Jag dansade

2001 när planen flög in i tornen dansade jag. Fight Club! Äntligen någon som slår till mot den globala kapitalismen! Hämnd!

Ja, det är faktiskt sant. Jag gjorde det. Jag var överlycklig och rusig. Överlycklig och rusig som någon som bara blivit väldigt nedtryckt kan vara över att en kort stund få se på Hämnd.

Jag hade varit i Göteborg. Jag hade kommit dit som en pacifistisk demonstrant, men framför allt som en frilansjournalist som hade tänkt att jag skulle skriva om den autonoma vänstern. Detta för att jag upplevde att den beskrevs oinsatt och tendentiöst av medierna.

Jag skulle själv ha varit på Hvitfeldtska den där dagen när hela skolan omringades av polis och containrar. Jag skulle pratat med någon från Afa Stockholm. Jag skulle ha varit inlåst.

Att jag inte blev detta beror på att jag försov mig. Min oförmåga till arbetsförmåga gjorde alltså att jag slapp att bli inlåst. I stället stod jag utanför, bevakade allt från en position där jag kunde se vad som hände, var stenarna flög, vad polisen gjorde, och hur gammelmedia kontra oberoende media bevakade spektaklet.

Min tro på Sverige som en demokrati raserades där och då de dagarna. Jag hade ingen annan förklaringsmodell än att det var den globala kapitalismens fel. Och vad kunde vara en bättre ikon att då förstöra än Word Trade Center?

Så jag dansade. Den uppgivnas dans. Våldets dans. Hämndens dans.

Den dansen dansade sedan även George Bush när han invaderade Afghanistan. Och sedan kriget i Irak. Våldets dans.

Hatet hade mig flera år. För våld var det som hade visat mig att den liberala demokratin bara var fluff. Den innehöll inget de hade ljugit. De stängde in sig på Svenska Mässan och spärrade av utan att vi fick vara med och påverka. Och en av mina favoritpolitiker Margareta Winberg delade ut rosor till polisen.

Nu skadade jag i praktiken ingen med min dans. För jag hade ingen makt. Och inte har jag heller utövat något politiskt våld. Men hade jag kunnat och vågat skulle jag ha gjort det. För jag drevs av hat, ett självrättfärdigt hat som gav mig rätten att hämnas. Jag hade inget emot att folk gick ut och pucklade på nazister, eftersom jag ansåg att nazisterna pucklade på oskyldiga homosexuella. Jag skulle jublat åt nattens tortyr av en Sverigedemokrat.

Jag hade all världens logiska argument för mitt hat. Jag kunde berättiga det i politiska termer. Det var inte svårare för mig än för Bush.

Jag slutade dansa våldets och hatets dans när jag såg att den solidaritet vi talade om inte ens gällde bland oss själva, att vi alla var trasiga människor som motiverade våldet med politiska ord. De flesta av oss mådde verkligt dåligt. Ett antal har tagit livet av sig eller begått självmordsförsök.

Vad jag försöker säga är att jag vet hur det är att hata, att hata så starkt att man dansar när människor dör. Att även den snällaste mest pacifistiska människa kan bli hatisk om hon behandlas illa nog. Att avhumanisering är så lätt när man tror sig veta rätt och ha rätt.

Jag såg mig som anarkist och väldigt antiauktoriär. Men vad kan vara mera auktoritärt än våld? Om så bara i våldets fysiska ögonblick är maktbalanserna förskjutna oavsett vem som annars är offer. Våldet upphäver, rubbar och förvrider maktbalanser. Våld som metod kan aldrig vara annat än till för kortsiktiga mål.

Ni ska känna igen ett träd på dess frukt.

Utöver att förhärliga våld har jag redan berättat om hur jag stal. Och hur jag åkte fast och fick en dom. Vad jag inte har berättat om är hur jag anser att rättsväsendet behandlade mig väl, att ingen polis misshandlade mig vid anhållandet, eller ens var i närheten av hårdhänt. Det värsta som hände mig är att en plit lät mig ha panikångesttatacker utan att ge mig medicin natten jag sov i arresten. Men i jämförelse med vad jag förväntat mig av svenskt rättsväsende blev jag behandlad övermåttan väl. Efter domen kunde jag lämna det destruktiva livet. Idag är jag inte ens förmögen att begå socialt accepterade stölder som att ta en extra kopp kaffe till en vän på ett cafe. Dessutom har min rädsla för poliser minskat.

Utöver detta blev jag behandlad väl av öppenvården på psyk. De dömde aldrig med ett enda ord ut mina upplevelser, mina politiska analyser eller mitt hat.

Det är vad som händer om man behandlar människor väl. Jag hade kunnat få stryk, jag hade kunnat få hårdare straff, jag hade kunnat få möta en omgivning som inte förlät. Nu möttes jag i stället med medmänsklighet.

Med samma perspektiv ska man förstå mitt hat mot män. Jag hatade män. För män hade behandlat mig illa under livet. Jag såg min egen rätt att hata män och behandla dem illa för att jag som kvinna var offer. Så träffade jag män – eller främst en man får jag väl säga – som behandlade mig väl. Jag hatar inte längre män.

När jag talar om vad hat gör med människor är det inte tomma ord. Jag växte upp som pacifist och visste logiskt att våld föder våld. Men det är först som vuxen jag har fått se dess verkningar nära mig. Jag dansade trots allt den där dagen. En dans bestående av maktlöshet, desperation och av att inte vara hörd.

Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma
Ett barn som får stryk lär sig att slåss
Ett barn som hånas lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete
Men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende
Ett barn som möts med tolerans lär sig tålamod
Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta
Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa
Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet
Ett barn som får uppleva trygghet lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig känna kärlek i världen

Tags: , , , , , , , , , ,

17 Responses to “Jag dansade”

  1. Calandrella Says:

    Väldigt starkt skrivet. Faktiskt något av det mest känslomässigt påverkande jag läst på länge.

  2. klara Says:

    tack

  3. toledomahn Says:

    Ang. dansen så fanns det en video som hette “the kopimi dance” men jag kan tyvärr inte hitta den längre!

  4. Hanna Says:

    Så väldigt starkt. Smärtsam läsning. Tack.

    (Jag ska försöka sluta vara fascinerad av att du plockar upp den där versen samtidigt som jag. Jag borde ha postat mitt, då visserligen ofärdiga, inlägg igår istället. ;) Du gör det hursomhelst så mycket bättre än jag.)

  5. steelneck Says:

    Hur vet du att det inte var just precis “den globala kapitalismen” som orkestrerade flygplans-showen på bästa sändningstid och sedan raserade byggnaderna med allt folk i? För att “den globala kapitalismen”, som i hundra år haft diverse geopolitiska äventyr i Afganistan, säger att det var Usama?

    Om du bara visste hur mycket elände här i världen som startats med falskflaggade operationer i opinionsbildande eller motståndsnedbrytande syften. Jag tycker du skall läsa igenom vad hela den grå eminensen bakom Bush skrev och publicerade precis ett år före 9/11, då inser du att varken Afganistan eller Irak var någon konsekvens av 9/11, att viljan kring detta och allt nedmonterande av rättsstaten hade ett stort momentum hos i hela gräddan av den politiska eliten. 9/11 var precis vad de behövde, vilket de till och skrev att de behövde. Kolla in Rebuilding americas defences. Strategy, forces and resources for a new american century (mycket välspritt om länken inte fungerar). Det var de neokonservativas vägkarta till Full spectrum dominance och du kommer att hitta många mycket otäcka saker under de dagar det tar dig att läsa igenom det. Allt från visioner om biologisk krigföröring inriktat på specifika genotyper, att USA behövde behövde permanent närvaro i mellanöstern, till övervakning och nedmonterande av rättstaten. Som sagt, de tom. publicerade sina intentioner ett år före och skrev bla:

    “Further, the process of transformation, even if it brings revolutionary change, is likely to be a long one, absent some catastrophic and catalyzing event – like a new Pearl Harbor.”

    Sedan hände det. Inget flygvapen ingrep, det flög rakt in i WTC. Hela världen såg det på TV. I detta läge far ytterligare ett ur kurs, återigen inget ingripande. Okej, major fuck up om de låg och sov fram till första smällen, men ingen skall inbilla mig att de fortfarande sov efter det när hela världen satt å såg på i direktsändning. Å som grädde på moset skedde inte heller något ingripande ännu senare när något rände in i Pentagon, världens ojämförligt hårdast bevakade luftrum som till och med har fast installerat luftvärn. Ingen kan inbilla mig att några “tomtar” i Afganistans hålor har makt att slå ut USAs försvar på detta vis.

    Sedan rasade ju de tre husen alltför symmetriskt precis som vid en kontrollerad rivning med sprängämnen, i synnerhet då Salomon building (WTC 7) som bla. innehöll IRS, DoD, FBI osv.. Förutom symmetrin så gick det alltför fort, hade någon hoppat ut i luften från taket när raset började, så hade taket nått marken fortare än den som hoppade, en fysisk omöjlighet utan att tillföra energi som driver ned det på precis det sätt som kontrollerade rivningar sker. Jag var _inte_ överlycklig och rusig, inte heller dansade jag av lycka när tornen föll som de där männen med kopplingar till Israeliska Mossad som utklädda till araber hade filmat hela förloppet, vilka NewYork-polisen arresterade, som sedan fick springa gatlopp i TV-sofforna några dar därefter (storyn som FOX bröt efter detta visar upptakten till den nätöverkning vi ser idag). Näe i mitt huvud for snarare något i stil med Dr. Strangelove, we are all in your movie now.

    Inge länkar (förutom en)? Allt finns där öppet när du klarar av att ta emot det, före finns ingen mening med länkar, troligtvis inte den där enda heller. Å du behöver inte oroa dig, jag skall inte förhöra dig som om det var en läxa.

    Men för all del, du har säkert fullt förtroende för Bush o co. och alla lydiga apparatniks därunder varav de flesta är kvar i sina yrken idag också. Skjut Usama och gör parkeringsplats av Afganistan.

  6. toledomahn Says:

    Jag tycker att det är dumt att ställa sig och dansa till nåt sånt fruktansvärt hemskt som hände.

    Efterverkningarna är ju nu att stöveltrampet börjar höras i hela Europa och det är inte bra alls.

    Framtiden skrämmer nog skiten ur dom flesta om det fortsätter på den banan!

    Vi måste få tillbaka fred samt lugn och ro och en normal värld igen!

  7. rebz0r Says:

    Älskar det här inlägget.

  8. Anders H. Says:

    Jag skulle egentligen skrivit om SD-killen i Malmö, men skannade lite och trodde det var precis det du skrev om. Den bästa texten på nätet om just det dådet. Inser nu att det inte var det det handlade om. Fast bara så mycket ändå. En mycket bra text.

  9. klara Says:

    teledomahn: den finns på waybackmachine typ. länkad på copyriot där rasmus skrivit dödsrunan om ibi.

    Hanna: Shit, haha där får jag för att jag inte läser bloggar :D Jag har helt missat din. Läser genast och länkar sedan in. Läääskigt vi måste ha tänkt simultant idag :D

    Steelneck: Tack för din kommentar. Även om jag ärligt talat inte förstår vem den riktar sig till. Om det skulle vara till mig så känns det minst sagt skumt.

    Rebecka: <3

    Anders: Jag hade skrivit färdigt inlägget inatt. Slogs också av hur bra det passade in bara jag lade in den meningen i blogginlägget. Och tack.

  10. klara Says:

    toledomahn: för mig handlar det dock inte om att gå tillbaka. inte för fem öre. det handlar om att gå framåt :)

  11. Björn Odlund Says:

    Jag tror på kompromiss-teorin… ;-D

  12. klara Says:

    Björn: hahahaha :D

  13. Thomas Tvivlaren Says:

    Dagens (och kanske årets underdrift): Det här inlägget var riktigt bra! :)

  14. klara Says:

    Tvivlaren: <3 tack :)

  15. Behöver vi vara rädda? | Sanningen som jag ser den Says:

    […] myndigheter. Och det är så irriterande (min inre femtonåring rasar). Att inte bli behandlad med respekt, att bli begränsad och kringskuren. Påpassad. Potentiell fuskare, skyldig till motsatsen […]

  16. Rädslans makt « Piraten Anders Says:

    […] har skrivit bra om hatet, sett från den andra sidan. Nationalteaterns musik visar att rädslan inte är ny. Sången har en tankeväckande text än […]

  17. Vårt behov av tröst är oändligt | Sagor från livbåten Says:

    […] vi kan förstå och förlåta, så når vi försoning. Försoning som gör det möjligt att lämna det som skett bakom oss. Försoning som gör att vi […]

Leave a Reply