Offertänkande och vad blocken gjorde fel

Att jag verkligen avskyr blockpolitik är ingen hemlighet. Jag avskyr dem för att de idag är så försvinnande lika. Men nu ska jag försöka tala om hur jag tror det gick till och vad som gick fel när blocken försökte svänga.

Först bygger socialdemokraterna upp ett väldigt säkert samhälle. Skyddsnäten har täta maskor och inte särdeles många faller genom dem. De som står utan arbete är få och om någon gör det hänvisas den till beredskapsarbete med full lön.

Men det ansågs att arbetsmarknaden var “överhettad”. Ska man vara krass innebar det att de som ville anställa inte tyckte sig ha tillräckligt mycket att välja på. Och ska man vara elak betydde det helt enkelt att de som arbetade hade för mycket inflytande gentemot de som anställde.

När det går bra för en samhällsgrupp flyttar de i regel fram sina positioner och flera andra grupper tar vid och vågar kräva sina egna rättigheter. Det är dock viktigt för den grupp som fått rättigheter att fortsätta att se sig själva som offer för att få mera rättigheter. Gruppen som helhet måste anses vara förtryckt för att psykologin ska fungera. Således fortsätter man i Sverige att tala om Arbetarrörelsen och att glorifiera arbetets rättigheter.

Så kommer flera andra rörelser och dyker upp. Antirasismen är en av dem. Här är det ras som står i fokus och plötsligt är alla av en annan ras förtryckta. Feminismen är en av annan. I feminismen är könsmaktsordningen det viktigaste och plötsligt står en helt ny typ av maktkonflikt i samhället som skär genom den tidigare: Kvinnor mot män. Och precis som Arbetarrörelsen gör alla Arbetare till offer blir också i feminismens tappning alla kvinnor till Offer.

Så kommer de homosexuella. För dem är heteronormen det viktigaste. Plötsligt påstår sig bögar vara mera förtryckta än heterosexualla kvinnor och ytterligare en skiljelinje skär sönder den första: arbete – kapital. Även homosexuella fortsätter att göda sin offerimage långt senare än att deras rättigheter accepterats.

Så kommer funktionshindrade och talar om ableism och långt där innan har det talats om om ålder om det ena med det tredje och gemensamt för varenda grupp är att den odlar myten eller sanningen om sig själv som Offer.

Så här håller det på. Och när en grupp vunnit samhällets acceptans som Offer har de oftast slutat att vara det i det stora hela. Med det inte sagt att det inte finns samhällsgruppers intressen som står mot varandra men själva tanken på den egna gruppen som Offer och kraven att Alla av den gruppen ska Ingå i gruppen är i mitt tycke fundamentalistiskt. För alla de här grupperna skär genom varandra hur mycket som helst.

Barack må vara svart men hey, han är man och han är knappast fattig och förtryckt. Han blir en symbol för att de svarta fortsatt att utmåla sig som offer som grupp. Och här kommer det andra märkliga: Samtliga i sina egna gruppen börjar fokusera på topparna i sin egen grupp och se det som ett framsteg om en i gruppen får en topposition. Således spelar det ingen roll för Arbetare om Arbetaren senare har blivit rik och för längesedan lämnat lojaliteten med sina Arbetarkolleger.

Vad du gör är att ta en representant från en eller flera utsatta grupper och säga att “Se här, nu har vi gjort det bättre”. I själva verket förändras ytterst lite för dem på samhällets botten oavsett. Oavsett marxism, radikalfeminism, antirasism, querteorier, handikapprörelser och det ena med det femtionde.

Därför avskyr jag Gudrun Shymans räknande av kvinnor i bolagsstyrelser. Som om det spelar någon roll för den sjuka utförsäkrade kvinnan om den som sitter i styrelse har fitta eller kuk eller båda eller inget?! Som om det spelar roll om den är homosexuell, svart, funktionshindrad har varit fattig eller vad som helst?

Nu kommer vi till det verkligt roliga. Nämligen de rörelser som skapas som revolter mot att en grupp har fått sina rättigheter. Antifeministiska samfundet, Sverigedemokrater, rika som klagar på att folk hatar dem när de går på cafe 44 med päls. Alla tävlar om att få vara offer.

Varför vill ni vara offer?! Varför?! Varför vill ni inte se er egen potential i era egna budskap, varför fortsätter ni att bete er som offer när ni har fått makt? För tyvärr tror jag att folk fortfarande ser sig som offer även när de fått makten. Det sitter i huvudet.

Under tiden alla skriker att Just Min Grupp Är Mer Offer Än Alla Andra Grupper passar de med makt på att agera. De säger att staten har kvävt folk, att de är bortskämda och lata och inte använder sin kreativitet.

Vad gör man då? Jo då rycker man bort skyddsnät efter skyddsnät under grupperna och säger Sluta Vara Offer.

Och då kan man ju hålla med dem och tycka att de där grupperna som skriker är ganska jobbiga. De har det ju trots allt ganska bra. För fortfarande tittar man ju inte på de inom de olika grupperna som har det sämst utan de som har det bäst. Vilket de som har det bäst inom gruppen som såg sig som förtryckt effektivt har krattat för genom att glömma de som hade det sämst.

Söndra och härska ni vet. Det är ganska enkelt.

Så nu kan man utförsäkra folk och skicka dem till vuxendagis. De som ansåg sig förtryckta har fullt upp med navelskåderi i exakt hur den egna gruppens förtrycksgörande ser ut.

Och då har vi det ena blockets fel. De har pratat om Jämlikhet, om att alla måste ha det lika bra. Jämlihetsandan alltså.

Sedan har vi det andra blocket som anser att skillnader stimulerar och leder till mer kreativitet och att man kämpar mer. Typ klasskillnader är bra.

Det är ju bara det att det är lättare att skrota argumenten för Jämlikhetsandan om det fungerar så att Jämlikhetsandan bygger på “lika för alla” och typ saker som att “jag kan inte köpa en ny vinterjacka till mitt barn när alla andra har det”.

Argumenten ekar ihåliga och man kan då peka på nyfattiga i Sverige och säga till dem att “men de afrikanska barnen, de är minsann fattigare” och så spelar föräldrarna som får ett mobbat barn ingen roll.

För alla drömmer alltid om det där de inte har haft, om att komma upp sig. Inom sin egen grupp. Eller om att frigöra den egna gruppen. Man tänker inte att man kanske skulle kunna frigöra sig själv genom att tänka annorlunda för man är oförmögen att tänka utanför boxen. Fattigdom är världens chans att bli kreativ, skapa andra värden i livet än materiella. Men hur många fattiga skulle se det så? De vill bara från sin fattigdom. Och kvinnorna som var hemma, de vill bara ut och arbeta. De homoxeuella skulle kunna riva ner heteronormerna men de kämpar i stället för sin egen rätt att få vara som alla andra. Och samma gör handikappade.

I stället för att frigöra sig själv tror man alltså att man ska bli frigjord om man får bli som alla andra.

Så lever folk som slavar för att de väljer det. Och under tiden kan de med makt montera ner rättigheterna för de längre ner i samhällshierarkin utan att någon bryr sig särdeles mycket om det. Under tiden kommer företrädarna för de olika grupperna slåss med varandra om vilket Förtryck som är viktigast och kommer först.

Jag tror högern hade rätt i att människor var förslöade och slutat vara kreativa och att de litade på att samhället skulle ta hand om dem. Japp, jag tror de hade rätt i det. Men jag tror de hade fel i att om man drar bort människors rättigheter kommer de plötsligt att bli kreativa och blomma ut och bli bättre människor. Människor som förlorar sina privililegier får panik, de blir inte kreativa.

Först fick alltså svenskarna uppfostras med en vänster som daltade bort dem och förhindrade kreativitet, småföretag och annat liknande. Sedan kom högern och sa att ni får skylla er själva att ingen lärt er att vara lika kreativa som vi.

Jämlikhetsandan är fruktansvärt lätt att rasera på grund av att den grundas på en ide om att alla ska vara lika, i stället för en ide om att de som har det sämst ska behandlas väl. Den blir också viktig så länge ekonomiska värden är viktigast. I en värld där andra värden var vikigare skulle Jämlikhetsandan vara fullkomligt ointressant. Det är den för mig.

Själv värderar jag något helt annat än ekonomi. Min ekonomi är nämligen tryggad oavsett vad jag gör i livet och jag har så jag klarar mig, så den blir fullkomligt sekundär.

Jag värderar min tid i stället, min förmåga att utveckla mig själv och tala med människor, min kreativitet, min livslust, Vättern. Saker som inte går att mäta i pengar så länge jag har till mat, husrum, katter, sjukvård och internet. Ungefär så.

Detta gör att jag kan syssla med polititik, skapande och att tala med människor. Sådant andra gör mest bara på semestern eller på sin fritid. Det gör att jag får kraft att stå emot tryck som säger att jag måste vara som alla andra, måste vara smal, måste vara social, måste arbeta, måste göra än det ena än det andra.

Jag kommer aldrig någonsin ha det som kallas för arbetsförmåga. Jag har heller aldrig haft det. Jag kan inte beordra min hjärna att utföra saker när den “måste”, jag gör precis som jag vill. Här finns ingen självdisciplin what so ever. Möjligen skulle jag ha väldigt stränga lagar om att inte sätta mig in i andra människors situation och där vara extremt sträng mot mig själv, men det mesta som andra ser som plikter fungerar inte alls för mig. Jag är arbetssamhällets antites.

Och det är därför man får lite tid att fundera. Och det är då man kan konstatera att kreativitet inte kan byggas när man oroar sig för pengar. Kreativitet byggs när pengar alltid finns och man har tid. Vill man ha det där som vi kallar för Kunskapssamhälle, eller som Schlaug kallar för grönt samhälle är det arbetet som måste förändras.

Jag skulle liksom kunna deppa ihop fullständigt. Singel, kvinna, fet, funktionshindrad, arbetsoförmögen, konstig, tärande och fattig. Något att slänga på samhällets soptipp. Men jag vägrar finna mig i att slängas där. Jag hackar min egen tillvaro, ser andra vägar ut än Offrets. Och jag tror det räddar mig. Och är det något mitt liv har lärt mig är det att kreativitet byggs inte av tvång utan under frihet. Kultur byggs inte av pengar utan av lust och tid.

Så länge du ser dig vara i en förtryckt grupp lägger du själv ett ok på dig som gör att du låser dig själv. Det är först när du bestämmer dig för att du själv har rätt att definiera dig själv som saker på riktigt kan förändras. Men jag förstår att du inte hinner det. Du har fullt sjå med att arbeta, göra karriär, söka jobb, köpa kläder till barnen, ha den senaste sjalen och skorna, hålla dig smal och Bli Någon. Du ska Förverkliga dig själv. För du är inget i dig själv. Du är ett offer. Och den enda väg som erbjuds dig är samma väg som alla andra. För att bli som en funktionshindrad fet, udda, konstig, fattig, ensam kvinna som äger sin tid och har tid att tänka lockar knappast. Nej på sin höjd kan du skriva inspirerande texter om livspusslet och hur jobbigt det är, visa hur du Strävar, all tid du lägger ner, alla gånger du gymar, hur många kilo du gått ner, allt du Presterar.

*******************************************************************************

Ovanstående skrevs 12 september. Till det hörde en argumentation om garanterad grundinkomst. Men det blev lite tungt och långt så jag får ta blogg om den senare. Jag kanske inte ens håller med mig själv i allt jag skrivit och om det låter hårt är det inte meningen. Snarare försöker jag att visa att det faktiskt finns vägar ut ur ekorrhjulen. Jag kommer fortsätta att peka på dem.

En tanke om att människor skulle ha ett värde i sig själva, bara i egenskap av att vara just människor verkar vara det mest radikala man kan tänka sig. Det är en rentav upprörande tanke. En tanke om att man inte skulle tvingas vara Offer gör ont och är plågsam. Särskilt tanken om att man själv väljer sitt offerskap. För om Offer är Identiteten och vi lever i en tid där Identiteten är allt blir vi inget i oss själva.

Jag börjar i det här och lovar att utveckla ämnet senare.

Tags: , , , , ,

17 Responses to “Offertänkande och vad blocken gjorde fel”

  1. Per "Wertigon" Ekström Says:

    Ett av de mest tänkvärda inläggen jag läst på väldigt länge. Bra skrivet. :)

  2. klara Says:

    Tack :)

  3. Klara Tovhult skriver rakt in i hjärtat. Igen. >> klara » Blog Archive » Offertänkande och vad blocken gjorde fel « Mia Ankarvall Says:

    [...] via klara » Blog Archive » Offertänkande och vad blocken gjorde fel. [...]

  4. dinsyrra Says:

    Tänkvärt. Ser fram emot utvecklingen!

  5. klara Says:

    tack!

  6. Olof Says:

    Jämlikhetsanden heter den väl ändå? Om du syftar på The Spirit level.

    Jag tror ärligt talat att du har väldigt fel. Jag hoppas också att du har väldigt fel. Nu blev jag inspirerad. Det här ska jag skriva om. Jag ska skriva om just det du har skrivit. Jag kommer länka till ditt inlägg och då kan du få svara. Jag vill inte kommentera långt här utan kommer att skriva om det snarast! Även om jag inte håller med dig så har du inspirerat mig!

  7. Christer Says:

    Men Klara!

    Jag som är så upptagen med att vara offer för övervakningssamhället, de onda politikerna, de oförstående väljarna, de korkade journalisterna, den elaka upphovsrättsindustrin…

    Nu vet jag ju inte var jag ska ta vägen eller vem jag ska vara!

    :-P

    Skämt åsido, mycket tänkvärd läsning. Ser även jag fram mot fortsättningen…

  8. Sol Says:

    Fint skrivet, Klara!

    Men jag håller inte helt med kring det du skriver om jämlikhet (som du redan vet). Tror det hela har att göra med vad man menar med jämlikhet, men jämlikhet som i “alla ska ha/vara lika” är väl något slags totalitär statskommunism som knappast finns representerad bland vänstern idag (eller? jag umgås mest med frihetligt sinnade, så jag kan vara hemmablind).

    Jämlikhet för mig är att alla har samma _möjligheter_ att välja fritt. I det här samhället är sådana möjligheter avhängiga socioekonomisk status. Tyvärr. Hur som helst, centralt för mig är det fria valet. Ett helt jämlikt samhälle, är ett där alla KAN men absolut inte MÅSTE välja (att leva) på samma sätt.

  9. klara Says:

    Olof: Blir spännande

    Christer: Mjau, jag ska försöka :)

    Sol: Det här är vad jag skrev 12 september. Sedan var det val. Det behöver inte riktigt betyda att jag har ändrat mig, men inte heller att jag helt håller med mig.

    Men jag tror nog aldrig att ett helt jämlikt samhälle kan uppnås. Och jag är inte ens säker på om det är önskvärt. Det är en svår diskussion som troligen manar till nya blogginlägg :)

  10. Beelzebjörn Says:

    Jävligt bra Klara.

  11. Sol Says:

    Ett jämlikt samhälle som i att alla har/lever/gör/är samma/lika är nog inte önskvärt, nej ;)
    Ett jämlikt samhälle som i att alla har samma möjligheter till fria val tror jag alltid är önskvärt. Hur kan ett val vara helt fritt, om alla inte är LIKA fria att göra det?

    Fast nu antar jag iofs att det här med fria val alltid är något önskvärt, det också. Well, i min värld är det helt klart så, men jag kanske inte ska utgå ifrån att alla nödvändigtvis delar denna uppfattning med mig? :)

  12. klara Says:

    Beelze: katt

    Sol: Det är det som är den svåra filosofiska frågan. När man är funktionshindrad ser världen liksom annorlunda ut. Även i en värld utan arbete skulle jag t ex ha svårt att klara mig själv. Jag är nog mer inne på åt var och en efter förmåga osv som ideal.

    Men jag tror människor definierar jämlikhet olika. Det döljer sig nog ett nytt blogginlägg här. Eller till och med väldigt många ;)

  13. Sol Says:

    Åh, den här diskussionen håller på att fånga mig. Den borde inte bara bli flera blogginlägg, utan t o m flera böcker :)

    Jag förstår absolut din poäng. Du tänker att alla inte är lika från början (“Vi gillar olika” ;)) och därför inte KAN ha samma möjligheter till samma typer av val? Plötsligt förstår jag precis vad du menar med att jämlikhet inte är eftersträvansvärt, såtillvida att jämlikhetstanken då kan komma att försöka omforma individer till att bli en sådan som är så pass lika alla andra att hon/han kan vara med och göra de där fria valen?

    Det här är viktigt, känner jag. Jag tänker inte sluta sträva efter jämlikhet, men jag förstår ändå verkligen behovet av olikhet, på samma gång. Jämlikhet trots olikhet? Måste konkretisera denna tankefnurra, det här är bara några lösa associationer, tack för att du väcker dem hos mig :)

  14. klara Says:

    :D Men ja, du har förstått min kritik. Det finns en anledning till att jag inte känner mig hemma i vänstersammanhang också och det handlar delvis om det där :)

  15. toledomahn Says:

    Jag skrev till S högkvarter och bad dom på mina bara knän att stötta PP i valet för att inte SD skulle komma in i riksdagen men inte lyssna dom och nu ser vi resultatet av den politiken!!!

  16. klara Says:

    toledomahn: Jag är inte förvånad. Gammelpartierna föredrog i praktiken SD framför oss i riksdagen. För de kunde hantera dem. Oss kan de inte hantera.

  17. Ideologisk bekännelse « Olof Noaksson's Blogg Says:

    [...] När jag läste Klara Tovhults inlägg på hennes välskrivna blogg Kurvigheter så var det precis vad jag behövde. De senaste dagarna, [...]

Leave a Reply