I somras blev jag en del av den där bloggbävningen som skakade bloggosfären. Jag var en av ett fåtal modebloggare som faktiskt sa ifrån.

Även om jag redan då varit medlem i Piratpartiet höll jag tyst om detta och var inte säker på vart jag hörde hemma politiskt. Hade varit i stort mentalt avstängd för allting som handlade om politik sedan valet 2006 och ramlade mer eller mindre in i politiken igen.

Hur som haver förstår jag vinkeln i Ewa Stenbergs och Ingrid Carlbergs artikel för jag såg ju det hela utifrån och med en journalistists ögon. Det är klart jag trodde att Piratpartiet hade både PR-folk och en medveten bloggstrategi. Allt annat är ju anarki. Och ska jag vara ärlig föredrar jag nästan att utmålas som om vi var mer organiserade än vi är.

Men det hela får mig att fundera på det här med deltagarkultur. För deltagarkulturen är fullkomligt obegriplig att förstå sig på för de som står utanför den. Och jag ska ärligt erkänna att jag själv fortfarande bara har nosat på den. Jag greppar den inte helt, jag tycker den är problematisk för att driva ett politiskt parti på sikt, fast jag gillar den i lösa nätverk som Piratbyrån och Piratebay, där jag tycker att den hör hemma. Kanske kommer jag ändra åsikt och med tiden köpa deltagarkulturen i vått och torrt ju mer jag lär mig? Det får framtiden utvisa.

Men den som tror att någon kan styra bloggosfären är nog tappad alldeles för långt bakom vagnen. När vänsterpartister och moderater tillsammans sjunger ett bloggosfärens We shall overcome så kan det inte förstås på något annat sätt än att någon måste ha betalat dem? Det kan inte förstås som att den här frågan är så jävla viktig att vi lägger alla meningsskiljaktigheter åt sidan och kämpar för det som är en av vår tids viktigaste politiska frågor? Snacka om att underkänna folks intellekt.

Jag förstår att det verkar konstigt att folk skulle göra saker gratis, som det där med att engagera sig och så. Men det är ju det som är själva grejen: “Follow the money” applicerar lika dåligt på deltagarkulturen som frågan om vänster och höger. Det här nya är helt enkelt något annat. Nägot helt annat.

Det här handlar om kampen om kunskapen. En kamp som just bara börjat. Att kommunicera hur deltagarkulturen fungerar verkar vara svårt.

Japp, det verkar som om vi missat en jävelskap i IPRED. En inte särskilt liten jävelskap heller. Nämligen att man ska få rätt att frysa fildelares tillgångar i speciella fall, utan att förvarna den anklagade.

Min första reaktion var. “Det här måste vara någon som överreagerar, så här illa kan det inte vara”. Allt tyder på att jag hade fel. För detta är vad propositionen säger:

Enligt 15 kap. 5 § tredje stycket rättegångsbalken är huvudregeln att ett
yrkande om kvarstad inte får bifallas utan att motparten beretts tillfälle
att yttra sig. Om det är fara i dröjsmål får dock åtgärden, enligt samma
stycke, beviljas att gälla till dess annat förordnas.

Så jo, frysta tillgångar kan bifallas:

För att kravet på fara i dröjsmål ska vara uppfyllt krävs att det finns en beaktansvärd anledning att svaranden inte ska beredas tillfälle att yttra sig, exempelvis att det kan
befaras att en kommunicering blir en utlösande faktor för svaranden att
omedelbart planlägga och genomföra ett sabotage eller tidigarelägga en
redan planerad sabotageåtgärd (NJA 2005 s. 29).

Okej, hur exakt tror man att fildelare utgör sabotagehot?

Vidare ska sökandens intresse av åtgärden vägas mot de olägenheter som en omedelbar åtgärd kan tänkas innebära för motparten (Fitger, Rättegångsbalken, Del 1,
s. 15:13).

Det var ju vänligt, att de tänker så, men då kommer den lilla passusen:

Vid en sådan intresseavvägning är det av stor betydelse om ett
dröjsmål skulle leda till irreparabel skada för rättighetshavaren (se även
Westberg, Det provisoriska rättsskyddet i tvistemål, Bok 3, s. 53 f.).

Och man påminns återigen om att lagen är ett beställningsverk. Ska de dessutom få lov att göra husrannsakan? Japp, det verkar inte bättre.

Det är inte förrän inatt jag verkligen känner att IPRED faktiskt berör mig. Som jag tidigare sagt skulle jag inte dö om jag inte fick fildela och jag fildelar inte i någon större utsträckning. Men formuleringar som de här får mig att tänka på antiterrorlagar. Och det är inte utan att jag frågar mig: När kommer Brommaplanet efter oss pirater?