Proportionalitet i myndighetsutövning

Detta blogginlägg är paddat av mig, Rikard Fröberg och Emma.

Få vill behöva be om hjälp av samhället. Särskilt inte i dag när det råder starka strömmar av att misstänkas vara fuskare. Själva behovet av stöd blir ett slagträ i sig och de människor som egentligen har rätten på sin sida blir av staten, oavsett om det är höger eller vänster som råkar styra, enkla att strunta i.

Den fuskdebatt vi ser idag kring sjukförsäkringar, vab-intyg med mera har faktiskt en piratprägel. Vid en första anblick är den svår att upptäcka, men om man tittar närmare är den glasklar. Mänskliga rättigheter är en fana vi håller högt och de måste respekteras oavsett vilken grupp samhället beslutat sig för att särskåda.

Vilka faktiska bevis finns för att fusket existerar? Med vilken proportionalitet sätts åtgärderna mot fusk in? Kränker man enskilda människors integritet i jakt på fusk? Var går gränsen för var en myndighet ska ha insyn i i våra privatliv? Kränks människors integritet när de går på socialbidrag? Hur skulle detta i så fall kunna ändras?

I politiska kretsar verkar det vara ganska vanligt att fusk förekommer. Vi har i valrörelsen 2010 inte minst sett etablerade partiers riksdagslistor blivit ifrågasatta pga systematiskt fusk. Kanske är själva fuskmentaliteten överrepresenterad i det skiktet för makten lockar till sig den sortens psykologi? Provocerande kanske, men till vardags har få egentligen några riktiga exempel på fuskande vänner och släktingar.

Det finns gamla rapporter om att Försäkringskassans generaldirektör Curt Malmborg har fuskat med fusksiffrorna tidigare. Han har även – precis som Ingvar Åkesson på FRA – bedrivit politisk opinion. Detta är inte tillåtet.

Poängen är: Man kan tycka och tänka och tro vad man vill om fusket, men vi lever just nu i ett samhälle med en enorm paranoia där vi tror att brotten har ökat markant, att alla fuskar med bidrag.

Frågan är: är det sant?

Det är samma mentalitet som drabbar människor i jakten på terrorister som drabbar utförsäkrade. De kan ju vara terrorister! Bäst vi kräver pass, fingeravtryck och lagrar deras telefonkontakter. De kan ju vara pedofiler! Bäst att vi lagrar alla google-sökningar. De kan ju fuska! Bäst vi låter lärarna övervaka att barnen verkligen är hemma. (När går det så långt att försäkringskassan gör hembesök för att kolla att den sjuka verkligen ligger i sjuksängen?) Föräldrar anses inte tillförlitliga och deras barn ska kunna undergå drogtester utan föräldrars medgivande.

Samma övervakningsiver, samma misstro mot sina egna medborgare som drabbar den som går på sjukersättning eller socialbidrag. Det är samma mentalitet som vill minska invandring, bränner flyktingförläggningar och vill kasta ut de som redan kommit hit. Tänk om de bara kommer hit för att få bidrag! Det är enklare att slippa bry sig om mänskliga rättigheter om en allmän misstanke om fusk och exploatering av “snällhet” är det dominerande i debatten. Och båda blocken är lika skyldiga till det här.

Vem har någonsin kollat upp om vad som faktiskt stämmer här? Vem har kollat upp om åtgärderna är proportionerliga? Har de haft någon effekt? Är det verkligen proportionerligt att lärare ska övervaka elevers sjukfrånvaro för att rapportera till försäkringskassan? Vem har kollat om människors integritet kränks när de går på socialbidrag? Vem kollar att folk faktiskt får en rättmätig prövning? Och vilka fler GD sysslar med tjänstemannastyre?

Migrationsverket verkar misstro asylsökande som hävdar att de är hbt-personer. Migrationsverket skickar tillbaka dessa människor till länder man inte ens känner till förföljer just hbt-personer. En myndighet som ju ingår i det system som inte vill tillåta oss att ha några hemligheter alls i och med FRA-lag och andra informationsinhämtande åtgärder i syfte att kontrollera oss.

Vad vi måste fråga oss är om vi inte skulle tjäna på att bygga samhället på tillit och respekt i större grad. Vi måste våga ifrågasätta svepande påståenden om det ena eller andra hotet som ska motivera någon inskränkning eller kontroll. När åtgärder syftar till att göra det bättre och tryggare får inte konsekvensen blir att vi alla riskerar att få det sämre och känna oss otrygga. Ett återkommande tema i samtliga frågeställningar som rör kontrollåtgärder. Kanske måste vi leva lite mer efter devisen “hellre lite skit i hörnorna än ett rent helvete”.

Vi har länge tillsammans med flera i partiet känt att här finns piratvinklar begravda, men inte riktigt fått ord på det. Men proportionalitet i myndighetsutövning måste vara en piratfråga oavsett vilken myndighet som utför den och oavsett vilka som drabbas. Misstanke om fusk kan inte vara anledning nog att stänga ute hela grupper ur våra system eller undergräva integritetsaspekter — även här måste mänskliga rättigheter råda och inte minst någon form av rättssäkerhetstänk.

Tags: , , , , , , , , , ,

5 Responses to “Proportionalitet i myndighetsutövning”

  1. muterad Says:

    Att ens personliga integritet kränks när man går på socialbidrag kan knappast ifrågasättas, dock kan det i viss mån ursäktas av att det är något man ber om (någorlunda) frivilligt. Ber man om hjälp till uppehälle och hyra är det väl inte direkt oskäligt att socialtjänsten vill se hur ens ekonomiska situation ser ut (genom att begära kontoutdrag, hyresavi & avtal mm).
    Dock kan jag i vissa fall känna att integritetskränkningarna kan gå för långt.

    Som exempel:
    För många år sen hade jag ett deltidsjobb som inte gav mig tillräckligt stor inkomst för att jag skulle kunna klara mig på det och när jag inte hittade mer jobb så vände jag mig till socialen. Jag fick då lämna en rejäl bunt med papper som dom krävde in, men det fick även min sambo göra – trots att hon inte sökte något socialbidrag.
    Hon var för tillfället studerande och tog inte lån från CSN utan endast bidrag, men soc såg att hon hade pengar på banken (som hennes morföräldrar sparat till henne sen hennes födsel). Därmed ansåg socialen att hon kunde försörja mig och därför fick jag inget stöd av dem. Att detta var hennes enskilda egendom som givits henne som gåva med avsikt att vara till köp av hus eller liknande var inget soc brydde sig om.
    När vi sen ett bra tag senare bröt upp vände jag mig återigen till socialen för hjälp till uppehället vilket ledde det till att det helt plötsligt en dag ringde på dörren hemma hos mig. Utanför stod två tjänstemän från socialtjänsten och begärde att få komma in för att se att jag verkligen inte hade sambo längre. Inte så att dom krävde att jag skulle släppa in dom, utan dom bad vänligt om att få komma in och titta lite – men gjorde det samtidigt väldigt tydligt att det var en förutsättning för att min ansökan inte automatiskt skulle avslås. Så jag hade inget annat val än att låta dom komma in och gå runt i min halvtomma lägenhet och göra sin bedömning av om jag hade någon sambo eller inte.
    Två fall av integritetsbrott jag anser oskäliga, min sambos integritet kränks utan att hon ens själv har varit i kontakt med socialtjänsten och min integritet kränks när det helt plötsligt utan förvarning kommer två tjänstemän och ska inspektera min bostad.

  2. Tweets that mention klara » Blog Archive » Proportionalitet i myndighetsutövning -- Topsy.com Says:

    […] This post was mentioned on Twitter by Klara Tovhult, Klara Tovhult, Piratbloggar, Nelly M Fredlund, Nelly M Fredlund and others. Nelly M Fredlund said: RT @KlaraTovhult: Jag @blondinrikard @opassande har paddat: http://www.kurvigheter.se/klara/2010/06/03/proportionalitet-i-myndighetsuto … […]

  3. emma Says:

    Visserligen var jag med och skrev; men tycker att det här är oerhört intressanta frågeställningar. Tack för att du la ut det, Klara!

  4. klara Says:

    Ante: Grejen med att få bevisa att man inte är sambo var onekligen ny för mig. Och inte ska hon öht blandas in nej.

    emma: tack själv <3

  5. blogghoran - Överdriften av bidragsfusket Says:

    […] ordentligt hål i de framfantiserade summorna kring bidragsfusk (läs gissningarna). Men vem vågar egentligen be om hjälp med ett system där alla tros fuska? Tyckte du om detta? Sprid det vidare! Hur vinner man […]

Leave a Reply