Jag ställer inte upp

Bakgrund: Jag sov dåligt inatt. Vid 6 vaknade jag och kunde inte somna om. Jag kände att det var dags för mig att sätta ner foten. Till slut satte jag mig och skrev. Jag skrev mest för mig själv. Och när jag var färdig kände jag inget som helst behov av att trycka på publicera. Jag hade liksom tagit ett beslut. Vid ungefär 9-tiden lade jag mig och vilade. Vid 12-tiden vaknade jag av sms och ringde mamma. Vi pratade om fästingar. Sedan somnade jag om och sov nästan gott. Vid 17-tiden vaknade jag och gick jag upp. Jag hade bestämt mig för att spendera dagen hyfsat offline och helt skita i media. Men när det står “Vet du något om Assange?” på xmpp och en annan polare dök upp och sa “Spännande dag det här”, så fattade jag att det nog var kört. Allt om Assange är liksom intressant de här dagarna…

Jag tror ingen förstår hur tacksam jag är för att ha sovit över det detta skådespel. Och jag kan inte låta bli att tycka att synkronisiteten med vad jag skrivit i mitt inlägg och det som hänt idag är så bisarr att jag har svårt att inte trycka på Publicera. Låtit några människor läsa det. De gillade det. Så nu trycker jag på den blå publiceringsknappen till höger om texten. Det blir länklöst dock.

“Ska du avgå nu, Lena?” Dagligen döms människor i en mediedomstol. En privat, vinstdriven, reklamfinansierad domstol som både anklagar, dömer och bestraffar. Ledamöterna är självutnämnda och kommer från de stora mediekonglomeraten Stenbeck, Disney, Schibsted, Bonniers och Time/Warner.

“Hela sanningen om kraschen!” Medierna tar sig också rätten att välja ut, tolka och beskriva olika delar av verkligheten åt oss, de brottstycken av verkligheten som de bestämmer är viktigast.

“Läs vad svenskarna tycker om EU!” Medierna driver sina frågor, de skapar opinionenr. Sedan låter de opinionsinstituten mäta denna skapade opinion och presenterar resultatet som folkets röst. Ändå påstår medierna att de speglar opinionerna.

Orden är inte mina. Det är citat på en baksida på en av de viktigaste böckerna jag läst de senaste tio åren. Jag hade gjort min praktik på Aftonbladet och där sett en dramafabrik från insidan, och genomgått en journalistutbildning i princip i avsaknad av mediekritik.

På insidan av pärmarna i boken stod:

Det är så tydligt när man kommer där uppifrån fåordiga platser utan skapade bilder och känner att man inners vet. Så hamnar man här i oändliga mängder fakta och informationsspäck och tycker plötsligt att man inget vet. Tills man minns att javisst ja, den viktiga informationen, den om livet, den kommer inte från media.

Mediabruset säger att saker har en början och ett slut, att somligt är intressant ena dagen men inte nästa, att vägar leder ingenstans, att vi lever i eviga kretsgångar av tomrepade meningslösheter och stor ondska. Inget påstående kan vara lögnaktigare!

Vi lever ju i raka motsatsen. Vi lever i sammanhang.

Samtidigt som jag läste den gick ett program på TV som hette Mediamagasinet. Ett av programmen där skildrade att alternativ media ofta hade en sannare bild av skeenden än mainstreammedia. Att det i efterhand visade sig att alternativ media ofta var mer att lita på.

Jag tog ett beslut: Ingen mainstreammedia för mig!*

Sedan dess har jag konsekvent bojkottat densamma. I stället har jag läst på och fördjupat mig om saker som intresserat mig, hopplöst hört på tjatet från min nyhetsberoende omvärld att jag “inte hänger med”. Men jag har mått bättre. Ett medvetet beslut. Som jag aldrig ångrat. En del i vad som botat diverse depressioner och känslor av hopplöshet där den sönderstyckade världen inte kunde vara mig mer egal.

Om man läser min svidande mediakritik runt 2008 då jag började aktivera mig i Piratpartiet igen är detta spår tydligt. Det är faktiskt först i Piratpartiet jag åter tvingats in i denna sönderstyckade mediakarusell igen. Tror aldrig jag ens sagt till någon att bojkott av gammelmedia varit min princip. Men det var det. Länge.

Och inatt fick jag nog igen.

Jag ställer inte upp på en förljugen mediabild och skådespel som skapar både masshysterier och valresultat.
Jag ställer inte upp på folkdomstolar som hänger ut människor på köttkrokar för att de inte passar normen.
Jag ställer inte upp på att bli rädd för vad som ska hända för att någon stackare som med hot om att bli utlasad måste hitta sitt scoop för att få stanna kvar på sin arbetsplats. (ja det är verkligheten journalisterna lever under)
Jag ställer inte upp.

Jag ställer inte upp på att anpassa mig efter ett vansinnigt tempo i en sönderstyckad värld när internet kan hjälpa en att hitta så mycket fördjupningar.
Jag ställer inte upp på att nyheter om människor som slås ut fortfarande bara når fördjupningsprogrammen.
Jag ställer inte upp på en media som inte tar sitt ansvar. Där pressetik farit åt fanders och dumstrutsmentaliteten får råda.

Och jag vet hur man gör en nyhet, vet vad som produceras, vet vad som slår och inte slår i dramafabriken. Jag har sett timvikariaten, den systematiska terrorn i att inte förrän i sista sekund meddela en anställd om hen får förlängning. De öppna kontorslandskapen med nyhetslarm som ekar i hela huset så alla synkront sätter sig vid sin egen lilla dator när larmet går, redigerare som ringer hem till journalister mitt i natten för att fråga om någon detalj i en artikel.

Första dagen jag kom till Aftonbladet fick jag åka ut på ett gig med demonstrerande tunnelbaneförare som förde ett jäkla liv om att SL brutit mot lagen. Det skulle finnas en hemlig handling någonstans som ingen lyckades få tag i. Jag försökte som den nya gröna journalist jag var påpeka från redaktionen att om man bara kunde hitta den där handlingen kunde man få klarhet. Jag fick veta att jag bara var naiv och att lokförarna kunde utnyttja mig för att jag var ny.

Två år senare visade det sig mycket riktigt att SL hade brutit mot upphandlingslagen…

Och när vi kom dit fick vi en introduktion som sa att vi var utvalda, vi hade kommit så här långt, det var enormt stark konkurrens ens för att komma dit vi kommit.

Så äckligt.

Som politiker förväntas jag förhålla mig till denna värld som en slav. Äta den, leva den, hungra efter den. Samtidigt som jag vet hur usel den är.

Men jag har fått nog nu.

Jag ställer inte upp på en valrörelse där personkulter tävlar med hatkulter, där krypandet för den media som till stor del är orsak till att att demokratin inte längre lever får styra varje människas steg.

Hur kan vi bli förvånade att rättssäkerhet monteras ned när media är både utredare, åklagare och domstol? När – trots att svenskarna är mot hårdare tag – snart när varenda politiker tävlar i att höja straffnivåerna. I ett land där invandrarfientlighet fortfarande inte är en större issue gör medias och gammelpartiernas äktenskap att Sverige snart har en invandrarfientlighet. För alla vägrar att samarbeta med Sverigedmokraterna, samtidigt som de gärna snor deras politik.

Vilket fantastiskt hyckleri!

Nej det är inte undra på att lagar om övervakning och inlåsning av marknader går genom i ett sådant land. När gammelmedia tagit på sig att vara både anmälare, polis, åklagare och domstol.

Finns det något straff i Sverige idag som är värre än det Mona Sahlin en gång fick och Sven Otto Littorin i sommar fått? Där media hänger ut folk till gamarna. Ingen rättegång, ingen ordentlig utredning och om du visade dig vara oskyldig får du inte mer än en pytteliten notis.

Jag ställer inte upp på en valrörelse där allting bara är ett drama, där politiken är helt i skymundan, där ideologin är död och alla förvandlats till lismande pragmatister som ler falskt på bild. Jag ställer inte upp på en värld där människor inte får lov att vara människor.

Och jag ställer inte upp på en värld där medborgare kallas för “väljare” och konsumerar partier som schampoon i en livsmedelsbutik. Där opinionsinstituten får bestämma valresultatet.

Vi människor är inte mera slavar än vi gör oss till i ett demokratiskt samhälle. Vi väljer själva mellan populism eller massrörelse. Vi har visst ett val. Det andra är bara femtioelva gånger svårare. Men kommer löna sig i längden.

Det finns en värld utanför en medelklassifierad, snuttifierad, hotifierad gammelmedial verklighetsbeskrivning. Den lever i förorter, hos utförsäkrade, hos utstötta. Den lever hos nördar, hos libertarianer, hos polyamorösa. Den lever hos udda, hos missbrukare, hos diagnosticerade. Hos ungdomar, hos muslimer, hos uteliggare.

(För att bara ta några få exempel.)

Det är bara det att dagens politiska diskurs (ursäkta prettoordet men jag hittade inget annat) bestämt att endast några få av de grupperna är värda att lyssna på eller ta på allvar. Det är bara de “vanliga” som räknas i en valrörelse. Ungdomar går förstås bra, och nördarna har själva startat ett parti, men inte en jävel skulle få för sig att vända sin politik mot utförsäkrade. Då skulle man ju tvingas erkänna att vårt fina svenska samförstånd är brutet.

Politiker är människor. Människor som ska vara just människor. Människor som ska leva med de de representerar. Inte prata till dem genom TV-rutan.

Framför allt finns inte den där “väljaren” vi pratar om och så ofta vill vinna. Det är medborgare vi har att göra med.

Jag vet, det blir jobbigare så. Men i längden kommer vi att vinna.

Vi har fötter att gå utanför dörrarna med. Vi behöver inte vara slavar åt en gammelindstri som för längesedan spelat ut sin roll. Vi behöver inte jobba gratis för Bonniers.

Jag skulle kunna lova att det politiska parti eller den politiska rörelse som mellan 2010 till 2014 orkar lägga sin energi på långsiktigt opinionsarbete på golvet i samhället (nej inte fabriksgolven, den metaforen är utdaterad LO) skulle ha all chans i världen. Det återstår att se vem som är så smart. Hittills verkar det ha varit de idiotförklarade Sverigedemokraterna som drog det längsta strået denna gång. Jag anklagar gammelmedia och populistiska gammelpartier för att gemensamt ha skapat det spöket.

Oavsett vi kommer in i riksdagen eller ej är det dags att gå från den reaktiva politiken och börja bygga medveten opinion. Det är nämligen på grund av otydlighet och glasskioskmentaltiet som gammelpartierna misslyckas så pass att en fjärdedel av medborgarna inte vet vad de vill ha. Och förutom det förstås för att de har en politik för ett förlegat arbetssamhälle.

Trots miljardbudgetar, trots horder av anställda, trots egna lokaler misslyckas gammelpartierna med att engagera människor. För politiken är utdaterad.

Trots att Piratpartiet saknar lokaler, horder av anställda och har en budget som inte uppgår till en tiondel av ett gammelpartis valbudget har vi engagerade aktivister och hangarounds. För politiken är – om än fortfarande i sin linda och med vattkoppor – anpassad efter den tid vi lever i. Den politiska sprängkraften i det är större än vi någonsin kan föreställa oss.

Dock är det säkert roligare att skriva på DN debatt än att lära muslimska barn i förorten att använda linux.

_________________________________________________________________
*Efter att ha twittrat en del fram och tillbaka med Ankarvall på twitter idag är det nog så att jag behöver göra ett förtydligande. Det är nyheter jag bojkottat alltså. Inte fördjupningarna.

Tags: , , , , , , , , ,

28 Responses to “Jag ställer inte upp”

  1. Beelzebjörn Says:

    Tack Klara :)

    Det där uttrycker mycket av vad jag gått och tänkt men inte kunnat formulera den senaste tiden.

  2. klara Says:

    Tack :)

  3. Stefan Says:

    Tja, vad finns det att tillägga? Du uttrycker precis den uppfattning jag fått av prasselmedia och anledningen till att vi inte längre prenumererar på någon dagstidning.

    Stående ovationer!

  4. klara Says:

    Stefan: Tack :)

    Och jag förstår dig, mer än väl!

  5. Helena Palena Says:

    Bra salva. Tänk om folk visste vilka fabriker mediehusen är. Och hur rädda folk är för att säga vad dom tycker. Vilken hackordning där är. Och vikarierna som åker runt i Sverige för att jobba sina månader så att dom vid gud inte kan bli inlasade. Herregud vilket system. Och dom ska granska makten och kommuner som brytet mot las bl a när dom är dom hemskaste på det område själva. Vem granskar tidningarnas hantering? Ingen är svaret.

  6. Nolem Says:

    Bra skrivit.

    Persoligen kommer jag aldrig att rösta på piratpartitet för dom står för en del saker som jag aldrig kan ställa mig bakom. Dock så håller jag verkligen med om det du skriver. Själv har jag ingen TV sedan 4-5 år och papperstidnigar var länge sedan jag läste.

  7. Qeruiem Says:

    Det där är orsaken till att jag tar ALLT som skrivs eller sägs i svenska media med en STOR nypa salt och också bryr mig relativt lite om dem. Jag brukar hålla ett öga på BBC:s website lite mer för jag tycker det är trevligt med en nyhetssite som anser att världen är lite större än Sverige, USA och EU (i den ordningen), men även på BBC får man förstås räkna med att nyheterna är skruvade och lättsmälta (fast oftast inte riktigt lika illa som i Sverige).

    Jag håller definitivt med, media är skit och de djupa analyserna och, framför allt, uppföljningen saknas i princip alltid. Det är, kort sagt, en jävla tur att det numera finns alternativ till tidningar och annan skandalmedia så man kan få veta viktiga saker i stället för lättsmälta skandaler.

    Oerhört bra skrivet.

  8. klara Says:

    Helena Palena: ja eller hur! gammelmedia “granskar” allt men tål inte själv granskning. Minns på mediamagasinet då reportrarna bestämde sig för att behanda journalister som journalister behandlar andra. De ställde sig utanför Anders Gerdins hus mitt i natten med filmteam å krävde kommentarer :D

    Nolem: Tack. Och jag tycker du ska rösta eller inte rösta på det du själv vill. Glöm bara inte att politiken inte slutar för att valet är över :)

    Qer: Tack :) Aldrig tänkt på att välja utrikisk media heller måste jag erkänna :) Grejen är ju den att om något berör en får man ju förr eller senare veta det ändå. Och den ständiga stressen för att inte missa något är inte värt att inte missa något. Så att säga :)

  9. Qeruiem Says:

    BBC är dock inte guld. Pratade med en indier (när jag var i Japan av alla ställen) om det där med nyheter och de upplever att BBC är väldigt vinklade, så man ska ta vad även de säger med en nypa salt. Han konstaterade dock att jämfört med medier i USA så är BBC i en helt annan klass, så BBC är fortfarande en relativt bra “Best of”, sas, även om man nog bör försöka korskolla med lokala medier om det handlar om framför allt Asien. De verkar dock fixa UK, USA och EU relativt bra (om andra har andra erfarenheter, upplys mig gärna), inte helt sällan bättre än svenska medier (som om det var svårt, då).

    Japanska medier är däremot bedrövliga, där kan man snacka om vinklat. Det diskuterades fildelning även i Japan när jag var där och om man tycker att svenska media har fått saker om bakfoten så är japanska medier rena jävla mardrömmen. Pressen skriver vad som anses vara sant, punkt. Vem som anser vad som är sant får ni klura ut själva… ;)

  10. klara Says:

    Qer: Intressant där om BBC. Kan oxo tänka mig att de är best of. När det kommer till dokumentärer och inte minst serier är de oftast tons bättre än andra. Deras kostymdramer är oftast helt fantastiska.

    Så Japan gillar copyright I guess? ;)

  11. Qeruiem Says:

    Japan är inte direkt vana vid att tänka i nån annan ordning än strikt hiearkiskt. Säger de högsta hönsen hur det är så är det så, så i princip det enda som skrevs var fördömanden och kritik. Det där med att diskutera ifall det skulle kunna finnas en kulturell nytta eller om mediebranschens siffror möjligen inte stämde såg jag inte röken av. Det kan iofs ha ändrats sen dess (det är ett par år sen), men jag tvivlar.

    Vi pratar trots allt om en kultur där folk försöker slänga en snabb blick på visitkorten när de möter en person för första gången för att avgöra hur djupt de ska buga. Det sitter rätt hårt i, även om ungdomen anses vara lite bångstyrig och oortodox. Det finns numera till och med unga kvinnor i Japan som inte slutar jobba när de gifter sig (da horror) så förmodligen blir det folk av dem med vad det lider… ;)

  12. klara Says:

    förstår :)

    haha

  13. Anders Andersson Says:

    Vi landar i samma slutsats om nyhetsmedierna, även om vi har olika bakgrund och formulerar oss på helt olika sätt. Jag var tidigare en hängiven TV-tittare, och när kabel-TV kom på 1980-talet med alla utländska kanaler slet jag nog ut fjärrkontrollen genom allt zappande mellan nyhetssändningarna (jag tittade till och med på sovjetiska Ghorizont trots att jag knappt kan ett ord ryska)…

    Jag vet inte säkert, men förmodligen var det överkonsumtionen av nyheter som hösten 1989 fick mig att ta nyhets-timeout i några månader. Jag varken såg på TV eller läste några tidningar, och fann mig lika nöjd med det. Ända tills en dag i november, då jag undantagsvis hade slagit på TV:n i brist på annat att göra, och fann att man höll på att öppna en gammal mur i Berlin! Då var det förstås kört, och jag kom att gå med en radio mer eller mindre klistrad mot örat de följande två månaderna. Sedan trappade jag ned konsumtionen till mer normala nivåer igen.

    Nu har även jag dock stängt av TV:n för gott. Helt utan nyheter blir jag inte för det, för jag kan fortfarande se via Internet vad som har hänt, men jag tror faktiskt att jag numera läser nyhetssummeringen på engelska Wikipedia oftare än SVT:s sidor. Det påverkar nyhetsurvalet en smula, måste jag säga.

    Inom tryck- och yttrandefrihetsrätten gäller att den ansvarige utgivaren ensam får svara för alla yttranden; den person som intervjuas eller citeras bär inget ansvar. Jag skulle vilja dra det resonemanget ett steg längre, och hävda att allt som står i tidningen faktiskt är ansvarige utgivarens ord, inte någon annans. Om signaturen “Per Persson” har skrivit en fånig insändare, då klandrar jag inte den fysiska personen Per Persson för detta, utan den ansvarige utgivaren. Efter ett tag lär man sig vilka ansvariga utgivare det är meningsfullt att föra någon diskussion med… Är det någon som i en insändare skrivit “ansvarige utgivaren är en idiot”, fått den publicerad och på det viset fått ansvarige utgivaren att stämma sig själv för förtal? ;-)

    Verkligheten, ja. Vi är nio miljoner människor i det här landet, så nog måste det finnas fler än tio angelägna inrikesnyheter att rapportera om varje dag? Självfallet kan ingen av oss ta del av nio miljoner nyhetsnotiser, utan vi får nöja oss med ett urval, men varför hålla till godo med någon annans urval när vi kan skapa vårt alldeles eget, var och en av oss?

    Politikerna av idag ägnar sig åt micromanagement; de flyttar pengar hit och dit och förväntar sig att människorna skall ha en åsikt om varenda krona, huruvida den skall skickas till vänster eller till höger (men de få gånger vi tillfrågas om denna vår åsikt klumpas svaren ihop så godtyckligt att ingen blir nöjd i alla fall). Det blir ett slags planekonomi av obestämd ideologisk kulör.

    Nej, de politiska frågor som intresserar mig är sådana som verkligen berör alla i hela samhället, såsom landets styrelseform och gällande lagar, samt förstås de som råkar beröra just mig personligen (fast de senare borde inte vara politiska frågor, just därför att de berör så pass få av oss).

    För många år sedan spelade jag Sid Meiers Civilization, men det som fick mig att tröttna var just mängden “micromanagement”, att genom order uppfrån flytta en nybyggare än hit, än dit, och målmedvetet utveckla den ena teknologin efter den andra. Jag gillar simuleringar, men inte min roll i just den här simuleringen. Jag skulle hellre ha skrivit regler för hur mina “spelpjäser” skulle agera i olika situationer, och låtit datorn pröva mina regler mot andra spelares.

    Min inställning till verklighetens politik är ungefär densamma. Det är egentligen sjukt att rollen som riksdagsledamot är ett heltidsjobb. Samhället måste kunna fungera utan att det sitter 349 personer och trycker på knappar (när de inte diskuterar vilka knappar de skall trycka på nästa vecka). Vad vi behöver är långsiktiga beslut och förutsägbara villkor i vardagen, lagar som inte ändras varje mandatperiod av klåfingriga politiker som vill lämna ett “avtryck”. Om man måste ändra lagen bara för att några yttre förutsättningar har ändrats, då har man helt enkelt konstruerat lagen fel.

  14. Erik Says:

    När bygger vi vår egen media?

  15. En våldtäckt, en icke-våldtäckt eller ett krig mot vår demokrati « obeveklig Says:

    [...] .. och lite klarsynt av klara. [...]

  16. Psykedelisk Says:

    Lyckas du alltså undvika all gammelmedia? Att inte ens gå på aftonbladets hemsida? För mig är det som en sårskorpa, finns den där måste man pilla bort den… finns aftonbladet där måste man gå in på deras hemsida…

  17. klara Says:

    Anders: Håller helt med dig om dina slutsatser om politiken. Och inte sjutton borde politiker vara heltidsanställda nej. Får nästan lust att lyfta in delar av din kommentar i blogginlägget faktiskt :)

    Erik: Redan nu. Vi behöver bara utvidga det vi redan har :)

    Psykadelisk: Näe, alltså för det första var detta mellan 02 – 08 och visst kollade jag då å då på tv å läste på ab. Vad jag menar är att jag medvetet valt att bojkotta. Eg handlar det om att inte vara styrd typ. När det händer verkligt intressanta saker bryter jag dock förbuden och nyhetsjunkar.

    Nu t ex efter att Assange blivit friad från misstankar är jag ju galet nyfiken :D

  18. Sanningen om samhället – 2010-08-22 FM Says:

    [...] klara: Jag ställer inte upp [...]

  19. Ang. Assange: Nånting stinker « Full Mental Straightjacket Says:

    [...] om det inte går att lita på att de gör sitt jobb och jag är inte direkt ensam om att ha tappat förtroendet för [...]

  20. Hets eller fördjupningar | Sagor från livbåten Says:

    [...] Jag tänker citera ett stort stycke, som är en svidande drapa mot mediasverige: [...]

  21. Adam Says:

    Tage formulerar (åminståne när det gäller politikerna) genialt som vanligt: http://www.youtube.com/watch?v=xwPhD3X6Tl0&feature=search

  22. Emil Isberg Says:

    Tackar Klara. Jag har mycket enklare anledningar till att inte följa gammelmedia: TV för den slösar bort min tid och prasselmedia för miljöns skull. Dina skäl är mycket mer välformulerade och vettiga.

  23. Roland Orre Says:

    @Nolem, vore intressant att få veta vad du inte stödjer?
    PP är det enda parti som fokuserar på frågorna hur vi bygger en hållbar framtid, där vi lämnar det korporativistiska tänkandet som både M och S supportar, och som M och S genom den två-blockspolitik de supportar har ätit upp den viktiga socio-liberala mittpolitiken från både vänster och höger.
    Dessutom värnar PP dig om rätten till ett privatliv.
    Gå in på http://piratpartiet.se och spana in flikarna integritet, kultur, kunskap vilket är Piratpartiets valmanifest, utarbetat av medlemmarna i samverkan.
    På siten http://2022.nu kan du också se hur visionära pirater tänker sig framtiden.

  24. När hjälper media till att hala? « Full Mental Straightjacket Says:

    [...] blir man lite trött. Jag vet inte hur ofta jag, både på fikaraster och på nätet, har hört folk klaga över att tidningarna totalt missar de viktiga nyheterna och i stället [...]

  25. Piratpartiet valkampanjar på The Pirate Bay under 7 dagar « Foer helvete Says:

    [...] en sväng förbi Klara också. Hon verkar [...]

  26. Att agera istället för att tänka rättsäkert « Emil Isberg Says:

    [...] Att media såg nyhetsvärdet i ärendet ser jag inte som särskilt konstigt, för Assange är en känd personlighet och när det då handlar om en känd personlighet som är på ”sannorlika skäl misstänkt” ser nog de flesta gammelmedia hur de säljer lösnummer. [...]

  27. Denna vecka på twitter 2010-08-29 | Sanningen som jag ser den Says:

    [...] Jag ställer inte upp http://www.kurvigheter.se/klara/2010/08/21/jag-staller-inte-upp/ [...]

  28. På teve « Storstad Says:

    [...] det här inlägget. från Rebella och det här från Badlands hyena. Slutligen rekommenderar jag det här inlägget från Klara om att hon inte ställer upp på ”en valrörelse där personkulter tävlar med hatkulter, [...]

Leave a Reply