Hej läsare!

Jag har fått frågor om folks kommentarer kommit fram de sista dagarna och det har de inte. Det verkar alltså vara något strul med blogger. Detta är inget jag kan rå över så jag hoppas de kommer in förr eller senare i alla fall.

Det vi idag ser som klassiskt vackert, hur klassiskt är det egentligen? Kvinnoansikten från 500 år av konst berättar om ett skiftande växlande ideal. Se och njut.

Pierce Brosnan har en helt underbart vacker fru: Keely Shaye Smith. Här lite nyare bilder på henne.

Visst hade hon kunnat haft en bättre BH. Men samtidigt är det nästan lite läckert att det “spiller över” också. Det passar på något vis. Jag tycker inte det ser vulgärt ut. Och hennes klänning är helt underbar och ser ut att vara väldigt regencyinspirerad.

Vad är det med kurviga/tjocka/feta kroppar som skrämmer egentligen? Ibland tänker jag att Nigella Lawson har väldigt rätt i kopplingen mellan sex och mat. Det är något farligt och ohämmat med en kvinna som kan njuta.

Det spelar inte så stor roll vad man njuter av för det är på något vis själva njutningen som är synden. Tjejer ska liksom kontrollera sig, inte ta för mycket plats, inte vara för sinnliga, inte vara för levande. I alla fall verkar detta vara vad många av oss tjejer dyvlar på varandra. Framför allt är det något vi dyvlar på oss själva.

Över huvud taget så är det där med kroppslighet något som inte riktigt är rumsrent. Och en kropps om dallrar när man går är i allra högsta grad sinnligt. En kropp som förändras när man sätter sig ner kan på något vis uppfattas som mera kropp.

Jag menar alltså inte att smala människors kroppar inte är levande. Men de rör sig inte av sig själva på samma vis som en tjock kropp gör. Det svänger och gungar inte om den. Men just det där dallret, det är folk livrädda för av någon anledning. Jag också. Men jag förstår inte varför.

Och det som är sexigt enligt idealet behöver nödvändigtvis inte vara sensuellt. Jag tycker ofta det kan vara mera regisserat, ungefär som en porrfilm. Och det som anses sexigt är inte sällan på sätt och vis avsexualiserat på samma gång. Det har inte en egen sexualitet utan är mer bara något som ska betraktas.

En tjock kropp lyser genom vilka kläder som helst. Den är naken även när den har kläder på sig. Den är ett eget subjekt på ett mer påtagligt sätt. Otämjd, farlig. Utan korsett.

Idag tränar vi våra kroppar i stället för att ha dem i korsett. Jag ser träning för att forma kroppen på ett sätt som motsvarar dagens ideal som vår tids korsett. Det är lika kontrollerande som en korsett. Och inte ens en naken kropp blir riktigt naken om den är formad efter idealet. För korsetten sitter där.

Men en tjock kropp är lite svårare att tämja. Ju tjockare, ju svårare att kontrollera. Kanske är det det som gör att vi skyr fetma så mycket? Den blir ett bevis på vår egen dödlighet. Liksom rynkor. Det stiliserade retuscherade är dock inte levande. Inte ens från början men ändå är det ditåt de flesta av oss strävar. Varför?

Målningar av Renoir
På fotot: Tiffany Kaelin

Jag gillar den här bilden. Blir glad över min mage när jag ser den. Å det passar bra med en katt på på något sätt. Tja, bara en bild jag gillar helt enkelt.

Var ute hos bror och barn och hoppade studsmatta. Tyvärr dog kameran precis innan jag började hoppa annars hade ni fått se lite vansinne. Men det blir en annan gång…

Iddes inte be någon om hjälp med att fota så här kommer en lektion i hur man kan kråma sig med en mobil framför en spegel och lite annat.

Jag blir dessutom mer och mer övertygad om att jag aldrig köpt något bättre i sminkväg än min foundation från Laura Mercier och mitt rouge av Paula Dorf. Är hemskt sugen på ett till rouge av PD. Måste bara komma underfund om vilken typ av färg jag vill ha först. Det jag har nu är det som alla andra har – Candy Apple.

Och dagens outfit då:

Klänning: Ohlsons lågprisvaruhus 2007 XL
Tofflor: Hur gamla som helst och jag vet inte ens varifrån de kommer från början.
Sidenjal: Fått av mamma och hon berättade idag att den varit mormors. Aldrig använt den förut så den är en positiv överraskning.

Och för övrigt måste jag bara visa bild på Alice. Hon fastnade i gardinen igår och jag skrattade så jag höll på att kikna.

Ni har säkert redan sett henne någonstans. 17-åriga Chloe Marschall från Surrey. Hon tävlar om en titel som självaste Miss England. Och hon har den goda smaken att tycka om sig själv också.

It’s what I was born to do – posing for the camera. And as I keep saying, I love my body.
People seem desperate to get me to say that I don’t, that deep down I’m not happy and would rather be thin, but the fact is I wouldn’t change myself at all.

Dock skulle man ha önskat att hon kunde ha fått en lite bättre bikini till tävlingen. Det hade ju inte gjort något om den passade hennes kropp liksom. Men man kan inte få allt.

Efter lite bök har jag letat upp hennes comp Card också. Här är lite bilder därifrån, och så hennes stats förstås:

Height: 5.10 Ft & inch
Dress Size: 16 UK 34 EUR
Shoe Size: 7 UK 34 EUR
Bust: 38
Cup Size: DD
Waist: 32 inch
Hips: 42 inch
Hair Colour: Brown
Hair Length: Mid length
Eyes: Blue

Jag har bara ett problem med henne. Jag tror inte hon väger 74 kilo som det står i artikeln. Att BMI 23.2 ser ut så där köper jag inte. Jag är ganska övertygad om att hon väger betydligt mer. Men eftersom de flesta tjejer ljuger om sin vikt eller vägrar tala om den har folk dålig koll på hur ett visst antal kilon ser ut.

Det här är jag för ett år sedan. Så ser 74 kilo ut om man är 161.5 centimeter lång. Tänk nu att jag skulle öka någon centimeter i höftmått, minska 10 centimeter i midjemått samtidigt som jag var 17 centimeter längre. Det finns inte en rimlig chans att jag fortfarande skulle kunna väga 74 kilo. När folk ska vara förebilder vore det en fördel om de faktiskt kunde vara ärliga med sin vikt…

Ja, jag vet, det är bara en reklambild för Torrid. Men det är bland den snyggaste jag sett på länge. Snacka om sjyssta kurvor!

Vi hade fest med Kurvigheter i helgen. Först var det mängder med shopping och sedan gick vi hem till Jisan. Här kommer några väl valda bilder.

Thina och jag provade Parkas på HM. Oversize är som bekant en kurvig flickas dröm. Vi har båda storlek 36 på bilden.

Då Jisan som vi var hos har exakt samma storlek som jag var det bara att leka med hennes garderob för fulla muggar. Här är några exempel:

Men den rödprickiga från Beyond Retro var så snygg så den köpte jag av henne.

Man kan också försöka leka pinuppa när Thina har sminkat och stylat om håret på en. Det är extra roligt med en TV-bild i bakgrunden för Gilette.

En hel del usla försök, men en hyfsad bild fick jag i alla fall till, även om den är vådligt oskarp.

Det här är en gammal video från en catwalk 2003 på Lane Bryant. Jag tycker dock den är så pass snygg att jag lägger upp den. Enjoy.