Revenge of the nerds – Piratpartiet som ett socialt uppror
Jag har funderat på en sak sista veckorna, nämligen på det här med piratpartiets bild och vilka vi ser ut att vara utåt. Detta gäller inte minst hur människor ser på Rick utanför partiet. Det verkar vara något som får det att krypa i vissa människor av obehag när de förknippas med piratpartiet.
Detta ses både inom och utanför partiet och jag tror att jag börjar hitta en ganska illa dold orsak, en orsak kanske inte alla skulle vilja kännas vid och som kanske kan vara direkt plågsamt att läsa. Inte minst för Rick. Jag skriver det ändå. För jag tror det behöver sägas.
Kolla på det här avsnittet av Knappnytt:
När fan blev det inne att vara nörd? Nördarna ska vara längst ner i den sociala näringskedjan, tillsammans med invalida dövblindstumma dvärgar och folk som har socker i sitt kaffe.
Vi människor vill gärna tro att samhället förändras efter högstadiet, men det gör det sällan. Och den jävel som faktiskt får för sig att bryta mot normen ska minsann veta att det kommer att kosta…
Nörden skulle aldrig ha den där uppmärksamheten. Nörden skulle vara lägst i rang, inte särskilt cool, socialt awkward och helt enkelt en loser på coolhetsfronten. Nörden skulle inte starta ett parti eller öppet skrika att han fick knulla.
När nörden i Rick lyser genom börjar det att krypa i skinnet på folk. Vore han normsnygg fotbollskille hade folk om möjligt kallat honom sexistisk men inte för pajas. För let’s face it; det är helt socialt accepterat att bete sig allmänt svinigt om man samtidigt har hög social status.
Om pirater inom och utanför partiet har svårt för något så är det det faktum att Rick inte beter sig som ”alla andra”. Han struntar i om hans plats i hierarkin skulle varit lägre och det gör folk obekväma. Jag får samma reaktioner när jag som tjock tjej säger mig vara nöjd med mitt utseende. Folk skruvar på sig och tror att jag ljuger för mig själv eller låtsas. Det är helt enkelt inte okej att gilla sig själv när ens sociala status säger åt en att hålla sig på mattan.
Nörden/Rick får gärna vara framgångsrik på data, och visst kan han kanske få starta ett parti. Han kan få ha hög lön, han kan få vara gift med en halvsnygg fru, men han ska ge fan i att försöka spela cool kille! Han ska ge fan i att prata om brudar, han ska ge fan i att ha självförtroende eller åka fort på motorcykel. För allt det där är saker han inte förväntas göra. Det är snubbar som ser ut och beter sig som Bodström som får göra sådant.
Hackordningar…
Det finns diverse strategier att hantera hackordningar och social status. Det ena kan vara att bygga sig egen social status inom sin egen sfär. Det är piratpartiet typiskt bra på och därför förblir vi också lätt ett nördparti med nördfrågor, (trots att vårt fokus är så enormt mycket större). Vi drar till oss nördväljare och nördaktivister mer än några andra sociala grupper i samhället. Piratpartiet är en plats där nörden får synas, får sluta vara mobbad, får slippa vara den udda och konstiga. Vi är lika mycket ett socialt uppror som ett politiskt parti.
Ett annat sätt att hantera hackordningar kan vara att inordna sig i hackordningen och själv hitta någon annan att hacka på. Där är Rick tacksam. När folk hackar på Rick gör de det nämligen sällan så mycket för att han kan bete sig lite väl förhastat och diktatoriskt ibland, utan det man reagerar starkast på är ofta när han gör bort sig. När han inte följer de sociala koderna. Alltså försöker man anpassa Rick och partiet efter de sociala koder som råder i samhället i övrigt.
Dessa försök till anpassning från vissa sker samtidigt som andra nördar vill ha Rick som förebild och gjort Rick till en social norm.
De här två grupperna i partiet polariserar sig gärna mot varandra. Det blir en kamp mellan de som vill ”städa upp” och de som vill göra en revenge of the nerds. (Självklart är det här en förenklad och förstärkt bild så ta det som en sådan och inte som ett bokstavligt fastslaget faktum)
Kommer det sociala upproret från högstadiets mobbade att bestå i piratpartiet? Eller kommer ordningen återställas? Det återstår att se.
Kommentarsfältet är öppet.
**********************************
I det här inlägget har jag försökt att mest bara göra en analys av läget. Jag tänker inte ta ställning i frågan i detta inlägg utan möjligen låta det bli ett senare inlägg.
Skrivet juli 17th, 2010 under kategori: Uncategorized.
Taggar: Fotbollskillar, Knappnytt, Kulturella koder, Manschauvinism, Mobbing, Nördar, Nördkultur, Piratpartiet, Revenge of the nerds, Rick Falkvinge, Socialt uppror, Svina, Tomas Bodström
Kommentarer:
Comment from klara
Time juli 17, 2010 at 1:10 e m
Ja eller hur! När en underordnad grupp plötsligt får vara norm vill den gärna göra de annars överordnade till underordnade. Typ som feminister som skapar normer om att man inte får raka sig under armarna. Det är jättelätt att hamna i den fällan.
Comment from ba
Time juli 17, 2010 at 1:20 e m
@klara: känns lite som du beskriver handlingen i Revenge of the Nerds III – The Next Generation. *nördar när han inte har något konstruktivt att tillägga*
Comment from Andreas Karlsson
Time juli 17, 2010 at 1:20 e m
Jag håller med i mycket av det du säger, men jag tror att det går lite djupare och längre än så.
Om nu nördarna (som jag själv) var utstötta och ibland mobbade i högstadiet (på 90-talet?) så har vi efter skolan insett att vi faktiskt behövs i yrkeslivet. Inte bara behövs, vi är eftertraktade. Vad vore mångas vardag utan Linux, Windows, Apache-servrar, mySQL-databaser, Google, Twitter, Facebook etc? Detta har blivit vardag. Ett ”måste” för många. Och allt bygger på det nördar byggt upp.
Nördar har fått ta mycket skit, blivit skrattade åt och förlöjligade. Samtidigt har nördar alltid funnit tröst bland andra nördar. Tröst kanske är lite missvisande, men i alla fall hittat likasinnade. Det är inget konstigt. Sociala grupperingar dras till varandra. Hittar styrka i gruppen. Människor är trots allt flockdjur.
Nu råkar ”flocken” Piratpartiet vara den sista bastionen för yttrandefrihet, delad kultur, privatliv och mänskliga rättigheter över lag. Om Piratpartiet kritiseras för sin nördighet använder man sociala strukturer som kritik istället för sakfrågorna och då har vi redan vunnit.
Dock kvarstår frågan hur vida det vi ser är Revenge of the Nerds. För mig personligen är det nog så. Men inte en hämnd för att ge igen – att vara elak mot de som kanske varit elaka mot mig. Nej, kanske inte hämnd alls utan upprättelse. Tekniken påvisar brister i en galen och snedvriden lagstiftning. Så länge vi bara förstod tekniken så var vi inget hot. När vi lägger ihop ett och ett, ser de politiska effekterna av teknikbegränsningar och bildar ett parti, då blir vi ett hot. Men inte har jag för avsikt att ge igen på de som tidigare kritiserat, stött ut och skrattat åt nördar.
Piratpartiet är oändligt stort att rymma alla som vill stå upp för Piratpartiets ideal. Varför man väljer att göra så är för mig egentligen inte intressant. Precis som jag struntar i varför någon tar ställning för något annat politiskt parti.
Pingback from Tweets that mention klara » Blog Archive » Revenge of the nerds – Piratpartiet som ett socialt uppror — Topsy.com
Time juli 17, 2010 at 1:28 e m
[...] This post was mentioned on Twitter by Klara Tovhult, Piratbloggar, Andreas Karlsson, Leffelini, Razor and others. Razor said: Klara: Revenge of the nerds – Piratpartiet som ett socialt uppror http://bit.ly/ctMWfx [...]
Comment from Jan-Olof
Time juli 17, 2010 at 1:41 e m
Fast jag tycker ändå att det bästa knattecitatet i detta knappnyttinslag var ”Inavlade lol-liberala bondläppar borde inte få blogga” !
Mvh
/J-O
Comment from Amelia Andersdotter
Time juli 17, 2010 at 1:43 e m
Men jo, men visst, men som någon av de insiktsfullaste kommentarerna till Terobis inlägg om kvotering (länkat i Hedbergs bloggpost, länkad ovan, sjätte stycket) måste vi ha kandidater och ledare baserat på /valbarhet/. Det är så politiken fungerar. Det är inte huruvida man bryter mot normer, skapar bra förebilder, är extremt intelligent eller gör samhället en stor tjänst genom att finnas till, utan huruvida man kan få röster för det man gör.
Det är någonting Rick och många andra piratpartister borde tänka på.
Beroende på hur lång- eller kortsiktigt man ser partiets verksamhet kan man naturligtvis dra olika slutsater: kontroversiella beteenden kan mycket väl leda till en samhällsförändring som kommer gynna mänskligheten som grupp inom 10-20 år eller så. Men ska vi klara oss under valkampanjen 2010 kan det vara bra att till viss del stanna inom 2010s normer. Glöm inte bort att man alltid kan bli frispråkig och göra bort sig igen efter 19 september!
Det var genom att prata ut efter valet Anders Borg kom undan med att inte ha insett att hans hushållerska var illegalt invandrad och jobbade svart. 
Comment from klara
Time juli 17, 2010 at 1:45 e m
ba: haha finns en sådan film eller menar du att vi är den filmen? 
Andreas: Vackert! Och det är väl ungefär så jag också hoppas att det ska bli. På samma vis som jag själv inte vill att tjocka ska mobba ner smala vill jag inte heller att nördarna ska ta över. Det är roligare att vara snäll 
Comment from klara
Time juli 17, 2010 at 2:04 e m
Jan-Olof: haha
Amelia: ja, och då är frågan huruvida man tror att ”att vinna val” är mer prioriterat än att förändra samhället. Och så är vi återigen tillbaka i vinkelvolten.
Sen kan man fråga sig om vi fick färre röster förra året för att Rick gjorde bort sig. Jag tror inte längre det. Jag tror det går på ett ut. Snarare är det nog så att man vinner vissa och förlorar andra. Och frågan är vilket man ska prioritera. Före detta mobbade är nog trots allt en ganska stor valgrupp.
Jag tycker man förenklar på båda hållen. Det är väl lite det som är min poäng
Fast jag skulle egentligen inte ha åsikter i ämnet än. Och jag vet inte ens vilka jag faktiskt har. Det här var mest bara för att beskriva
Comment from kafoe
Time juli 17, 2010 at 2:16 e m
Lite så är det nog, att man ser på piratpartister som nördar. Vi hade en ”öppen” piratpartist på min arbetsplats: Han hade långt svart hår och var insnöad på programmering. Det är bilden väldigt många vanliga sossar och sd:are har av piratpartister och såna vill man inte associeras med. Såna som bara är för fildelning. Det hjälper inte hur mycket jag än förklarar och påpekar att det där med fildelning bara är en liten del, inte ens viktig för min del, utan det handlar om vår allas frihet. Då har folk redan slutat lyssna. Vanliga svenssons som röstar på sossarna och sd …
Comment from ba
Time juli 17, 2010 at 2:43 e m
klara: den finns, såg igenom alla Revenge of the Nerds-filmerna för någon vecka sedan. http://www.imdb.com/title/tt0105251/
Comment from Viktualiebrodern
Time juli 17, 2010 at 2:44 e m
Vinna val 2010 eller driva politik för 2030? Det är i grund och botten samma fråga som Gunnar Ekelöf stäälde en gång i dikten Färjesång
Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.
Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.
Comment from Curt
Time juli 17, 2010 at 2:51 e m
*Mina egna kommentarer här: (för införande när det har slutat åska)*
Det här är ju enormt viktigt och insiktsfullt av dig, Klara. På något sätt verkar det inom PP att finnas en tonårskultur av att utmana och provocera ”de vuxna”. Och det går ju inte ihop med att framgångsrikt och med trovärdighet kämpa för allmänmänskliga frågor som medborgerliga rättigheter. Även om många kanske tycker som PP i sak, är det svårt att ta ett parti på allvar, där framstående riksdagskandidater säger saker som ”här luktar det oknullad kuk” och där partiledaren uppfattas som en pajas. Tyvärr är detta inte unika undantag utan symtom på något mer djupgående.
Personligen skäms jag tyvärr ibland över att vara medlem i Piratpartiet. Men jag är ändå med för att jag tycker det är viktigt med de yttre mål som PP står för. Fast jag är ingen nörd och därför inte intresserad av ”revenge of the nerds” (eller ”revenge” i någon form alls). Å andra sidan tror jag inte på att ”städa upp” heller.
Som vald riksdagskandidat kommer jag att göra vad just jag kan för att PP ska komma in i riksdagen. Nu är det visserligen inte så sannolikt att jag själv kommer in i riksdagen. Det skulle förmodligen kräva att PP får minst 6,5% eller något sådant. Kommer jag inte in, lämnar jag partiet och söker mig andra vägar.
Comment from Hans J
Time juli 17, 2010 at 3:07 e m
Verkligen skarpsynt!
Jag har personligen _inte känt_ allt detta men det betyder ju ingenting. Det kan ju faktiskt vara som du beskriver. I delar så anser jag att det stämmer. Det finns också en mycket stor frihet för den enskilde medlemmen eller aktivisten som inte finns i andra partier. Där kan mycket väl plats för sådana personligheter som du beskriver. Din idé är absolut en del att ha med när någon forskare försöker analysera ”fenomenet Piratpartiet”.
Spännande är det hursomhelst i detta parti!
Comment from klara
Time juli 17, 2010 at 3:24 e m
kafoe: Det sorgliga som jag ser det är varför man inte vill lyssna på den svarthåriga nörden. Det gör mig lite ledsen. För den svarthåriga nördens skull.
ba: ah, men den kan jag ju nog t o m ha sett när jag tänker efter #senil
Viktualiebrodern: kanske lite så ja
Curt: Det är också en del av grejen, ungdomsupproret. Även om jag nog skulle klassa det som lite ett annat spår.
Hans J: Tack Och ja, det är spännande i pp. Oerhört spännande och visst borde även det här analyseras när man analyserar partiet, det håller jag med om Läs kapitlet i min bok om Virtuepartier av Marie Demker och Ulf Bjereld. Tänkte jag skulle blogga om det snart
Comment from Unni Drougge
Time juli 17, 2010 at 3:44 e m
Rätt, Klara! Men håller med Amelia också. Spelets regler är viktiga om man har ambitionen att vara med i spelet.
Comment from klara
Time juli 17, 2010 at 4:51 e m
Unni: Tack Och ja, det är väl själva grundproblematiken ;/ Men frågan är vad det gör med människorna också. Kommer återkomma till det
Comment from Christer
Time juli 17, 2010 at 9:29 e m
Skarpsint och skarpsynt!
Jag önskar att det fanns mer sånt här i partiet, det känns ofta som att vi är för mycket gaphalsar och för litet politiker för att bli tagna på allvar.
Jag har på senare tid funderat på att skriva något om att använda öknamn på de makthavare man kritiserar, något som tyvärr är mycket populärt bland våra bloggare och som sannolikt sätter många onödiga käppar i våra hjul. Visst kan det vara underhållande inom vår lilla skara men förmodligen inte särskilt förtroendeingivande utåt.
Men jag är inte direkt någon lysande pedagog och jag hittar fan ingen bra ände att börja i så om du (eller någon annan) tycker att det är värt att skriva om, gör det gärna!
Comment from Toni
Time juli 17, 2010 at 9:47 e m
Kunde inte hålla med klara mer! Ärligt talat tycker jag våran ”nördighet” delvis är våran styrka – den enda anledningen till att jag råkar vara aktivist förutom att jag håller med partiet 100% i sak är just att man får träffa folk som liknar en själv.
Överallt i samhället så ser folk ner på mig för att jag råkar kunna teknik, för bara något år sen mådde jag verkligen dåligt av det på riktigt – tills piratpartiet var med egen monter på DH (egentligen lite när vi hade egen bordsrad också) första gången och jag fick träffa Amelia, Ellen och lite andra personer.
visst kan jag hålla med lite om att det är en viss ”slå tillbaka på de vuxna”-mentalitet i det hela, men ärligt talat, om det inte är detta som driver förrändring i samhällstrukturerna – vad är det då?
Jag ser inget fel i att om de andra partierna består coola killar som tror att de äger allt och alla, så kan piratpartiet vara en ganska stark motvikt. Dessutom är pirattjejer legendariska!
Beundrar Rick starkt för att han vågar visa vem han är
Comment from klara
Time juli 18, 2010 at 6:43 e m
Christer: För att vara ärlig. Jag har sannerligen dragit mitt strå till stacken med skrikande jag också. Första sommaren i PP med min liknelse ”det är skillnad på att knulla och bli våldtagen” satte jag inte en helt bra standard to say the least. Man lär sig av sina misstag, kan man säga.
Jag tycker man gärna får lyfta fram det i partiet som man gillar i stället för att haka upp sig så mycket på vad man inte gillar. Själv gillar jag ju mest att analysera och och tänka högt. Att filosofera och analysera är så fundamentalt för mig att jag helt enkelt inte kan låta bli. Jag älskar samtalen och hjärngympan helt enkelt
Toni: Ja, det är en styrka också helt klart
Comment from Jörgen L
Time juli 19, 2010 at 1:41 f m
En tanke som slår mig är ifall man kan lyfta det här resonemanget en bit till en metanivå som handlar om lite mer än den personliga revanschen. och göra en historisk parallell här på nåt plan mellan den här brytningstiden, med informationssamhällets genombrott där förmågan att hantera informationsteknologin blir en allt viktigare faktor, med en tidigare brytningstid, den när feodalsamhället bröt samman.
Då var det ett maktskifte mellan det gamla samhället, där mark var den viktigaste faktorn för att ha makt, till det nya industrisamhället, där kapital i betydelsen pengar blev allt viktigare. Borgerskapet blev med tiden allt mer missnöjda med att inte ”räknas” och i de fall det inte gick på annat sätt gjorde man till och med revolution.
Nu handlar det om att kapital i sig inte längre är fullt ut tillräckligt för att utöva makt, utan att man dessutom måste kunna hantera information. Både i meningen kommuniktation och i meningen teknologi.
Är det vi ser kanske till och med på den nivån fröet till en nördarnas revolution? Nördarna har börjat inse sitt värde och kräver att räknas, helt enkelt?
Comment from klara
Time juli 19, 2010 at 9:15 f m
Jörgen: oh, nu blev det verkligt intressant! Nu har du lyft nivån ordentligt. Jag tänker på Kampen om Kunskapen delvis när jag läser din kommentar.
Förra sommaren i Almedalen tänkte jag ofta om pirater när vi var på upphovsrättsseminarium att typ: sluta skrika på dem, ni har ju redan vunnit!
Dvs att det inte i praktiken var piraterna som var i underläge utan Agneta Lindblom-Hultén och de gamla kunskapsarbetarna.
Andreas Ekström har varit inne på enligt mig liknande tankar i krönikor om Piratpartiet. Att vi som förstår internet ska vara ödmjuka, inte kaxiga. Jag har oxo bloggat om liknande ting tidigare.
Jag tror alltså att det kan ligga mycket i vad du säger, även om jag inte är helt säker på att det ligger på nivå med artonhundratalets borgare. Mest för att jag inte vet hur peak oil och naturresurser spelar in i fråga om teknikoptimism. Här går jag bara på magkänsla.
Som vi sa ofta på releasen av kkk så är det svåraste man kan göra att beskriva sin samtid. I really have no idea, men om man då ska dra paralleller så funderar jag lite över hur adel-borgareskiftet hade sina liknande dystopier respektive utopier. Var har vi t ex inte nutidens marxism utan nutidens Marx – alltså den som sätter ord på hela jävla skiftet och i hundra år blir den ingen kan komma från. Vars tankar gav upphov både till ilskna revolter och totalitära stater. Hur såg man på de tänkare som Mill, Smith med flera? Widham och jag har diskuterat i termer av t ex Rasmus Fleischer som nutidens Mill.
Eller är det bara vad vi själva vill tro?
Tankarna snurrar ännu mer; Marx, visste han hur hans tankar skulle användas i totalitära staters namn? Vad hade han för föregångare och i vilken kontext skrev han i? Är Piratpartiet och piratrörelsen upphov till de nya socialdemokraterna eller är vi startskottet för en ny teknokratisk totalitär ideologi? Är våra mardrömmar om övervakning ens mer realistiska än Uppenbarelseboken? Är vi de nya Sovjeterna?
Tankarna svindlar och frågan är om vi ens kan göra sådana här jämförelser. Om det finns lika stort utrymme för enskilda tänkare idag att slå genom och överleva lika länge? Kanske omöjliggör den distribuerade hjärnan på internet hela grejen?
Och vilka är de nya fabriksägarna? Nördarna? PR-konsulterna? Google? Microsoft?
Och: är piratpartiets dialog med kulturskaparna rentav ett embryo till det nya saltsjöbadsavtalet?
Som sagt: att beskriva sin samtid är det svåraste man kan göra. Och jag vet inte om skiften ens följer samma mönster i praktiken. För att vara ännu mera meta: vad såg Marx o co som sin tidigare vattendelare i historien? Dvs vad jämförde de sin egen tids revolution med för tidigare revolutioner?
Går utveckligen faktiskt fortare idag eller är det bara som vi tror?
Comment from JörgenL
Time juli 19, 2010 at 10:45 e m
Tja, fan vet…
Kanske är det så att det finns mindre plats för ”Stora Tänkare” idag. Tiden att sitta på sin kammare och skriva det Stora Verket Som Förklarar Universum Och Allting finns nog inte idag på samma sätt som på 1800-talet och vi är nog alltför kritiska till auktoriteter för att köpa nån annans förklaring så där rakt av.
Det jag tror vi gör, i ett extremt mycket mera komplext samhälle än 1700- och 1800-talet, är att vi tar åt oss från olika tankar vi ståter på och remixar det med våra egna tankar i en sorts hive mind där alla bidrar men ingen riktigt går att identifiera som ursprunget.
För att fortsätta den historiska parallellen, är det inte så att sociala medier och bloggar fyller lite samma funktion som upplysningstidens salonger. En arena där tankar utbyts och där tidsandan skapas.
Den stora skillnaden är väl att mycket fler kan delta med sitt fragment av verklighetsbilden som byggs upp och det går därmed fortare och blir mera svåröverskådligt vem som sa vad, och vi vet snart inte riktigt vad vi kommit på själva och vad vi tagit till oss av andras resonemang.
Så, var lämnar det oss? Vet inte riktigt.. Kanske i den paradoxala situationen att vi mitt i den extrema individualismen vi lever i, också inser att den enskilda individens bidrad till tankebyggnaden, samtidigt som det är den absolut nödvändiga byggstenen, också är så litet att det knappt kan identifieras i det stora bygget?
Comment from klara
Time juli 19, 2010 at 11:33 e m
Nu låter det som om du läst Palmås och Isobel om distribuerade hjärnor. Och ja, jag tror jag håller med. Jag undrar dock fortfarande om man kan göra såna här jämförelser. Och om det är så att nördarna är vår tids nya borgare… då är PP det första uttrycket för att lyfta upp den parlamentariskt. Sådant gick ju inte att göra innan det fanns parlament så den däringa Marx skrev ju sin under kejsardöme. Men då är frågan om nördmakten kommer förändra hela det politiska klimatet. Blandar man det från Mårtens text i KKK så blir det ganska tydligt att så är fallet. Men på sätt som inte du kommer gilla Dvs direktdemokrati. Själv tror jag Mårten har rätt. Frågan är hur lång tid det tar. 100 eller tjugo år typ.
Comment from Sebulba
Time augusti 28, 2010 at 10:15 f m
”När fan blev det inne att vara nörd? Nördarna ska vara längst ner i den sociala näringskedjan, tillsammans med invalida dövblindstumma dvärgar och folk som har socker i sitt kaffe.”
Seriöst borde du ta reda på vad ordet ”nörd” faktiskt betyder. Jag är en nörd men blir respekterad på samma sätt som om jag inte vore det. Och inte nödvändigtvis innebär det inte att man som nörd startar ett eget parti. Faktumet är jag helt och hållet emot piratpartiet.
Men visst, vill du se hur vi töntiga nördar lever våra egna liv, inlåsa i våra rum där vi bara stirrar in i väggen och tänker på vilken Aspect ratio som är bäst för att man ska se på film, gå till Retro Gathering den andra oktober i Stockholm så får du se vilka nördar vi egentligen är. Sedan kan jag också påstå att man som nörd har lite vettigare saker för sig än att bara sitta framför datorn och vara inne på Facebook hela dagarna för att vi inte orkar träffa varandra.
Comment from Leffelini
Time juli 17, 2010 at 1:04 e m
Som jag sa när jag fick tjuvläsa så; Bra!
Nått som är bra att reflektera över även om man inte håller med dessutom, sociala normer och liknande är så starkt etsade i oss att de flesta inte ens märker att de skapar nya normer av antinormer. Jag tror polariseringen också till viss del beror på att en del vill göra de klassiska icke-nördarna till nördar för att det är hotande att det kommer in sådana personer i ett nördparti…. oj så många tankar det väcker. Man skulle kunna skriva en hel psykologiuppsats på ämnet.