Håller språket på att förlora sin betydelse?
I dagens samhälle översköljs vi hela tiden av språk. Språk, information och kunskap i en så strid ström att ingen levande människa har en chans att sortera ut den.
Jag undrar om det här kn betyda någon slags död för språket på sikt. Lite som att språket helt förlorar sin roll som bärare av information för det som sägs är så tunt att det inte innehåller något. Lite som pengar ungefär, de finns inte i praktiken heller utan bara som en fiktion.
Språk används för att ironisera, för att göra reklam, pr, retorik, trams, varumärkesbyggande, identititetsskapande med mera med mera.
Jag undrar vad det gör med oss, alla dessa floskler vi hela tiden får över oss. Alla dessa innehållslösa budskap. Alla dessa ord utan egentligt innehåll och mening. Vad gör det med oss när vi inte ens vet om det som sägs har ett värde? När vi inte kan ta något sagt på allvar alls för risken att det sagda är ironiskt är lika stort som troligheten att reklamen är falsk.
Vad händer med oss människor när orden förlorar sin betydelse? Försvinner språket då? Eller lever det vidare i tomheten? Kommer det decentraliseras så människor skapar egna språk för att återigen hitta ord som säger något?
Jag bara känner spontant att något händer med språket i informationssamhället som jag inte riktigt gillar alls. En språknihilism som likt den mesta nihilism inte är särdeles konstruktiv.
För om språket slutar bära information och bara bär propaganda och ironi, vad ska vi ha det till då?
Skrivet February 25th, 2012 under kategori: Uncategorized.
Taggar: Information, Informationssamhället, Piratrelaterat, Språk
Kommentarer:
Comment from Tor
Time February 25, 2012 at 7:45 am
Fast jag tror att marknadsföring och liknande har angripit språket under en ganska lång tid, så det borde knappast vara något nytt. Det råder en ständig kamp om ords betydelse och när ett förslag förloras så börjar man ibland använda andra.
Jag är mer rädd för cyberdefaitism – att viljan att engagera sig attackeras och skadas. Så länge det finns vilja och fantasi tror jag alltid att folk kommer att hitta ett sätt att uttrycka sig.
“För om språket slutar bära information och bara bär propaganda och ironi, vad ska vi ha det till då?”
Om det är makthavares språk som till slut kommer till den punkten kan det ju alltid utnyttjas av oppositionen genom att sticka hål på språkbubblan.
Comment from Peter Andersson
Time February 25, 2012 at 9:43 am
Detta är inget nytt, så har det alltid varit, men det är en illusion att det bara kommer uppifrån, redan en av den svenska akademiens grundare (och detta var alltså när kyrkan/religionen helt dominerade samhället) lär ha sagt ungefär “det står ej i vår makt att skapa ett annat språk än det folket talar”.
Att ironi ökar är bara sunt, det finns ju inget som det ironiseras över så mycket underifrån som förmenta försök uppifrån till ironi. Därmed inte sagt att ironisk reklam inte fungerar, det gör den ibland (men mycket oftare faller den platt, eller hur?).
De flesta människor är mycket väl medvetna (medvetet eller undermedvetet) att det ALLTID finns två sanningar, en som låter bra – och så den riktiga!
Som medelålders sjukvårdsanställd kan jag också berätta att den stora språkförändringen i samhället i dag är att den yngre generationen (SMS-generationen) helt håller på att förlora det inledande objektet i alla meningar. En äldre läkare skriver/säger “patienten skickas på röntgen”, “han får gå hem”, “hon har nyligen fått diagnosen diabetes” etc. En yngre läkare säger/skriver troligen i samma situation bara “skickas på röntgen”, “får gå hem”, “har nyligen fått diagnosen diabetes” etc.
Detta ser/läser jag även i andra sammanhang i samhället, det är ett slags “anonymisering” av språket där talaren/skrivaren omedvetet förutsätter att mottagaren är “in the loop” och förstår vad/vem som avses med den muntliga/skriftliga informationen utan att objektet/företeelsen behöver specificeras.
Comment from Christer
Time February 25, 2012 at 12:59 pm
Känner igen mig i att snöa in på en tanke… en får en idé, och börjar söka bekräftelse, och innan en vet ordet av böjer en på förutsättningarna för att få mer bekräftelse av idén… 
Jag tror inte vi behöver oroa oss; det är inte bara folkvalda, reklammakare och gammelmedia som använder språket.
Det är också författare, poeter, och vanliga och ovanliga människor som talar med varandra afk och online.
Massor med människor som fyller språket med innehåll och mening.
Härligt, va?
(Fotnot: tänkte på de där 95 teserna igen. Just sayin’.)
Comment from klara
Time February 26, 2012 at 3:18 am
Jag menar visserligen något annat: Jag menar att vi blir överösta av så mycket språk att det bara blir symboler utan innehåll. Låter som om det Sol säger är mer det jag far efter. Dvs det jag väljer att kalla en slags språknihilism.
Comment from C Magnus Berglund
Time February 26, 2012 at 1:16 pm
Jag har tänkt i liknande banor. Ni förstår, jag kör färdtjänst och en av mina kunder har afasi, dvs han hittar inte orden. Med ett lätt sludder sätter han ihop meningar med irrelevanta ord som gör att det är omöjligt att förstå vad han menar, men inte desto mindre så gör han sig till viss del förstådd eftersom tonfall och timing i dialogen visar att han förstår vad andra säger. Han pratar med hjärtat så att säga.
När man sen lyssnar på nyheterna på tv så hör man relevanta ord och trots att tonfall och timing är de rätta, så förstår man att de säger “Ge mig pengar”, “ge mig makt” och framför allt “var rädd”. Det märks att hjärtat inte är med!
Comment from klara
Time February 26, 2012 at 4:12 pm
CMB: Exakt så! Precis den känslan. Orden är som varor som ska säljas eller som ska sälja något, de är inget i sig själva ;/
Comment from Henrik Brändén
Time February 27, 2012 at 1:54 am
Hav hopp, Klara! Människor har alltid utvecklat språket så att de kunnat använda det till att säga det de behöver säga till varandra. Även under de värsta diktaturer, när staten försökt införa nyspråk, har människor hittat ord och uttryck för det de behövt säga till varandra. När staten övervakat vad människor sagt har man hittat sätt att uttrycka det förbjudna, som mottagaren förstår, men som makten ändå inte kan åtala…
Redan Hamlet såg sig tvungen att slå fast: “Upp flyga orden, tanken stilla står, ord utan tanke, aldrig himlen når” Det har alltid varit så att mycket av det som sägs och skrivs saknar verkligt innehåll, eller inte motsvarar sändarens verkliga tankar. Bara det att en påse språkligt snömos idag inte försvinner efter att ha hållits som ett föredrag på en konferens, utan förörkar sig till policydokument på förtagets hemsida, blogginlägg, youtubeklipp, kvitter, osv, som sköljer över oss!
Comment from Sol
Time February 25, 2012 at 6:43 am
Lästips: Baudrillard, som skriver om när tecknet förlorat sin egentliga innebörd, och inte representerar mer än sin egen symbol.