumärke”, min “stämpel”, min “identitet”…

I Piratpartiet finns än så länge inte särskilt mycket pengar, status och det interna varumärket är allt. Inom Piratpartiet är de flesta väldigt unga och de äldre som är med, tja… vi är väl knappast normmänniskor precis. I Piratpartiet strax efter primärvalets slut blandas vunnen status med förlorad.

Själv sitter jag kluven. Större delen av mig tänker att majoriteten av oss i partiet är jävla attention whores. Precis alla vill höras och synas och precis alla vill ha cred för precis det de gjort. Och det går inte, just för att alla söker det själva. Och vi söker det hela tiden och ibland ger vi varandra creds, men då ska man ju inte glömma att det i sig är ett sätt att själv få cred.

Hela Piratpartiet består liksom av en skock tonåringar med uppmärksamhetsbehov. Se mig! Hör mig! Jag är bäst! Jag kan det här! Jag! Jag! Jag!

Precis de här tendenserna triggade primärvalet på sämsta möjliga tänkbara sätt. I tre månader gick folk runt ängsliga över sin egen status, sin egen plats i hiearkin, sitt eget värde.

Och tro för guds skulle inte att det här är över. Det har just bara börjat. För nu gäller det för allt och alla att leva upp till den där statusen man fick, till att behålla den, till att vara precis så där bra som man sa att man var när man kandiderade.

Och mitt i allt det där ska jag hålla en föreläsning om hur det är att vara kvinna i Piratpartiet. Men allt jag kan tänka på är primärvalsbitches, om hur det hela blev en tävling mellan tjejer trots att våra platser redan genom kvoteringen var garanterade. Kanske är det just därför så många tjejer gick så bra i primärvalet? Kanske är det för att vi tävlade mot varandra som vi faktiskt slog ut killarna? Fungerar det så cyniskt?

Jag tror faktiskt att det kan vara så, även om tanken inte ens slagit mig förrän inatt. Men den stämmer bra ihop med tidigare tankar jag haft om att tjejerna i partiet på en gång är de som kan få nya tjejer i partiet, samtidigt som vi är de som riskerar att stänga nya tjejer ute. Vi är vana vid abnormt stora utrymmen, vi är vana vid fruktansvärt mycket uppmärksamhet. Vi är så vana vid det att vi till och med helt i onödan slåss mot varandra för något som vi redan har.

Men faktum är att våra resultat i primärvalet säger nada om våra värden som människor. Det säger inte ens något om vår kompetens. Det säger något om vår populäritet. Det är som högstadiet all over again.

Vad är det egentligen vi jagar efter? För vem gör vi det? Handlar våra behov om det här?

Eller om det här?

Tags: , , , , , , , ,

10 Responses to “En sån där natt”

  1. Tweets that mention klara » Blog Archive » En sån där natt -- Topsy.com Says:

    [...] This post was mentioned on Twitter by Klara Tovhult, Piratbloggar. Piratbloggar said: klara: En sån där natt: Det här är en sån där natt då jag ligger vaken och inte kan sova. Vilken natt i rad … http://tinyurl.com/ydtbufr [...]

  2. fredrik n Says:

    varfor tjejerna toppar listorna beror pa anledningen att det var farre tjejer som kandiderade. Det var cirka sex ganger farre. Da de flesta personer som rostade ville ha en nagot balanserad lista mellan konen da la alla personer sina roster pa samma tjejer. Utgangen var given, styrelsen borde sett detta resultatet komma. Nu sager jag inte att resultatet var daligt for (pp), men analysen ovan kan hjalpa folk att forsta varfor resultatet ser ut som det gor. Utbud och efterfragan.

  3. christoffer Says:

    MEN JAG VILL SYNNAS :) :) :) :)

    OK skämt åtsida, Bra skrivet. det är viktigt att vi faktiskt tänkter på detta för denna typen av uppmärksamhetsjakt kan allvarligt skada vå sammanhållning och få folk att konkurrera istället för att samarbeta.

    MEn jag tror inte vi skall överdriva statustänket i kandideringen. Många (Däribland jag) ville in på listan inte för statusens skull utan för möjligheten att påverka. Vi består till stor del av idealister som vill förändra samhället och då ser man listan som ett steg närmre att kunna förändra. Att göra sin röst hörd. Och det kan driva en ordentligt.

  4. klara Says:

    fredrik: du får nog utveckla det där lite tror jag. jag är inte säker på att jag helt håller med. jag tror det finns flera faktorer som gör att det gått bra för tjejerna dock.

    Willenfort: Tack :)

    Jag tror att det är lite olika med folk. En del vill faktiskt höras och synas “för att”, en del för att nå ett högre cause. Lyckligtvis säger rena avsikter dock inget om utgången. Själv överlever jag att höras och synas så länge jag får vara den jag är. Att spela en roll är inte min grej (längre (det var ju det när jag var ung)). Jag måste göra saker exakt på mitt eget vis, annars kommer det inte fungera.

  5. Isa Says:

    Jättebra skrivet om status, Klara! Tycker du ska ta och lämna dom nu och komma tillbaka till vanliga livet! Saknar dig här utanför piratsekten! Vad är lite status hos dom egentligen? Vem bryr sig förrutom dom 100 personerna eller nåt i er krets? Kom tillbaka! Kram!

  6. Anders H Says:

    Woops, eller Oj. Rätt på det igen, mycket bra bloggpost. Stryker mitt lång-långa inlägg och skriver bara att – du är dj*vligt bra.

    + Isa, du är välkommen in i piratsekten du med. Vi är 48.000 som gillar varandra ;-)

  7. Hanna Dönsberg Says:

    Du får ursäkta om jag låter hård. Informationssamhället/status-analysen kan jag medge är intressant och tål att tänkas mer på.

    Men är det inte du som skapat konkurrensen i ditt huvud? För jag har inte märkt av denna jobbiga “kvinnocirkus” du målar upp. Däremot har jag blivit illa bemött av en del män under primärvalets början (det dog ut, tror det berodde mycket på att jag inte stångades tillbaka).

    Jag fick själv frågan, AFK på Parley! i Lkpg, och i min kandidattråd, om jag hade som mål att komma högre upp än Johanna Julén. Så jäkla löjligt att anta det för att vi är kvinnor båda två, vi var faktiskt hela 7 kandidater från samma stad, varför var det ingen som frågade om konkurrensen mellan oss alla?

    Jag hade som mål att komma högt på listorna, av den enkla anledningen att jag har tilltro till min kompetens att representera partiet. Jag har under 4 år som pirat bildat mycket ideér i huvudet som jag vill konkretisera tillsammans med andra duktiga pirater.

    Näedu Klara, den här gången tycker jag du har spårat ut lite. Vet inte om det är något som hänt som jag inte vet om, men jag har tyckt att det varit otroligt bra stämning under primärvalet.

  8. Leffelini Says:

    @Klara: Jag tycker det är intressant att fundera över och tänka på. Jag tror att vi (människor) reagerar på konkurrens på skilda sätt och att vi får fram dessa reaktioner också på skilda sätt. Jag tror du kan ha rätt och jag har märkt av det ganska tydligt i partiet till och från. När jag klev in i partiet så välkomnades jag av killarna och fick ett ganska svalt mottagande av tjejerna… nästan lite “ska du komma här och komma”-känsla.
    Nu tror jag att det kan bero på att när en kille ser en tjej komma till partiet ser de “åh en tjej, henne måste vi ta vara på!” medan tjejer tänker “åh en till medlem” vilket inte är lika speciellt. Så det behöver inte alltid vara ett medvetet eller ett illasinnat beteende heller.
    Som sagt, jag tycker absolut att det är något vi måste fundera på.

    @Hanna: Jag förstår din poäng, men att bli defensiv i ett läge där vi egentligen borde reflektera känns inte heller så bra. Det jag menar är att klara pratar ju inte om dig personligen (inte som jag uppfattar det) men du verkar ändå ta åt dig, det är synd för när man tar åt sig brukar man inte ha öppet sinne till reflektion. Jag tror du kan ha det i alla fall, men som ett påpekande.

  9. Calle Rehbinder Says:

    Klokt och tänkvärt som vanligt, Klara.

    Jag kanske inte håller med dig i alla vändningr, men det är liksom inte poängen.
    Bara det att du katalyserar fram en eftertanke med dina frågor är eoerhört bra.

    Jag tror t.ex. inte att majoriteten av piraterna är “attention whores”, däremot så finns det naturligtvis tillgång till ett rus – ruset i att faktiskt känna att vi kan påverka, att vi kan förändra.
    Ruset i att bli sedd och erkänd, javisst. Särskilt om man är väldigt ung och inte van vid den sortens uppmärksamhet.

    Men allt går att vända till något positivt.

    Inne i Riksdagen måste vi acceptera att det pågår ständigt ett spel, en politsk teater, positionering och maktkamp. Då gäller det att spela spelet. Och det är mångbottnat.

    Men det kommer vi att bli varse när vi väl kommer in.

  10. Hanna Dönsberg Says:

    Leffe>> Jag tog inte åt mig personligen på det viset, men tycker det är jättejobbigt att dras in i en grupp (jag är juh en av kvinnorna i partiet), där det sägs att det är denna konkurrens. Själv kan jag inte se det (snarare tvärtom, som jag belyser här uppe), och indirekt blir det en anklagelse mot mig.

    Men – anledningen till att jag reagerar är för att jag tror att det tänket snarare kan skapa en konkurrens, som inte finns där. Går man runt och tänker att kvinnorna är konkurrenter till en, gör man sig lätt själv till en konkurrent.

Leave a Reply