Trasproletariatet växer på internet

Det pågår en oerhört intressant diskussion på twitter i skrivande stund. Det är esteranais som börjat utveckla tankar kring att arbetarklassen idag inte bryr sig om oss som är utanför systemen utan bara sig själv.

Macdeluzian hoppade då in och länkade en text han skrev efter valet 2006 om hur den neomarxistiska rörelsen tolkar trasproletariat.

Samtidigt konstaterar esteranais och jag att det kulturella trasproletariatet finns på twitter. För det är precis så det är. Vi har – på internet en oerhörd makt – samtidigt som vår köpkraft och ekonomiska status ofta är under all kritik. Var placerar man oss på samhällsskalan?

Faktum är att det går inte. Vårt kulturella kapital är stort, vår rätt att förfoga över vår egen tid är ofta större än den klassiska arbetaren. Men många av oss står utanför samhällets alla trygghetssystem för de är designade för en arbetande människa.

Frågan är vilken konfliktlinje som kommer vara relevant om några år. Är det kunskapskapital eller ekonomiskt kapital? Och kommer det ekonomiska kapitalet som så ofta förr lyckas äta upp kunskapskapitalet?

Kan jag, som styrelseledamot Sveriges tredje största parti, samt riksdagskandidat för detta kalla mig underklass? Är det verkligen en relevant terminologi? Inte desto mindre är jag helt beroende av min sjukersättning för att överleva och inte desto mindre skulle jag på en vanlig arbetsmarknad inte överleva en dag. Men jag kan på ett helt annat sätt än den arbetande människan samtidigt sätta den politiska diskursen. Jag kan – i kraft av den tid jag kan lägga ner på mitt politiska engagemang – åstadkomma förändring som den uppbunden av arbete kommer ha svårare att göra.

Som jag ser det är dagens klassamhälle inte alls så enkelt som vänstern ofta vill göra gällande. Och då menar jag vare sig den vänster som befinner sig inom det etablerade parlamentariska systemet, eller den som befinner sig utanför. Varje konflikt bär – som jag tidigare hävdat – sin egen berättelse och vi måste låta det få vara så.

Det kan tyckas som om detta inte hör ihop med piratfrågor. Vänta bara några år. Den tekniska utvecklingen springer framåt med enorma kliv. Vem vet när bäddasängrobotar tar över undersköterskans jobb? När frisörrobotar tar frisörens jobb, eller kirurgrobotar konkurrerar med kirurgen?

Jag säger inte att den dagen är nära, men den kommer att komma. Samhället behöver inte full sysselsättning för att ta sig runt längre. Det har kanske aldrig behövt det. Så kan vi inte bara snälla släppa utopin? Är det inte dags att gå vidare och se framåt?

För mig är det så uppenbart att medborgarlön kommer att vara den enda tänkbara politiska vägen framåt om sisådär en tio – tjugo år. Arbetena kan inte skapas när de inte ens längre behövs. Vi behöver göra människor fria att själva få välja.

Piratpartiet vittnar om nya konfliktlinjer med sin kunskapsdimension. Jag tror vi inom kort kommer att få se flera nya dimensioner och jag förväntar mig att trasproletariatet börjar utmana arbetsmoralismens korporativistiska vansinne inom kort. För tanken på att alla ska jobba inom förvärvsarbete är förlegad. Vi måste hitta nya sätt att få ekonomin att gå runt.

Men det är på twitter det händer. Det är i trasproletariatet de nya politiska skiljelinjerna börjar visa sig. Det är där den intressanta politiska debatten idag skapas via blixtsnabb deltagarkultur.

Tags: , , , , , , , , , ,

9 Responses to “Trasproletariatet växer på internet”

  1. Peter Andersson Says:

    Termen trasproletariat känns helt malplacerad när den används om folk som har kläder på kroppen, mat på bordet och ett eget politiskt parti som representerar dem i europaparlamentet.

    Termen bidragsproletariat skulle komma närmare men är inte heller bra då prefixet bidrag är så starkt associerat med både negativa och positiva konnotationer via de två föråldrade men ännu dominerade blocken från den gamla fabriksindustriella epoken.

    Termen bildskärmsarbetare har viss appeal och beskrivande funktionalitet av hög grad, bildskärmsproletariat är sålunda ytterligare snäppet bättre men rullar inte helt bekvämt på tungan.

    Svärmproletariat?

    P2P-proletariat?

    Pixelproletariat?

    Annat?

  2. klara Says:

    PP står numera alltså för pixelproletariatet ;) Då kan vi även använda samma förkortning :D

    Skämt åsido: Visst bör man hitta ett bättre ord och bättre begrepp överlag. Frågan är vilket. Och om man ska använda ordet proletariat över huvud taget också. Kanske behöver man hitta helt nya begrepp? Men tills dess tror jag det är lättare att använda de som finns om folk ska förstå vad man menar. Tror jag :) Men jag vet inte :)

  3. elmindreda Says:

    För en mer realistisk vision av vad framtiden bär med sig för de som inte får plats på arbetsmarknaden i framtiden, läs Globaliseringsfällan.

  4. Maria Lj Says:

    Bra och intressant! Fortsätt så! Den här diskussionen berör mig också, på sätt och vis, även om det känns lite jobbigt att offentligt berätta om sin utsatthet och bli hopklumpad med folk i ganska annorlunda men liknande situationer. Så det säger eller skriver jag väldigt sällan om. Fast jag har funderat nyligen på att starta någon ny sorts samtal i bloggformat med exempel om vad som händer med människor som balanserar sina existenser i den okända zonen på gränsen mellan det genomreglerade och slutna diagnossamhället där de räknas som sjuka och arbetsoförmögna, och det vilda skapandet och fria diskussionerna t ex på nätet, där en människas många korta (eller längre) stunder av engagemang och kompetent arbete på ett enda eller utspritt på hundratals ställen kan bidra till något större och därför borde räknas som samhällsnyttigt.

  5. klara Says:

    elmindreda: Jag kommer utveckla de negativa aspekterna framöver också.

    Maria: Precis det där flytande du talar om är så oerhört intressant ja!

  6. Anders Troberg Says:

    En sak som håller på att hända är att produktionskapaciteten per capita kommer att överskrida konsumtionskapaciteten per capita. Med andra ord, vi kan producera mer än vad vi kan konsumera. Vi är redan där med innehållsindustrin (media, program, spel), eftersom de kan mångfaldigas utan begränsning. Tillverkning av fysiska produkter släpar fortfarande efter lite, men samma sak kommer att inträffa där.

    När man kommit dit så är en utveckling mot ett öppet samhälle oundviklig, och det är också en punkt där den kommunistiska och den kapitalistiska modellen möts. Med oändlig tillgång (eller i alla fall outsinlig) och ändlig efterfrågan går priset mot noll. Ekonomiska system blir ointressanta, och vi får ett samhälle som är både kommunism och kapitalism på samma gång.

    Andra nyheter: Numera behöver jag inte parasitera på andra bloggars kommentarsfält, nu har jag en egen blog. Det är en ny piratblog i stan: Nördic Battlegroup (http://nordicbattlegroup.org). Be there or be fyrkantig. Spread the word.

  7. klara Says:

    Anders: Ja, vi är ju på väg dithän tack vare repraps <3 Men det är ju då nya samhällsintressen kommer att stå mot varandra i stället och därför pp behövs :)

  8. Anders Troberg Says:

    Inte enbart repraprs. Like viktigt är att produktionen blivit effektivare överlag.

    Förr så arbetade merparten av befolknngenmed att tillverka mat, och bara en lite grupp blev kvar för produktion som drver samhället framåt istället för att bara hålla det rullande. Idag så är det tvärt om, mat och liknande produceras av en liten grupp, och merparten producerar sådant som driver oss framåt.

    Detta kommer att fortsätta, tillsammans med teknologiska framsteg, och kommer att sluta i ett läge där vi inte längre hinner med att konsumera i den takt vi kan producera.

  9. Fröken Bovary Says:

    Åh, men jag greppar inte twitter hur jag än försöker och försöker

Leave a Reply