Posts Tagged ‘Hat’

Men du kan väl bara förändra dig?

Sunday, May 13th, 2012

Jag är homosexuell. Jag älskar någon som ni tycker det är fel att älska. Jag blir förföljd världen över för vem jag älskar. På vissa ställen stenar de mig, på andra ställen bara dränker de mig i toastolen.

Jag kan inte hjälpa att jag är sån här.

Men du kan ju bara botas. Gå i psykoanalys, bli av med din bugg. Du behöver ju inte lida. Vi kan be för dig. Vi har inget emot att du är homosexuell, du behöver bara inte utöva din läggning. Du har bara inte träffat den rätta.

(Du förstör samhället, förstör kärnfamiljen, förstör min värld med din äckliga ologiska kärlek. Homosexualitet är äckligt! Din kärlek äcklar mig.)

Ni hatiska pirater. Ni som varje dag postar bilder på facebook om hur för ni är homosexuella äktenskap, om hur dumma i huvudet alla är som inte förstår. Ni förstockade.

Ni som samtidigt tror att vi kristna bara ska kunna “inte ta åt oss” av den där lilla saken som ju bara är kul för er andra.

Det där som är vårt innersta, kan vi inte bara ta bort det, skära av det, vårt innersta liv. Det är ju synd om oss. Det är ju inget personligt mot oss. Vi bara inte förstår.

Vi är oupplysta och förstår inte. Det är synd om oss och vi borde för vårt eget bästa förändras och ta bort den där djupaste delen av oss själva.

(Skäms för den du älskar. Göm din kärlek. Tala inte om att du är kristen för du kommer överösas med glåpord, hat och frågor om hur du kan vara så irrationell.)

DIN JÄVLA BÖG.

I am a Jew. Hath not a Jew eyes? hath not a Jew hands, organs, dimensions, senses, affections, passions? fed with the same food, hurt with the same weapons, subject to the same diseases, healed by the same means, warmed and cooled by the same winter and summer, as a Christian is? If you prick us, do we not bleed? if you tickle us, do we not laugh? if you poison us, do we not die?

Vet ni vad?

Jag är trött på den kollektiva skuld ni lägger på mig för saker som kristna gjorde för femhundra år sedan. Jag är trött på att få försvara mig från vad människor som kallar sig kristna gör i USA eller vad KD ställer till med. Men jag borde kanske stannat i kyrkan och låst in mig? Jag borde kanske fattat att jag inte var välkommen i piratpartiet bland er högtstående rationella upplysta människor?

Kul hörrni pirater. Kul att ni behandlar oss kristna i partiet på precis samma vis som ni anser att kristna inte ska behandla homosexuella. Skitkul. För en tro handlar ju om något man bara kan skaka av sig. Den börör ju inte alls djupet av ens själ, den är ju inte alls orsaken till varför man andas och lever? Eller?

Jag älskar er upplysthet, ert hat, ert förakt och att ni vill döda våra organisationer. Vi är ju trots allt en för liten grupp för att ha rätt att få hjälp. Irrationella. Sjuka. Annorlunda.

Vet ni en sak?

När jag som kristen fick höra att det var ungefär så jag tänkte om homosexuella ändrade jag mig. Jag hade skrikit ut mitt äckel mot homosexualitet öppet.

Jag ändrade mig.

Jag förstod nämligen att homosexuella var människor och deras kärlek var inte konstigare än min.

Jag förstod att jag hade haft fel.

Jag var 19 år, röstade samma år för adoption för homosexuella på en kongress för kristna socialdemokrater, Broderskapsrörelsen. Hela organisationen röstade för registrerat partnerskap. Året var 1992.

Jag skulle vilja se pirater som ställer sig upp med det modet och står för att den ändrat sig i frågan om kristna och religiösa överlag.

Jag utmanar er. Har ni lika mycket förmåga till rationellt tänkande som en nittonårig djupt kristen och dessutom frikyrklig klara hade?

För er upplysthet är inte värd ett piss om ni saknar kärlek mot de som inte är som er själva.

Jag dansade

Saturday, September 11th, 2010

2001 när planen flög in i tornen dansade jag. Fight Club! Äntligen någon som slår till mot den globala kapitalismen! Hämnd!

Ja, det är faktiskt sant. Jag gjorde det. Jag var överlycklig och rusig. Överlycklig och rusig som någon som bara blivit väldigt nedtryckt kan vara över att en kort stund få se på Hämnd.

Jag hade varit i Göteborg. Jag hade kommit dit som en pacifistisk demonstrant, men framför allt som en frilansjournalist som hade tänkt att jag skulle skriva om den autonoma vänstern. Detta för att jag upplevde att den beskrevs oinsatt och tendentiöst av medierna.

Jag skulle själv ha varit på Hvitfeldtska den där dagen när hela skolan omringades av polis och containrar. Jag skulle pratat med någon från Afa Stockholm. Jag skulle ha varit inlåst.

Att jag inte blev detta beror på att jag försov mig. Min oförmåga till arbetsförmåga gjorde alltså att jag slapp att bli inlåst. I stället stod jag utanför, bevakade allt från en position där jag kunde se vad som hände, var stenarna flög, vad polisen gjorde, och hur gammelmedia kontra oberoende media bevakade spektaklet.

Min tro på Sverige som en demokrati raserades där och då de dagarna. Jag hade ingen annan förklaringsmodell än att det var den globala kapitalismens fel. Och vad kunde vara en bättre ikon att då förstöra än Word Trade Center?

Så jag dansade. Den uppgivnas dans. Våldets dans. Hämndens dans.

Den dansen dansade sedan även George Bush när han invaderade Afghanistan. Och sedan kriget i Irak. Våldets dans.

Hatet hade mig flera år. För våld var det som hade visat mig att den liberala demokratin bara var fluff. Den innehöll inget de hade ljugit. De stängde in sig på Svenska Mässan och spärrade av utan att vi fick vara med och påverka. Och en av mina favoritpolitiker Margareta Winberg delade ut rosor till polisen.

Nu skadade jag i praktiken ingen med min dans. För jag hade ingen makt. Och inte har jag heller utövat något politiskt våld. Men hade jag kunnat och vågat skulle jag ha gjort det. För jag drevs av hat, ett självrättfärdigt hat som gav mig rätten att hämnas. Jag hade inget emot att folk gick ut och pucklade på nazister, eftersom jag ansåg att nazisterna pucklade på oskyldiga homosexuella. Jag skulle jublat åt nattens tortyr av en Sverigedemokrat.

Jag hade all världens logiska argument för mitt hat. Jag kunde berättiga det i politiska termer. Det var inte svårare för mig än för Bush.

Jag slutade dansa våldets och hatets dans när jag såg att den solidaritet vi talade om inte ens gällde bland oss själva, att vi alla var trasiga människor som motiverade våldet med politiska ord. De flesta av oss mådde verkligt dåligt. Ett antal har tagit livet av sig eller begått självmordsförsök.

Vad jag försöker säga är att jag vet hur det är att hata, att hata så starkt att man dansar när människor dör. Att även den snällaste mest pacifistiska människa kan bli hatisk om hon behandlas illa nog. Att avhumanisering är så lätt när man tror sig veta rätt och ha rätt.

Jag såg mig som anarkist och väldigt antiauktoriär. Men vad kan vara mera auktoritärt än våld? Om så bara i våldets fysiska ögonblick är maktbalanserna förskjutna oavsett vem som annars är offer. Våldet upphäver, rubbar och förvrider maktbalanser. Våld som metod kan aldrig vara annat än till för kortsiktiga mål.

Ni ska känna igen ett träd på dess frukt.

Utöver att förhärliga våld har jag redan berättat om hur jag stal. Och hur jag åkte fast och fick en dom. Vad jag inte har berättat om är hur jag anser att rättsväsendet behandlade mig väl, att ingen polis misshandlade mig vid anhållandet, eller ens var i närheten av hårdhänt. Det värsta som hände mig är att en plit lät mig ha panikångesttatacker utan att ge mig medicin natten jag sov i arresten. Men i jämförelse med vad jag förväntat mig av svenskt rättsväsende blev jag behandlad övermåttan väl. Efter domen kunde jag lämna det destruktiva livet. Idag är jag inte ens förmögen att begå socialt accepterade stölder som att ta en extra kopp kaffe till en vän på ett cafe. Dessutom har min rädsla för poliser minskat.

Utöver detta blev jag behandlad väl av öppenvården på psyk. De dömde aldrig med ett enda ord ut mina upplevelser, mina politiska analyser eller mitt hat.

Det är vad som händer om man behandlar människor väl. Jag hade kunnat få stryk, jag hade kunnat få hårdare straff, jag hade kunnat få möta en omgivning som inte förlät. Nu möttes jag i stället med medmänsklighet.

Med samma perspektiv ska man förstå mitt hat mot män. Jag hatade män. För män hade behandlat mig illa under livet. Jag såg min egen rätt att hata män och behandla dem illa för att jag som kvinna var offer. Så träffade jag män – eller främst en man får jag väl säga – som behandlade mig väl. Jag hatar inte längre män.

När jag talar om vad hat gör med människor är det inte tomma ord. Jag växte upp som pacifist och visste logiskt att våld föder våld. Men det är först som vuxen jag har fått se dess verkningar nära mig. Jag dansade trots allt den där dagen. En dans bestående av maktlöshet, desperation och av att inte vara hörd.

Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma
Ett barn som får stryk lär sig att slåss
Ett barn som hånas lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete
Men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende
Ett barn som möts med tolerans lär sig tålamod
Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta
Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa
Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet
Ett barn som får uppleva trygghet lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig känna kärlek i världen

Likt ett djur

Tuesday, July 20th, 2010

Innan tsunamin kom hade djuren dragit sig tillbaka sägs det. Jag tänker på tsunamin 2004 i Indiska Oceanen. I artiklar stod att nästan inga djur skadats. De hade nämligen redan dragit sig från vattnet, upp i bergen och dylikt.

Många gånger har jag tänkt att det inte skulle förvånat mig om jag hade gjort det samma. För jag har en känsla för vibrationer och skeenden som de flesta saknar. Och den rör sig långt ifrån bara på vibrationsplanet. Jag ser bakom människors ytor och ser vad de vill dölja.

De människor som känner mig har med åren lärt sig att jag alltid kommer att se saker som ingen annan ser. De vet att jag kommer upptäcka när de ler utan att le, när de himlar med ögonen åt någon när de tror ingen ser, att jag kommer veta när de är kära eller på dåligt humör. Ringer de mig vet de att jag kan höra på tonfallet att något inte är som det ska.

Jag har i många år funderat över hur jag ska beskriva det speciella seende jag har. Varför världen ser så annorlunda ut i mina ögon än i många andras. Att jag inte är galen har jag gång på gång fått bevisat då saker jag sett i efterhand ofta kryper fram som sanningar. Men vad det är jag sett har tagit lång tid att förstå. Jag ber om ursäkt för att jag har ett förenklande ni-uttal i texten. Jag försöker bara beskriva världen och för mig blir ni andra ibland en klump. Identiferar ni er inte som den klumpen, ta inte åt er. Och låt mig en gång för alla tillägga att jag inte anser att mitt sätt att se på världen är mer rätt än ert. Vi ser olika saker och jag tror att det finns en nytta med att det är så.

Med detta sagt; Ungefär det här är vad jag kommit fram till:

De flesta människor har lärt sig att se vad andra människor vill förmedla. Titta på de här beskrivningarna av ansiktsuttryck.

De försöker att med ansiktsuttryck förmedla vad en människa känner. Så fungerar de flesta av er. Med ert kroppsspråk försöker ni förmedla vad ni känner och menar. Med era röster säger ni det ni vill att folk ska höra.

De flesta av er hör vad folk säger och vill förmedla. De flesta av er vet när det är dags att lämna en konversation eller inte. De flesta av er vet vad som förväntas av er i en given situation.

Vad jag ser är något helt annat. Det era kroppar försöker visa missar jag ofta, men vad de försöker dölja ser jag. Det era munnar säger kan jag ibland missa, jag hör att något inte står rätt till på era tonfall. Om ni skämtar med mig kommer jag inte förstå om ni menar allvar eller driver med mig, men jag kommer kanske lägga märke till den underliggande sinnesstämningen hos er som får er att skämta just då.

Om ni vill dölja att ni har en dålig dag kommer jag fråga hur ni mår. Om ni försöker pressa tillbaka er irritation kommer jag att fråga om ni är arga. Om ni tittar mot någon med en ilsken eller längtansfull blick kommer det inte undslippa mig. Och ju mer ni försöker dölja saker för mig ju tydligare kommer de att framstå.

Vi kan ta ett exempel från Almedalen. En känd politiker skulle vara med i en panel. Innan hen gick upp på scen såg jag henom och hen såg skrämd ut. Jag pratade med en vän om det hela efteråt och han sa att han mest tyckte att hen hade sett uttråkad ut.

Vem av oss hade rätt? Vi kunde ganska snart enas om svarat på den frågan: Båda hade rätt.

Politikern ville förstås inte visa att hen var nervös och lade på sig ett nonchigt uttryck som fick hen att se uttråkad ut. Det är vad min kompis såg. Själv såg jag i stället vad det var hen försökte dölja. Numera vet vi alltså båda att nämnda politiker döljer sin nervositet genom att verka nonchig.

Sådär är det hela tiden för mig. När en människa äger ett rum eller en fest kommer jag se den sekund personen förlorar masken. Och jag kommer i de allra flesta fall inte intressera mig ett dyft för vad personen faktiskt vill förmedla.

Jag antar att detta kan vara en av de bästa förklaringarna till att jag avskyr att mingla. Ni springer runt där och försöker förmedla massa saker till varandra men det enda jag ser är vem i hopen ni egentligen intresserar er för, vem ni himlar med ögonen åt när ni tror att ingen ser, att ni egentligen bara vill gå därifrån. Jag ser när ni är nervösa och alla andra möjliga och omöjliga saker ni inte alls har för avsikt att förmedla. Och jag missar i stället vad ni egentligen vill förmedla.

När man säger att autister är socialt inkompetenta eller saknar empati tror jag att det här kan vara en del av grejen. Vi ser inte er som ni vill vara, utan som ni är. Vi kommer att vänja oss vid att höra att vi ser fel, att vi har fel, att vi missförstår.

Jag kommer inte reda ut ett mingel särskilt bra, men jag kommer att fånga upp de stämningar som råder där och se vem som ljuger eller har något att dölja. Jag kommer att se vem som ligger med vem, eller i vilket fall vilka som vill ligga med varandra. Jag kommer att se vem som inte vill vara där och som är ledsen.

Nu är den här bilden förstås förenklad. Jag kommer inte att se allt. Jag kommer att se dessa saker hos de människor jag fokuserar på, eller som råkar komma i min väg. Ganska ofta när folk greppat att jag har de här förmågorna vill de veta hur de själva uppfattas och frågar typ “hur är jag?”. Då är det inte alls säkert att jag kan svara. Och visst kan jag ibland se vad folk vill förmedla och missa det underliggande ibland jag också. Men det är inte regel.

Grejen är ju den att alla inte vill bli genomskådade. Och jag försöker så gott jag kan att inte gå för långt över människors gränser. Samtidigt vet jag att många människor också gillar det här draget hos mig. För de flesta gillar att bli sedda. Och det kan vara skönt att veta att om en människa mår dåligt finns det i alla fall någon som ser.

Jag hoppas nu att människor bättre kommer förstå vad jag menar när jag säger “jag kan inte mingla”. Det ytliga spelet kommer aldrig intressera mig som något annat än ett spel jag kan genomskåda. Jag förstår att några kan tycka att man låter obstinat när jag säger så. Men känner du så fundera över vad jag kan se som du missar och om du kan ha någon nytta av det i stället.

Huruvida jag faktiskt kan känna av en jordbävning likt ett djur är jag inte säker på. Jag har tack och lov inte behövt uppleva en jordbävning. Jag vet däremot att jag kan känna av vibrationer i min säng ibland, antagligen när en viss typ av fordon åker förbi på motorvägen femtio meter bort från min lägenhet. och att jag kan höra ljud från andra lägenheter som ingen annan hör.

Om jag ska anknyta till dagens annons och vårt tal om sociogram kan jag också tala om att jag en gång räknat ut en relation med hjälp av hur de länkade sina bloggar till varandra. Jag borde kanske byta sida och söka jobb hos FRA?

Ibland kan jag inte heller sätta ord på vad jag ser eller hör. Jag vet bara att det är “nåt”. Och det är inte alltid jag kan koda varför någon är arg eller ledsen eller säger elaka saker eller vad det kan vara. Då får jag använda min logiska förmåga för att koda det hela. Där slår det ibland fel. För människor är inte maskiner. Där är vi inte ett dugg olika.