Dagens video från Irakkriget har jag inte sett. Jag har medvetet undvikit att se den, men inte undgått citaten på twitter. Och de är vidriga. Det räcker så för mig. Och texten jag letat efter hela dagen hittade jag till slut. Det är en krönika i Aftonbladet av Martin Gelin som handlar om filmen Hurt Locker. Den beskriver livet för en Irakveteran. De har det tydligen värre än Vietnamveteraner på grund av att de skickas fram och tillbaka till kriget hela tiden. De hinner aldrig läka.

Min första tanke när jag läste om collateral murder var alltså den krönikan. Att omedelbart fundera över hur människor kan bli så onda. Ofta har min hjärna upptagits av funderingar kring hur man kan vädja till torterare till exempel. Jag vill alltid så febrilt tro att det finns hopp.

Fortfarande slår nog inget i mitt minne den marsch med skolbarn som besköts i Sydafrika under Botharegimen. Förmodligen för att jag återsett den på spelfilm så många gånger under min uppväxt.

Och jag tänker, så som jag alltid gjort, på förövarna. Vad händer med dem? Deras familjer? Har de barn? Kommer de få dödsstraff själva? För det förtjänar ingen. Oavsett brott.

I mitt huvud har idag rullat sånger från min uppväxt i missionskyrkan och fredsrörelsen. Jag har särskilt haft en i huvudet. Jag mindes den som en sorglig sång, men det visade sig vara en kampsång:

Nej, låt dig ej förhårdna
i denna hårda tid
Dom alltför hårda brister
dom alltför styva mister
sin vassa udd därvid
sin vassa udd därvid

Nej, låt dig ej förbittras
i denna bittra tid
för grämelsen den bygger
ett galler runt omkring dig
och makten klarar sig
och makten klarar sig

Nej, låt dig ej förskräckas
i denna skräckens tid
Dom hoppas ju på detta
att innan kampen börjat
vi gett oss utan strid
vi gett oss utan strid

Nej, låt dig ej förbrukas
men bruka väl din tid
Nej, låt dig aldrig kuvas
du stöder oss, vi stöder dig
vi ger varandra liv
vi ger varandra liv

Vi låter oss ej tystas
i denna tysta tid,
en dag ska marken grönska,
då står vi alla starka,
då är den här vår tid.

Tysk text och musik: Wolf Biermann
Svensk tolkning: Per Olov Enquist och Caj Lundgren