Posts Tagged ‘Fildelning’

Ta bort medhjälp till upphovsrättsintrång ur den Svenska lagstiftningen

Friday, January 15th, 2010

Fildelningstjänsten Oink har idag friats. Anledningen är kort och gott att medhjälp till upphovsrättsintrång helt enkelt inte finns i Storbritannien.

The UK doesn’t have a concept of contributory infringement, so he was unable to be charged for a similar offence to that of the Pirate Bay operators

Hade vi haft Storbritanniens lagstiftning hade vi alltså troligtvis inte haft någon fällande dom mot TPB.

Detta är något Piratpartiet hade kunnat ha som ett lagförslag inför hösten till riksdagsvalet: Ta bort medhjälp för upphovsrättsintrång ur den svenska lagstiftningen!

Detta får mig att tänka på hur Amelia lobbar för olika typer av undantag i upphovsrätten.

Hur skulle motion om borttagande om mejhjälp till upphovsrättsingtrång kunna formuleras? Det tål helt klart att funderas på!

Christian Engström har kommenterat:

Eftersom UK har sådan lagstiftning idag, är det uppenbarligen kompatibelt med Bernkonventionen, WCT, Trips, EU-medlemskapet och Mose stentavlor.

Maria-Pia Boëthius, du behöver en ny kompass

Saturday, February 14th, 2009

När jag läser din debattartikel i ETC sitter jag för mig själv och nickar. Jag håller med om så oerhört mycket av det som sägs. Jag brukar hålla med dig om mycket du säger, så den här gången blir jag lite fundersam.

Jag håller med, men jag håller inte med.

Ärligt talat, jag blir provocerad av samma saker som du. Över hur överklassgnällspikar som i mångas ögon redan har allt inte kan betala för en skiva. Ja, det irriterar mig, oerhört. (Jag tänker inte sticka under stol med detta, även om jag dagligen kämpar sida vid sida med dessa politiskt.)

Men att därifrån falsifiera alla argument Piratrörelsen kommer med blir lite för enkelt. Och det är därför jag är kluven. Jag är kluven för att jag inte vet. Jag vet inte vilken politisk skiljelinje jag prioriteterar. Men det jag märker är att jag ideligen hamnar på en motsatt sida från dem jag tidigare kämpat tillsammans med. Som dig, som Jan Guillou, som Michael Whiehe, alla vänstermännskor vars åsikter jag i vanliga fall respekterar högt, men här inte kan hålla med.

Ni gör det för enkelt för er. Det nya samhället är redan här och ni går med en gammal politisk kompass.

I den världen vore fri fildelning en självklarhet, men i den här är den grym mot skapande människor, man lämnar dem liksom ute i kylan, offer för en skitspännande teknik, själva idén är magnifik, men den är anpassad för en annan världsordning, och är det inte den vi först borde kämpa för? Eller kommer fri fildelning att vara porten in i en annan världsordning?

Ja, en del kreatörer blir offer. Jag köper inte alls vinkeln många Pirater kör med att “det är inte vårt ansvar att svara på”, för det handlar om människor. Om människor som måste lära sig att hitta nya vägar. Det är klart att det är svårt. Det ska inte ignoreras utan tas på allvar.

Men har du funderat på människorna på den andra sidan? De där som man slarvigt brukar kalla “dagens ungdom”. De som inte kan flytta hemifrån för det inte finns någonstans att bo, de som kastas från arbetsmarknadsaktivitet till arbetsmarknadsaktivitet, de som mer än några andra får känna på samhällets repression i form av osäkra anställningar och lika osäkra försörjningar. Är de också bara bortskämda slynglar?

För var i debatten finns de människor som i dagens samhälle knappt har råd med kultur? De som med svenska mått mätt är fattiga? Barn, unga, äldre, arbetslösa, sjuka.

De syns nästan aldrig. De är så gott som osynliga. Trots att de utgör en stor del av alla fildelare. Kanske borde jag säga, trots att vi utgör en stor del av alla fildelare. För jag lever själv på existensminimum…

Jag är en del av det där “nya samhället” som växer fram. Sjukpensionär och “utanför samhället”, som tack vare deltagarkulturen lever ett oerhört rikt liv. Som, trots att jag säkert bara har en bråkdel av din lön, kan höras och tas på allvar i den politiska debatten. Trots att jag har allting mot mig (tjej, fattig, sjukpensionär, funktionshindrad) är jag ändå ett av valberedningens förslag till styrelse i ett parti som är större än Miljöpartiet. Trots att det moderna repressiva samhället ser mig som paria kan jag ändå höras. Hur kan man säga att förändringen inte är här när sådant är möjligt? I vilket annat parti och med vilken annan kultur hade det varit möjligt?

Visst finns de andra också, de som har allt och bara vill ha mer. Men bara för att du ser rött av deras kamp behöver du inte glömma oss andra. För vi är många fler än du tror. De flesta bloggarna produktplacerar inte som Blondinbella. De flesta bloggarna är inte heller födda med silversked.

Följ med mig i stället! Jag som följt din envisa kamp i femton år, jag som är lika mediakritisk som du och som hittat nya vägar att uppfylla mitt journalistiska uppdrag, bortom alla mediakoncerner. Var med och bygg upp det nya samhället, det samhälle där de stora mediakoncernerna inte behövs. Spåna med oss om nya sätt för kreatörer att tjäna pengar. Diskutera medborgarlön med oss*. Se orädda kvinnor diskutera politik på samma villkor som männen.

Vi är inte mot upphovsrätt. Vi vill bara inte att storföretagen ska tjäna pengar på den. Och där hoppas jag vi är ense! Vi vill ha en upphovsrätt som balanserar mellan kreatörens behov av inkomst och människans behov av kultur.

Din gamla kompass leder dig rätt i höger och vänsterfrågor. Men för att förstå kunskapssamhället behöver du en ny kompass. Tills du skaffat dig en egen är du mer än välkommen att få låna min!

————————————————————————–

*Piratpartiet tar inte ställning i frågan om medborgarlön, men det diskuteras flitigt bland privatpersoner inom partiet. Personligen ser jag det som den absolut bästa lösningen för det nya kunskapssamhället. Men denna fråga kräver en egen bloggpost.

Var rädd om människornas nya möjlighet

Saturday, February 14th, 2009

Efter att ha sett följande kommentar av Rikard Fröberg tiggde jag och bad om att han skulle gästblogga hos mig. Ett blogginlägg med arbetstiteln “Internet är inte ett sagoväsen” har länge legat och grott i min wordpress utan att bli färdigt, sedan IPRED-debatten och nu fick jag ett liknande mig serverat i stället, lagom till rättegången mot Piratebay.

Efter ett intressant och givande samtal med bland annat Per Herngren så förstod jag plötsligt varför jag alltid haft så svårt att se Internet som en plats.

Ibland talas det om människor som gör saker “på nätet“.

Är nätet en plats? Där man kan existera? Nätet är inte en plats menar jag. Nätet är kopplingar mellan människor. Utan människor, inga kopplingar. Och omvänt, nätet är inte mycket att ha om vi tar bort kopplingarna. Utan kopplingar, bara en massa människor.

Vi är nätet. Det är det som gör nätet så stort. Varje sak av värde på nätet är värdefullt just på grund av människorna som kopplas samman med hjälp av nätet.

Infrastrukturen på nätet är korkad och skyfflar bara information mellan människorna som är dess viktigaste byggmaterial. Det är detta som gör nätet så lämpligt att skapa värde med. Nätet bryr sig inte om vad det är för information, det bara för den vidare. Det kopplar. Och är utbyggbart med fler människor och fler kopplingar.

Detta må vara den största anledningen till att alla påhopp på nätet möter så starka känslor. Börjar man reglera, censurera eller filtrera nätet så berör det ju människorna som utgör nätets verkliga byggstenar. Nätet är inte mycket att hänga i julgranen utan alla dessa människor och kopplingarna dem emellan.

Fråga dig själv, vad gör du “på nätet”?

Bloggar? Inte kul utan människor som kopplar sig mot din blogg och läser den.

Surfar? Inte kul utan människor som producerar innehåll som du kan koppla dig mot och läsa.

E-postar? Inte kul utan en människa som kan kopplas ihop med dina meddelanden och läsa dem, reagera på dem och besvara dem.

Chattar? Tro mig, det blir tråkigt utan människor att chatta med.

Fildelar? Inte mycket delning utan människor att dela och byta filer med.

Konsumerar? Det skulle knappast vara möjligt utan människor som erbjuder varor.

Plocka bort dig själv ur ekvationen och nätet blir en människa mindre och minskar därför i värde. Värdet på nätet byggs på dess kanter och det är människor och kopplingarna mellan dem som är värdet.

En server som står “på nätet”? Nja, en server som är uppkopplad mot nätet. Servern står i en datahall eller i en garderob hemma hos Pelle, 17 år. Och är kopplad mot nätet. Varför? För att människor ska kunna koppla ihop sig med Pelle eller varandra.

“Folk sitter på nätet och byter filer”, hör man ibland. Nej, folk sitter hemma och byter filer genom att nätet möjliggör kopplingar mellan människor som tidigare inte var möjliga. Pelle byter en text mot en ljudfil med Pedro på andra sidan jordklotet. Detta ska vi vara försiktiga med att riva ned.

Värdet på nätet kan mätas som summan av alla människor och antalet (möjliga) kopplingar dem emellan. Undra på att nätet blir fattigare om någon försöker hindra, reglera, strypa eller förminska dessa kopplingar och därmed människorna som kopplar ihop sig.

Avlyssna nätet och du förminskar kopplingen och de hopkopplade. Censurera nätet och du minskar antalet möjliga kopplingar mellan människor. Reglera nätet och du försämrar möjligheten till kopplingar mellan människor.

Se värdet. Se möjligheterna. Var rädd om människornas nya möjlighet att bygga kopplingar sig emellan. Det är värdefullt.

Rättegången satt i ideologiskt perspektiv

Wednesday, February 11th, 2009

Ju mer jag diskuterar och ju mer jag funderar på det här med Piratism och Piratideologi funderar jag med de ord som Bjereld och Demker titulerat sin bok: Kampen om kunskapen.

När Piratpartiet bygger sin ideologi på inte höger eller vänster, så handlar det inte om att man försöker slippa undan. För många Pirater handlar det inte ens om en kompromiss. De ser helt enkelt andra skiljelinjer än de mellan arbete och kapital.

De ser att rättegången mot Piratebay bara är en början på något mycket större. Och att det är ur de hänseendena man ska se rättegången som en politisk rättegång. De ser att samarbetena över blockgränserna mot övervakningssamhället är ett tecken på att nya skiljelinjer byggs upp. Det finns en ny konflikt i samhället och den handlar om kampen om kunskapen. Vem ska äga vilken kunskap och hur länge? Vem ska ha rätt att få kunskap om andra människor som människor själva inte vill lämna ut?

Piratpartiet är en oerhört kreativ miljö. De politiska diskussionerna mellan oss i partiet känns nya och fräscha. Vi provar nya vägar och diskuterar hur vi ska bygga ett nytt samhälle. Ibland högtflygande, ibland med hybris, men lika ofta nyfiket trevande. Vi provar nya vägar där gamla redskap för länge sedan slutat fungera.

Jag passar mig noga idag för att säga att Piratpartiet har hittat rätt konfliktperspektiv. Jag tror aldrig att det finns ett rådande konfliktperspektiv, utan flera. Feminismen ser kön, marxismen kapital, funktionshindrade ser xenofobi, svarta rasism och Pirater kunskap. Det är inte så enkelt att den ena är mer sann än den andra, det handlar helt enkelt om med vems glasögon man ser på världen med. Just nu ser jag med Piratglasögon för jag tycker det verkar säga något om min samtid. Själv nosar jag bara på Piratideologi, men jag tror det är oerhört viktigt att göra det.

Jag undrar i vilken rörelse de sista hundra åren som samarbete mellan höger och vänster varit så gränsöverskridande som i kampen mot övervakningssamhället. Gällde samma sak för kampen om miljön? Jag vet inte och jag låter det vara osagt.

Men jag snickrar på formuleringar ihopsatta av lite alla möjliga Pirater och försöker förkorta dem. Socialdemokratin byggde folkhemmet. Vi bygger kunskapssamhället.

Tja, varför inte?

Man vill förbjuda människor att prata med varandra i sina egna hem

Friday, November 14th, 2008

Igår när jag skrev inlägget om Stackars gamla kreatörer skrev jag också att det går en vattendelare vid 35 års ålder. Jag skrev också att jag fildelat Åsa Larsson utanför internet, för att det inte var någon skillnad att göra det på internet och IRL. Men jag hade inte greppat den fulla innebörden av mina egna ord. Inte hajat vidden av vad det innebar.

Den där vattendelaren som går ungefär vid 35 års ålder handlar om huruvida man använder internet som envägskommunikation eller tvåvägskommunikation. Det är onekligen intressant det där. Jag vill ju gärna placera mig i den fåra som använder internet som tvåvägskommunikation. Men samtidigt har jag köpt retoriken om att kopiering är stöld. Jag får lite rysningar över alla kids som tar för givet att de kan ladda ner vad som helst. Så rent mentalt har det funnits en kluvenhet hos mig. Och kanske är det helt logiskt. Jag är ju trots allt bara low rank nerd och ligger precis inom åldersspannet där vattendelaren går.

Om internet är som verkligheten så måste det alltså betyda att det inte är  någon skillnad om jag lånar pappas bok av Åsa Larsson, än om jag letar upp en torrent där någon annan lånar ut Åsa Larssons bok till mig. Det är bara som ett enda stort partytält där man spelar musik och visar film, lånar böcker och spel och läser och håller konserter för varandra. Och internet är liksom bara själva tältet.

Utanför tältet står svinrika herrar i kostym och är förbannade för att folk delar med sig och talar om dålig moral. Det är ju deras musik vi måste köpa, de måste få bestämma vad vi ska lyssna på. De vill riva tältet.

För en religionsvetare kan fildelningen jämföras med den tid då frikyrkorna kom till i Sverige, när Svenska kyrkan till varje pris ville behålla sitt monopol på bibeln och den kristna tron. Då var det förbjudet för människor att samlas i grupp och läsa bibeln hemma hos varandra. Men folk gav sig inte och en stark rörelse för eget aktivt deltagande spred sig som en löpeld över landet. Prästerna gjorde vad de kunde för att kväsa upproret, men de lyckades inte.

Nu har förvisso frikyrkorna stagnerat och blivit ganska lika de rörelser som de själva en gång gjorde uppror mot. Men det förändrar inte att det handlade om precis samma sak. Om en gammal institution i samhället som höll på att förlora sin makt. Som ville övervaka mäniskors privata kommunikation och förbjuda dem att tala med varandra.

För det är precis det IPRED handlar om. Man vill förbjuda människor att prata med varandra i sina egna hem. Vi vet att frikyrkorna vann. Vi vet att deltagarkulturen återigen kommer att vinna mot det gamla prästerskapet. Vi får bara innerligt hoppas att vi slipper spöstraff och kätterilagar först.

Uppdatering: Johan Rheborg har förstått det här med att kultur är något som är till för människor och inte människor för kulturen.

Stackars gamla kreatörer!

Thursday, November 13th, 2008

Efter att ha hjälpt Emma researcha dagens inlägg har jag nu kollat hur gamla de som skrivit på dagens DN Debatt är. Det var minst sagt intressant! Här kommer listan:

Torbjörn Flygt, författare, Född 1964
Åsa Larsson, författare, Född 1966
Björn Ranelid, författare, född 1949
Dick Harrison, författare, född 1966
Peter Englund, författare, född 1957
Lena Koppel, regissör, född 1955
Colin Nutley, regissör, född 1944
Kjell Åke Andersson, regissör, född 1949
Joakim Nätterqvist, skådespelare, född 1974
Stefan Sauk, skådespelare, född 1955
Hannes Holm, regissör, född 1962
Måns Herngren, regissör, född 1965
Peter Dalle, skådespelare, född 1956
Mikael Persbrandt, skådespelare, född 1963
Rikard Wolff, artist, född 1958
Georg Riedel, musiker/kompositör, född 1934
Martin Rolinski, artist, född 1982
Henrik Rongedal, artist/låtskrivare, född 1965
Magnus Rongedal, artist/låtskrivare, född 1965 (de är ju tvillingar)
Fredrik Thomander, artist/låtskrivare/producent, född 1971
Jakob Samuelsson, artist, född 1969
Matti Alfonzetti, artist/låtskrivare/producent,
Jill Johnson, artist/låtskrivare, född 1973
Claes Janson, exekutör och tolkare, född 1947
Monica Borrfors, artist, född 1954
Lasse Tennander, musiker/kompositör/textförfattare, född 1945
Eva Dahlgren, artist/låtskrivare, född 1960
Per Gessle, artist/låtskrivare, född 1959
Ulf Dageby, musiker/kompositör, född 1944
Martin Ehrencrona, musiker/producent, född 1974 eller 1973 vad det verkar
Jacob Widén, artist/låtskrivare, född 1983
Eric Lantz, artist/låtskrivare, född 1986
Oscar Kempe, artist/låtskrivare, född 1984
Magnus Sveningsson, artist/låtskrivare, född 1972
Joey Tempest, artist/låtskrivare, född 1963
Lisa Miskovsky, artist/låtskrivare, född 1975
Niklas Strömstedt, artist, född 1958

Medelåldern av de som skrivit på är 46 år. Medianen är 45 – 46 år. Och så här fördelar sig listan efter decennium:

40-talet: 6
50-talet: 8
60-talet: 11
70-talet: 6
80-talet: 4

Slutsatser och kuriosa: Ingen artist född på 90-talet har skrivit på. Av de 4 artister som fötts på 80-talet är 3 med i samma band och kallar sig pinsamt nog för punkrockare?! och den andra är med i samma band som Alexander Bard… Visst är det många många tunga namn på listan. Men det är inte den nya generationens artister. Jag som är 35 är yngre än de allra flesta av dem och jag räknas sannerligen inte längre som ung.

Tyvärr fick jag inte med Matti Alfonzettis ålder i listan. Detta beror på att han är så okänd att jag knappt kan hitta honom varken via Wikipeda eller google. Det får väl tala för sig själv. Annars är ju den här artikeln lite talande.

Det går en vattendelare ungefär vid 35 års ålder.  De över 35 förstår inte internet, under det att de under 35 gör det. Studien som säger detta läser du här. Själv ligger jag precis på gränsen. Men visst är det tur att det finns undantag. Synd att bara att vi inte publiceras på DN Debatt.

Tack till Mårten Fjällström för hjälp med statistiken!

Acta – hemligare än hemligast

Tuesday, November 11th, 2008

Ni vet det där trevliga avtalet där upphovsrättsmaffian ska få rätt att stänga ner internet för fildelare, göra det olagligt för människor att ladda upp sitt eget material och stänga ner Pirate Bay?

Acta heter det och jag har skrivit om det här. Det är så hemligt att Förening för fri informationsstruktur inte har fått ut avtalet från EU när de begärt ut det. Demokratiunderskottet i EU är enormt och det måste förändras.

Ipred är rättsvidrigt på alla sätt och vis. ACTA går steget längre och är alltså avtalet som på sikt sätter musikerna i fängelse för att ha lagt ut sin egen musik på nätet.