Deltagarsamhället, kultursnobbismen och hattar och mössor

Eftersom jag är en ordrunkare av hävd tänker jag fortsätta i de tankarna Sol och Unni befinner sig denna soliga morgon. Bara för att det är så förbaskat roligt att tänka och att göra det även i skrift så andra kan läsa.

Sol skriver:

Jag tycker om independentfilmer. Jag tycker om konstfilm. Jag tycker om film som görs av små filmbolag, gärna på andra språk än amerikansk engelska, och som därför inte lika lätt når ut till den stora publiken. Jag tycker om dessa filmer bara för att. Jag kan njuta av en film trots att den är lite långtråkig om den är en indierulle, därför att jag njuter av det som går tvärs emot det kommersiella och jag gör det därför att det går tvärs emot det kommersiella. Det är befriande.

Unni Drougge skriver:

Det är som schampo och tandkräm. Hur många sorter som helst – samma innehåll. Detta är vad den “fria” marknaden gav oss. Och jag går där bland tio-i-topp-parfymerna som folk tydligen köper för att de vill lukta som miljoner andra, och böckerna folk köper för att de vill läsa det alla andra läser och bli likadana i huvudet som miljoner andra. Och titta på Let’s Dance och Idol, som är köpta format från internationella jätteproduktionsbolag, visade i länder världen över med miljoners miljoner tittare.

Jag håller med om beskrivningen. Det som är tricky i det hela är att majoriteten just gillar att vara som alla andra. De flesta vill se ungefär likadana ut, se ungefär samma filmer, äta ungefär likadan mat som de där som lite slarvigt kallas för “alla andra”. Majoriteten av människorna vi känner är fast i kapitalismen, är helt nöjda med den och vet inget annat.

Jag var inne på lite av de här tankarna för 10 år sedan då jag läste en artikel om Per Hagman, som utmålade sådana som mig som just snobbar. Och då började jag i min vanliga ordning tänka att vem är jag att ställa mig över om folk vill se på såpor? Vem är jag att ställa mig över om männniskor trivs med den där kulturen? Och det har fastnat.

Så vi har en dubbel rörelse: dels de rika bolagen som i praktiken kan diktera vad vi ska äta, se på, ha på oss och lyssna på. Men detta vore inte möjligt utan en majoritet som trivdes med det. Majoriteten är kanske glada robotar för att – well – de trivs med det. Problemet är att jag inte tror att det har med kapitalism att göra. Jag tror det är så här de flesta människorna fungerar. Kapitalismen fungerar just för att den i sin natur är kommunistisk – likriktad, massproducerande och allomfattande. Den enda skillnaden från forna Sovjet är att vi drunknar i varor under det att de hade lite färre varor att drunkna i. Well och att de hade så kallad diktatatur, men vi är på väg ditåt också så vi har inte så mycket att komma med längre på den fronten heller.

Hur som haver: jag skulle hävda att det finns något annat som bryter ner både kultursnobbismen och kommersialiseringen i sina beståndsdelar: Deltagarkulturen. För den utmanar den färdiga rollbesättningen mellan producent och konsument. Och det är den rörelsen jag ser som det intressanta. Att vi upphäver att vara konsumerande och producerande varelser. Vi blir båda. Höger och vänster så som vi känner dem suddas ut. Basaren hackar fasaderna på den gamla katedralen.

Jag är ledsen Författare, Filmskapare, Forskare, Journalister, Präster, ja till och med i viss mån t ex Läkare: Er auktoritet är undergrävd av den där deltagarkulturen. Vi formerar oss frivilligt, hjälper varandra med diagnoser, skriver texter ihop, gör experiment, skapar egna riter.

Vi ser på fackföreningar och arbetsgivarorganisationer som reliker från en svunnen tid. Ni hör hemma på 1900-talet. I framtiden producerar vi själva våra schampoon customiserat och decentraliserat med saker som repraps, eller liknande. Vi ändrar själva storleken på datorn på våra jeans och laddar bara upp de gamla och syr om dem när de är för stora eller för små. Vi kommer att se helt nya typer av yrken, helt nya typer av strider i samhället. Piratpartiet (Liberaldemokraterna ännu inte formellt bildade) är hittills det enda parti som hajat detta, och inte ens vi är i närheten av att sprängkraften i vår politik. I framtiden kommer basinkomst vara så självklart att vi kommer att se på moderater och socialdemokrater som de hattar och mössor de faktiskt är.

Det vi känner som den moderna kapitalismen utmanas, inte från vänster, inte från höger men inifrån. Både höger och vänster bävar eftersom de båda förlorar sitt existensberättigande. På samma vis som nu Kulturskapare bävar inför att förlora sina jobb kommer Biltillverkare, Handlägare på försäkringskassan, Lärare med flera om femtio år protestera mot den tekniska utvecklingen i stället för att inse att vi måste skapa nya former för försörjning av flertalet människor. Arbetssamhället kommer dra många sista suckar innan det faller så som vi känner det. Lagar mot repraps kommer utfärdas precis som de en gång gjort mot fildelningen. Yrkespolitiker och lobbyister kommer att göra allt för att bevara kapitalkoncentrationen. De unga kommer vara för basinkomst och kapitalskatt när de äldre babblar a-kassnivåer och progressiva skatter.

Vi som vant oss vid att leva i deltagarsamhället kommer klara oss bättre i det än de som var vana vid det gamla samhället, om några kommer vara överarbetade så är det troligen vi, eftersom majoriteten ännu inte lärt sig att skapa och vara självständiga. Kanske lär de sig aldrig och kanske har jag väldigt väldigt fel. Men jag tror ärligt talat inte jag är fullständigt ute och seglar.

Marx levde för snart 200 år sedan. Ändå klamrar sig socialister ängsligt fast vid hans ord minst lika hårt som jag klamrat på Jesus. Och Liberalerna är inte ett dugg bättre med Ayn Rand som säger att inget spelar roll utom ditt arbete. Well… vi behöver inte så många slavar när vi har repraps. Om 50 år kanske repraps ingår i i socialbidragsnormen. Oj sorry, jag glömde. Vi har inga socialbidrag om femtio år, men jag har inte svårt att se att striderna kommer att handla om huruvida repraps är en mänsklig rättighet eller ej, vem som ska ha rätt att äga dem, vem som ska få tillverka saker med dem, alltså huruvida basinkomsten behöver höjas eller ej.

Nu tror några att detta är himmelriket. Det tror inte jag. Vi som då är gamla kommer att förfasa oss över hur läkarna inte längre får betalt när vi inte längre behöver göra människor friska för att de ska kunna gå tillbaka till jobbet dagen därpå. Eller på att det där med människor som gifter sig med katter och hundar är lite perverst. Och förfasa oss över masskloning av människor. För att bara ta några exempel. Det är inte konstigare än att folk en gång förfasade sig över Beatles. När något nytt föds går alltid något gammalt förlorat. Ju mer frihet människor får smaka ju mer kräver de sitt slaveri tillbaka.

_________________________________________
Under strecket:

En kommentar från Sol kan läggas in efter att hon tjuvläst detta inlägg och det är att människor även konsumerar kultur för att de är så utmattade av sina jobb. Jag instämmer. Det ligger även nära till hands om en tänker på detta inlägg som emma skrivit om vad som motiverar oss.

Tilläggas kan även att detta blogginlägg bara blev till av rent skrivande, jag har upptäckt allt jag skrivit under tiden jag skrivit det och jag behöver nog inte ens säga att den processen i sig var sjukt omvälvande. Framtiden blir spännande. Något liknande detta kommer att bli mitt efterord eller en ny text till nya utgåvan av Kunskap Kommunikation Kontroll.

Update: Behöver jag säga att detta inlägg på många sätt definierar mitt tänk och arbete med IB 2.0?

Tags: , , , , , , , , ,

5 Responses to “Deltagarsamhället, kultursnobbismen och hattar och mössor”

  1. Tweets that mention klara » Blog Archive » Deltagarsamhället, kultursnobbismen och hattar och mössor -- Topsy.com Says:

    [...] This post was mentioned on Twitter by Klara Tovhult, Doktor FrankenTan. Doktor FrankenTan said: RT @klaratovhult: Mastodontbloggat om det nya samhället. http://ur1.ca/3aqdb #deltagarsamhälle #basinkomst #nyaskiljelinjer #ib20 [...]

  2. Per Says:

    Lockas citera Zero Punctuation:

    “Sometimes you have to remember that popular things are popular for a reason. Like that it’s good. Or it has Will Smith in it.”

  3. Thomas Tvivlaren Says:

    Bra inlägg! Vad gäller rynkandet på näsan åt slask- och dussinkultur så finns det en annan aspekt.

    Jag har själv väldigt svårt för att inte omfamna allt eller i varje fall det mesta. Jag har alltså inga “finhetsspärrar” där jag utgår från att agera jämte någon påklistrad och exkluderande norm. Som en passus kan nämnas att detta inbillar jag mig är en riktigt bra grund för att bli vis. *pretto* Det finns en sanning eller en lärdom i nästan allt hur banalt eller naivt det än kan te sig.

    För att återgå till det jag var ute efter så har jag insett att slask- och dussinkultur fyller för mig en funktion att balansera en hjärna som lite för ofta härbärgerar “seriösa”, “komplexa” och “jobbiga” tankar. Balans är viktigt. Hur man når den är inte alltid självklart dock.

    “Det är som schampo och tandkräm. Hur många sorter som helst – samma innehåll. Detta är vad den “fria” marknaden gav oss.”

    Rätt men fel… Här finns en “ordägarproblematik”. Högerpolitiska intressen har med framgång lagt beslag på rätten att äga ordet frihet. Denna frihet är dock en omskrivning för valfrihet som är något helt annat.

    Tankeövning (med Godwinvibbar):

    1) Auschwitz, Bergen Belsen, Birkenau.

    2) Nazism…socialism, liberalism, konservatism, non-ism, whatever-ism.

    Enbart punkt 1 kan definieras som VALFRIHET och knappast FRIHET. Kort och gott, VALFRIHET förutsätter inte nödvändigtvis FRIHET.

    Uttryckt annorlunda:
    VALFRIHET förutsätter bara en buffé men den säger ingenting om vad den består av eller dess näringsinnehåll eller lusttillfredställelse.

    FRIHET gör att du själv dukar upp buffén, nyttjar kvalitativa råvaror vid tilllagandet av det buffén innehåller, nöjer dig med gröt eller hoppar över besticken och slafsar i dig utan bestick.

    Vad väljer du? ;) *slafs, slafs*

  4. Sol Says:

    Jag skulle vilja förtydliga min kommentar: Jag tror att människor konsumerar den kultur som är lätt-tillgänglig (bokstavligt talat; som finns nära till hands) därför att orken att botanisera bland dammiga bokhyllor och gamla filmsamlingar inte finns. Något sådant, och väldigt förenklat.

  5. opassande » Blog Archive » Hjälp Nathan Fillion att köpa Firefly Says:

    [...] av stapeln är det mest bara en tidsfråga innan nån annan provar på att göra en sån här grej. Det ligger i luften att hitta olika affärsmöjligheter via internet även om detta motarbetas kraftfullt av en [...]

Leave a Reply