Personlig frihet – receptet för en modern vänster

Läste just Ulf Bjerelds analys av huruvida svenska folket blivit borgerligt.

Mitt svar på frågan om svenska folket blivit borgerligt är därför nej. I stället har svenska folket över tid blivit mer individualistiskt och Sverige beskrivs i undersökningar från World Value Survey (WVS) som världens mest individualistiska land. Individualism kan ta sig två uttryck: individualism som egoism och en satsa på dig själv-mentalitet eller individualism som frigörelse och mänskligt växande. Individualism och längtan efter frihet och oberoende går hand i hand.

Notera alltså först; Sverige som världens mest individualistiska land – inte USA. Bara det är intressant i sig och kan säkert rendera ytterligare en bloggpost i framtiden, men det var inte det jag nu skulle uppehålla mig vid.

Jag vill i stället se var vänstern trampat snett.

Väljarnas starka stöd till Fredrik Reinfeldt och till Moderaterna är ett uttryck för att Alliansen varit betydligt bättre än de rödgröna på att utforma en politik och en berättelse som appellerar till denna individualism och frihetslängtan. Individualismen hänger samman med den kommunikationsteknologiska revolutionen, ur vilken nya politiskt relevanta skiljelinjer springer fram. Vänsterns utmaning består i att utforma en vänsterpolitik för denna frihetslängtan och för dessa nya skiljelinjer. I denna utmaning tror jag att frågor om arbetsförhållanden, arbetstid, arbetsmiljö och utbildning blir centrala. Om vänstern misslyckas med uppgiften är jag rädd att dess ökenvandring kommer att fortsätta.

Ja, vänstern har varit urdåliga på att komma ikapp samhället och tala till det moderna samhället; jag håller helt med. Samtidigt kan man förstås diskutera hur vettigt det är att lägga sig platt för individualismen. Det tror jag inte heller är särdeles sunt. Så låt oss börja tala om hur vi förverkligar oss själva och ger varandra mera frihet genom samarbete.

Lösningen på problemet är väldigt enkel.

Förändra socialförsäkringssystemet: Slå ihop Försäkringskassan, socialkontoren, akassan och CSN och inför garanterad grundinkomst till alla medborgare. Låt samma försäkring gälla för alla oavsett om de jobbar, inte jobbar över huvud taget eller aldrig kunnat jobba alls. Då slipper man integritetskränkande myndigheter som letar fusk.

Investera i offentlig konsumtion – köp tillbaka järnvägarna och rusta upp dem. Det skapar nya jobb för de som idag är arbetslösa samtidigt som det säkrar en framtid med mindre tillgång till olja. Bygg nya bostäder, varför inte nya miljonprogram?

Låt anställda i offentlig sektor få sköta sig själva, låt dem få arbeta på intraprenad. Då ger man dem möjlighet att påverka sin arbetssituation utan att de tvingas syssla med det som är tråkigt, dvs ekonomin. Detta har gjorts med järnvägen i Storbritannien och det görs lite här och var i landet. Utveckla det!

Inkludera tandvård i högkostnadsskyddet.

I storstäder – gör kollektivtrafiken gratis. Det är billigare än att ha avgifter och säkerhetsvakter och får folk att känna sig oändligt mycket friare.

Bygg allmänna platser skapade för annat än konsumtion. Badplatser, lekplatser för vuxna, nya folkets hus, kommunala gym som styrs via intreprenad osv. Listan kan göras lång. Låt folk själva få använda sin kreativitet för att skapa gemensamma platser!

Släpp internet fritt och använd den nya fantastiska teknik som finns för att öka människors frihet. Trådlöst nät överallt är inte alls en omöjlighet. Låt offentlig sektor fyllas med fri mjukvara. Det gör den både billigare och säkrare.

En modern vänster är frihetsälskande, tar tillvara på den nya teknik som finns och använder den för att låta människor utveckla sig själva tillsammans. Frivlligt.

En modern vänster utvecklar den kollektiva konsumtionen så vi alla kan röra oss fritt och någorlunda snabbt lokalt och runtom i landet. Den moderniserar socialförsäkringarna så den täcker alla utan krusiduller och komplikationer.

En modern vänster bygger nya platser efter människors behov där de kan få utveckla sin kreativitet och leklust.

En modern vänster ger alla samma möjligheter men tillåter människor att själva välja vad de vill göra med de möjligheterna.

En modern vänster talar om hur vi som individer kan utvecklas, i samarbete med varandra. Den litar på sina medborgare.

Det är inte så himla svårt som man tror. Faktum är att ju enklare man gör det desto bättre blir det. Och det bästa av allt: en modern vänster har utan att över huvud taget behöva vältra sig i stoft och aska, omodernt tvång eller klimatpolitik ändå skapat ett ekologiskt hållbart samhälle. Och vet ni vad – vi kan lika gärna kalla det socialliberalism, modern socialdemokrati, grön politik eller vad vi känner för. Det spelar inte så stor roll. Det är vad man gör av det i praktiken som räknas.

Keep it simple!

Den här posten pingas på Intressant.

I brist på länkar tänkte jag redogöra för och creda några av de referenser som gjort att detta inlägg kommit till stånd. Ulf Bjereld är redan länkad. Tim Jackson, Proserity without growth, Karl Palmås om sociala företag, Rikard Fröberg, otaliga diskussioner, elmindreda, otaliga diskussioner, Tusen Pekpinnar om Friskis och Svettis, Roland Paulsen – Arbetssamhället, @barbasoleil twitter och diverse mejl. @mjv71 på twitter, och avhandling Jesper Nilsson om reformer för småföretagare, Fredrik Edin, partiprogram, Olof Noaksson, nymne på twitter, Birger Schlaug, Slavoj Zizek – om den smygande europeiska fascismen, Isobel Hadley-Kampz, om medelklassifieringen, Bo Rotstein om dubbelt ratade män, Johanna Drott, hemlig plats Isa, på XMPP i samtal om varför vi inte är aktiva i vänstern och vad vänstern egentligen är. Och till sist ett liv som arbetsoförmögen, med förtidspension och hjälp av personal i hemmet.

Jag kommer garanterat ha glömt många många namn.

Tags: , , , , , , ,

27 Responses to “Personlig frihet – receptet för en modern vänster”

  1. Nymnchen Says:

    Bra där! Konkret och realistiskt.

    Jag tror och hoppas att Bjereld (som så ofta) slår huvudet på spiken när han konstaterar att “frågor om arbetsförhållanden, arbetstid, arbetsmiljö och utbildning blir centrala.”

    Intressant med intraprenad. Det visste jag inte ens att det fanns någonting som hette. Att inte det gjort mer väsen av sig, det låter ju jättesmart!

  2. klara Says:

    Nymnchen: Tack! Ja, det behövs en realistisk vänster så jag tänkte det var roligt att vara konkret 🙂

    Och ja, jag hoppas också Bjereld får rätt.

    Intraprenad hittade jag tack vare Karl Palmås, han inspirerar mig tons. Sedan var det faktiskt en av mina anställda som talade om att det heter just intraprenad 🙂 Och ja, det är toksmart! Ehrenberg har talat en del om det också 🙂

  3. fredrik Says:

    Bra skit! Jag tror absolut att man ska se alliansens seger mer som vänsterns misslyckande att mobilisera frihetslängtan än som högerns lyckade mobilisering av konservativa värderingar (även om jag, tyvärr, tror att det senare också är sant. Vi lever helt enkelt i en allt mer frihetlig tid som samtidigt är orolig och vill stabilisera allt det rörliga.) En text på temat hur högern i USA lyckats mobilisera medelklassen kring det nyliberala projektet diskuterar också det med hur “genuin” frihetslängtan inte hittar någon bättre företrädare än högerns tvistade version. (http://www.worldecologyresearch.org/papers2010/Huber_Matthew_Fossilized_Subjectivities.pdf) Detta kan kombineras med materiella faktorer som att man inte ser att välfärden blir bättre med vänstern ändå, och att man därför gärna tar ett par hundra extra i fickan osv. Med ett verkligt frihetligt vänsteralternativ skulle de där futtiga hundralapparna naturligtvis vara meningslösa i förhållande till vad man kunde få istället.

    Well, ska kolla in det där med intreprenad, låter spännande! Palmås brukar vara mkt inspirerande, fast jag tyckte texten var lite svävande, otydlig.

    Jag tror på allmänningarnas centrala plats i detta – uppmuntra frivilligt skapande, se hur ordinarie hierarkisk ekonomi kan ersättas med frivillighet, skapa förutsättningar för att människor lätt ska kunna bidra!

  4. klara Says:

    fredrik: Tack!

    Palmås har inspirerat mig oerhört det senaste året inte minst genom sitt dekonstruerande av vänster och höger och vurm för sociala företag.

    Intraprenad är precis det där hacket mellan personlig frihet och gemensamt ägande som fattas i politiken idag.

    Allmänningarna har en självklar plats ja. Sådana byggs inom datavärlden hela tiden upp. Fscons handlade otroligt mycket om allmänningar på olika sätt även om det ordet i sig inte användes. Hela fri mjukvarurörelsen är ju som en enda stor allmänning och det är oerhört inspirerande att se 🙂

  5. Ulf Bjereld Says:

    Tycker mycket om din text och dina formuleringar! Sedan kan man förstås vara trist och problematisera de realpolitiska förutsättningarna för flera av förslagen. Men pekar man inte i en viss riktning så vet man ju inte åt vilket håll man skall börja gå. Du borde skriva mer i gammelmedia också!

  6. klara Says:

    Ulf: Tack!

    Och ja, man kan kritisera förslagen. Jag tror det är lättare för mig att tänka i de här banorna eftersom jag lever i den värld som berörs mest av förslagen – låg socioekonomisk status. Men vi pirater är vana vid att hacka och hitta nya lösningar på saker man trodde inte gick 😉

    Jag är fullt övertygad om att det går Det behöver bara vara tillräckligt många som vill ha det på det viset 🙂

  7. På jakt efter en reformagenda « VÄNSTRA STRANDEN Says:

    […] också Klara Tovhult om en ny […]

  8. Lars-Erick F Says:

    Jag ska försöka få tid att kolla mera noga, när huvudvärk och influensa lagt sig. Mycket är dock intressant.
    Vänster i den “gamla” meningen, dvs liberalism har nog flera beröringspunkter med dina tankar. Spec om man betonar socialliberalism.

    Faktiskt ser jag större problem för de som annekterat ordet vänster, dvs den socialistiska röran, att ta till sig saker som frihet. För den socialistiska röran (dvs opreciserad) står ju för just socialisering, kollektiv i motsats till individens frihet.

    Ett annat (?) problem är att din önskelista på ditt samhälle är så preciserat att det dels inte finns ngn intäktssida, dels bygger upp ett modellsamhälle som blir statiskt (kanske). När det är klart är det klart. Vilket är ngt helt annat än “mitt” socialliberala samhälle, som egentligen vilar på de två principerna frihet och gemenskap. Att samhället kan utvecklas hela tiden om det vilar på de två principerna.

    Äsch, jag måste fundera mera …. utan huvudvärk. Det tar för mkt kraft just nu att skriva detta så utförligt så det blir begripligt.

  9. klara Says:

    Lars-Erick: Du får krya på dig och återkomma! Jag ser det jag skissar som typisk modern socialdemokrati, men det skulle lika gärna kunna kallas grönt, socialliberalt, humanistiskt, socialistiskt eller vad man vill. Jag tror dock att det i vart fall fungerar oavsett vilken etikett man sätter på det 🙂

  10. Kerstin Says:

    Du tycks ha läst Miljöpartiets valmanifest och tagit till dig den gröna ideologin. Kul! 🙂 Skämt (?) åsido: Den gröna ideologin handlar just om detta – frihet och socialt patos. Intressant också att du använder ordet “modern”. Ja, det var ju det vi sa: “Modernisera Sverige!”

  11. Rikard Says:

    Intressanta grejer.

    Jag tycker inte man behöver kritisera avsaknaden av intäkter innan man mätt de långsiktiga nettoeffekterna av olika reformförslag.

    Slå ihop CSN, A-kassa, föräldrapenning, bostadsbidrag, pension, socialbidrag, flerbarnstillägg, vårdnadsbidrag (kanske kan läggas ned ändå iofs), sjukpenning, sjukpension, änkepension, barnbidrag mm till en generell utbetalning utan ansökningsförfarande och all administration kring prövning, fuskletning mm? Kanske inte en direkt kostnad i slutänden? Bör utredas.

    Gratis kollektivtrafik utan biljettsystem, tid som läggs på framtagning av biljetter, biljettsystem, försäljning, visering, kontanthantering, ärenden när det blivit fel, fuskkontroller, konflikter och tvister i samband med fuskkontroller, zoner eller enhetstaxa, drift och underhåll av biljettmaskiner och spärrar, rån och svinn av biljettkassor, upphandlingar av system, zonkartor, instruktioner om hur man betalar, hur mycket och när, mm. En kostnad? Kanske inte direkt. Bör utredas – börja med att kräv kollektivtrafikbolagen på en fullständig redovisning av vad det faktiskt kostar i alla led, inklusive förseningar som beror på att folk faktiskt betalar, stämplar eller visar sina kort osv…

    Fler åker kollektivt om det är gratis? Tja… vilken kostnad i samhällsbudgeten ska vi sätta det på? Är det något icke önskvärt att fler åker kollektivt? Att ensamåkning i bil minskar?

    Tandvård i sjukförsäkringen. Fler har råd att kontinuerligt sköta sina tänder. Är det önskvärt? Vad kostar det att folk är hemma med tandvärk mm? Bör utredas.

    Bygga bostäder. Självklart låter det som en kostnad. Att folk ska ha någonstans att hyra en bostad. Har vi råd med det? Vad är alternativet? Finns det någon kostnad med att folk inte har möjlighet eller råd att skaffa bostad? Kanske det? Bör utredas. Kanske finns det arbete på en ort men inga bostäder så folk tackar nej. Är det en kostnad eller inte? Bör som sagt utredas.

    Skapa allmänningar. Låter kostsamt, allt som skapas kostar, eller? Vad kostar det att inte ha några allmänningar? Är det önskvärt och löser det några problem som idag faktiskt är en kostnad? Bör utredas.

    När man har utrett nettokostnaden, eller -vinsten, så kan man så klart diskutera finansiering. Innan man vet det så känns det inte lika intressant.

    Kanske skulle man börja med att utreda kostnaden av status quo?

    Är det så att dagens system inom de olika punkterna är en stor nettokostnad, så kanske några av de föreslagna reformerna, sedan de i sin tur utretts, visar sig vara en besparing 😉

  12. klara Says:

    kerstin: Jag har inte läst MP’s valmanifest, men förutom det parti jag själv är medlem i (PP) står jag helt klart MP närmast. Men betydligt mer de som lämnat partiet än de som är kvar tyvärr. Frekventerar Schlaugs blogg och har sett Tim Jackson. Tänkte skriva en lista på vilka som inspirerat ovanstående inlägg. Jackson är en av huvudpersonerna.

    Jag är ideologiskt otrogen, pragmatiker som lever i den värld som alla bara talar om men väldigt få faktiskt har erfarenhet av. Låg socioekonomisk status, förtidspensionär.

    Vänstern tror jag är vänster, gröna tror jag är grön, en och annan kallar mig socialliberal, och en fjärde anarkist. Kandiderade till riksdagen gjorde jag för PP. I grunden är jag extremt frihetlig och ser kapitalismen som ohållbar.

  13. klara Says:

    frö: det där svaret twittrades ut omedelbums!

  14. Christer Says:

    Lysande, Klara!

    Socialdemokrater: Här har ni er förlorade själ!

  15. klara Says:

    Christer: Tack! Och ja, det har de.

  16. Jonas Says:

    @Lars-Erick Ordet liberal kopplas automatiskt i folkhuvuden (ute på gatan) ihop med den konservativa skiten. Dvs dom som gillar att piska folk med sin arbetslinje och skicka döende på arbetsförmedlingen. Jag ser det på samma sätt, fast tvärtom då. Partier som annekterat ordet liberal, att ta till sig saker som är socialt. För den konservativa skiten som liberalismen idag förknippas med i Sverige står ju för strupstock, förföljelse, dålig välfärd och död.

    Så jag tror att det är rätt ömsesidigt om partier annekterar vänster som liberal. Båda ordvalen lika förgiftade idag.

  17. klara Says:

    Jonas: Jag tror du har en klar poäng där! Allting beror på hur man ser på det och vääääldigt många ord är tyvärr förgiftade idag.

  18. Jonas Says:

    Man har såklart Folkpartiet att tacka för att vanligt folk ser det så här. Eftersom dom liberala sedan kvinnlig rösträtt infördes inte för folkets vida ögon samarbetat med något rött så det synts. Åratal av socialdemokratisk dominans har lockat oppositionen att enas under gemensam borgerlig flagg. Det lär ta 50 år innan liberalismen i Sverige får bort sitt urdåliga rykte. Ska man starta ett liberalt alternativ, som vänsteralternativ. Ja, då bör man nog heta något annat än just Vänster och Liberal.

  19. klara Says:

    Jonas. jag är rädd att du har rätt. Kanske även därför jag etikettslös. Jag liksom… blir bränd på alla etikettbärares handlingar. Typ “det du gör talar så högt så jag inte hör vad du säger”. Eller som den gode Jesus sa “ni ska känna igen ett träd på dess frukt”.

  20. Anders H. Says:

    Att vi just är mycket mer individualister än man är i USA hänger samman med de ekonomiska förutsättningarna i Sverige. I USA är familjen basen, medans du i Sverige överlever som ensamstående mamma eller pappa. Du kan inte alltid leva rikt, men du har ofta ett jobb och kan leva drägligt, så du är inte fjättrad vid en person du inte älskar pga ekonomiskt tvång.

    Nu är jag inte för medborgarlön, men troligen skulle en sådan sak öka friheten och individualismen ytterliggare. Du skulle inte längre vara beroende av ett jobb helt enkelt. Självklart kanske, men för mig är det här lite som att vända ut och in på hjärnan. Ungefär som att hävda att familjen och äktenskapet inte är något heligt av Gud instiftat, för att ta en liknelse med den frigörelse från familjen som vi sett i Sverige. Man måste ju ha ett jobb, allt cirklar kring det. Hela mitt liv i princip.

    Ur ett frihetsperspektiv skulle man alltså kunna hävda att medborgarlön är en naturlig fortsättning på kampen för individens frihet från kollektivet. Jag som sett medborgalön som ett ursocialistiskt experiment, där vi alla förvandlas till sovjeter och tvingas betala för ett samhälle som är betonggrått utan hopp. Det här får jag nog fundera lite på… Kan det vara så att just medborgarlön ger en individuell frihet som vi ännu inte sett någon annanstans?

    Skrämmande, men ljuvt som en sommardag… frihet… ahh!!!

  21. Anders H. Says:

    Såg även att du citerade Ulf Bjereld om moderaternas framgångar, jag ska läsa hans text senare, men tror av citatet att han tolkat det bakvänt om han tror moderaterna slagit vakt om någon frihetlig viljeyttring.

    Jag vill hävda att Moderaterna faktiskt är konservativa men ömsat skinn till att vara konservativa i en ny tid. Arbetslinjen är onekligen socialdemokratiskt tankegods från 1800-talet, av var och en efter förmåga… och har du förmåga ska du arbeta. Att arbeta är det finaste du kan göra. Arbetslinjen.
    En medelklass som både lever enligt och även tjänar på dessa principer är inte svårövertalad att rösta på någon som så öppet just säger dessa ord. Att det sedan är det konservativa partiet som nu driver “nya konservatismen” är kanske inte så konstigt ändå. Socialdemokraterna har ju ofta beskyllts för att vara konservativa betonghäckar, och det har de försökt tvätta bort så till den grad att de har lämnat sina kärnvärden. S har istället motat marknadsliberalerna i M med att vurma om de svaga i samhället och Mona har närmast gjort sig känd för att gå i slöja och glassa på Pride än att framhäva klassiska socialdemokratiska ideal, som just att det är fint att arbeta. Något som numera är en rätt konservativ inställning.

    Min slutsats blir nog att det inte är höger och vänster som står mot varandra, utan att det är något mycket mer klassiskt, nämligen konservativa mot mer progressiva krafter.

    Inom PP har vi vänner i alla partier, och det är de progressiva, framåtblickande personerna. Jag möter oftare kulturskapare som är positiva till oss än till kulturskapare som är negativa, och kulturskapare ligger som bekant åt det progressiva hållet till. Vi möter också motstånd över hela höger-vänsterskalan och det är de konservativa i de partierna. De konservativa krafterna dominerar även hos domare och i rättsväsendet. Halleluja, allt faller på plats. Höger-vänsterskalan tog död på sig själv på tvåhundra år. Länge leve den nygamla skalan konservativ – progressiv.

    För att citera: (ur en blogg om katolska kyrkan(!?):

    Låt oss nu stanna vid begreppsparet konservativ — progressiv. Båda dessa ord kan ha en positiv eller negativ betydelse: konservativ i positiv mening är den som vill slå vakt om de verkliga värdena i traditionen och lämna dem vidare till senare generationer. Konservativ i negativ mening är den som har stelnat i allt som han är van vid och inte kan inse att världen förändras, att människan förändras och utvecklas, att vissa traditioner kan mista sin betydelse ja rentav kan bli ett hinder på vägen till någonting bättre och riktigare.

    Progressiv i positiv mening är en människa som är medveten om det faktum, att världen och människan är skapade så att en ständig utveckling pågår hos dem, att denna utveckling visserligen kan gå i fel riktning åt någonting sämre,men att stora chanser finns att människan, samhället, världen kan utvecklas till någonting allt bättre. Den i positiv mening progressive vill hjälpa till att denna utveckling i riktning mot det allt bättre icke stoppas utan tvärtom främjas. Den i negativ mening progressive tror att nästan allt vad som är nytt också är bra, att detta att vara nytt är ett värde i sig själv. Han är också skeptisk mot all tradition och har en benägenhet att tro att allt som var tidigare är sämre än det som är nytt.

  22. klara Says:

    Anders: Helt galet intressanta kommentarer! Både synen på garanterad grundinkomst och arbetet i jämförelse med familjen. Och likadant det med konservativ- progressiv!

    Så pass intressant att jag ännu inte vet om jag håller med eller inte. Det får nog mogna ett tag i min skalle först. Men vansinnigt intressant. Nya perspektiv är underbart!

  23. Tomas Kronvall Says:

    Hmm.

    Det är nästan så att man kan se uppdelningen i positiv och negativ konservatism och progressivitet som en tredelning, snarare än en fyrdelning.

    På ena ytterkanten har vi stockkonservativismen – den negativa konservativismen.
    På den andra har vi modevurmen, allt nytt är bra! – den negativa progressiviteten.

    I mitten har vi den positiva syntesen av de tu. Som beroende på små perspektivförskjutningar kan ses som både konservativ och progressiv.

  24. Att skapa en grund för livet « Emil Isberg Says:

    […] om samskrivningen. Klara belyser vänsterideologin (där medborgarlön kan vara en dellösning) i En modern vänster. Dessutom belyses arbetslinjen i Litet om kulturpolitik, den så kallade arbetslinjen, slutna […]

  25. Anna Says:

    Jag vet inte riktigt vad dina förslag har med vänstern att göra… flera av åtgärderna kan jag lika gärna se högern driva. Dock vill jag kommentera följande:

    “Förändra socialförsäkringssystemet: Slå ihop Försäkringskassan, socialkontoren, akassan och CSN och inför garanterad grundinkomst till alla medborgare. Låt samma försäkring gälla för alla oavsett om de jobbar, inte jobbar över huvud taget eller aldrig kunnat jobba alls. Då slipper man integritetskränkande myndigheter som letar fusk.”

    Detta är naturligtvis rent trams. Medborgarlön är utopistiskt flum och inte applicerbart på verkligheten. En student har dessutom helt andra behov av myndighetskontakt än en arbetslös eller sjukskriven. Det finns ingen anledning till att man ska blanda ihop systemen – däremot kan man förbättra kommunikationen mellan dem.

    “Investera i offentlig konsumtion – köp tillbaka järnvägarna och rusta upp dem. Det skapar nya jobb för de som idag är arbetslösa samtidigt som det säkrar en framtid med mindre tillgång till olja. Bygg nya bostäder, varför inte nya miljonprogram? ”

    Varför detta nu ska ske i offentlig regi? Bygga bostäder och järnvägar kan göras privat utan att vi ska behöva lägga skattepengar på det. Staten är inte vidare bra på att planera hur människor ska leva sina vardagsliv.

  26. Emil Isberg Says:

    Det stämmer att även om allmän välfärd traditionellt klassas som vänsterfrågor kan det naturligtvis också drivas av dagens höger.

    När det gäller bidrag, ekonomisk ersättning och andra behovsprövat stöd finns det många likheter mellan de behov som finns. Dock skyfflas man ofta mellan olika myndigheter på grund av att ingen vill ha den separata kostnaden. Till exempel utförsäkrade som då statistiskt flyttas från försäkringskassan till socialtjänsten. Om man kunde skapa en myndighet som innefattade alla dessa andra myndigheter så spelar det ingen praktisk skillnad var någonstans medborgaren får pengar ifrån, det viktiga är hjälpen medborgaren får. Ingen risk att någon hamnar mellan stolarna. Redan idag finns det kommunikation mellan myndigheter, det är bara det att kommunikationen inte fungerar oavsett hur bra den låtsas vara så länge som de är separata enheter och budgetposter.

    Dessutom har den sammanslagningen inget direkt med medborgarlön att göra, även om jag gärna ser att du förklarar dina åsikter mer välformulerat än att medborgarlön är ‘rent trams’. Det är mer konstruktivt att diskutera, lyssna och bemöta argument.

    Varför skulle inte miljonprogrammet fungera bättre utan vinstintressen? Om man siktar på att ha billigare bostäder fungerar privata investeringar enbart där områderna är konkurransutsatta av offentliga satsningar. Jag tror att en kombination av både privata och offentliga investeringar kan fungera bäst när det gäller bostäder, men när det gäller järnväg håller jag med Klara om att ur trafikantens synpunkt och ur en samhällig miljösynpunkt är det bättre att hålla tågen statliga.

  27. Uno Hansson Says:

    Vänster och socialism får mig att tänka på Anders Isakssons bok “Alltid Mer Aldrig Nog”. Min egen erfarenhet av exempelvis ideella föreningar mm., är att det kanske fungerar hyfsat under en eller möjligen kanske två generationer, med “Av var och en efter förmåga, och åt var och en efter behov”, men sedan uratar det mer och mer. Dem som har förmågan jobbar på mer och mer tills de går in i väggen, och den övriga majoriteten med “behoven” blir mer och mer passiva, samtidigt som de bara begär mer och mer och mer.

Leave a Reply