Första april är den dag då jag brukar gå i ide. Med svårigheter att förstå ironi och tolka människors reaktioner är det inte mer än naturligt. Första april blir kulmen på den dag som säger att jag inte är som alla andra.

Jag skapade mig därför en grundregel för första april som mycket ung; Tro inte på något någon säger denna dag. Inget. Någonsin. Utgå från att allt som sägs är lögn.

För kanske 9 år sedan dog kompis katt. Överkörd första april. Tror ni jag trodde på det när hon helt förtvivlad berättade? Nej, klart jag inte gjorde. Jag vet inte hur många gånger jag sa att han kan inte vara död, du driver med mig det är första april.

Skuldkänslorna när jag insåg att det var sant. Sedan dess… första april är den dag jag försöker gömma mig. Gömma mig för alla som vill skoja med mig, vänta tills nästa dag då det går att lita på någon igen. Om min födelsedag är helig för att alla ska vara snälla mot mig då är första april utanförskapets och skräckens dag.

*går i ide tills i morgon*

Tags: Ångest, Autism, Första april, Ironi, Luras, Personligt, Skräck, Utanförskap

This entry was posted on Friday, April 1st, 2011 at 1:39 pm and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.