Posts Tagged ‘Teknikerkultur’

Förädla Piratpartiet – Avslutande om teknikerkulturen

Sunday, October 18th, 2009

Jag känner ett behov av att knyta ihop frågan om teknikerkulturen. Bara på något vis avslutande säga hur jag uppfattar det.

I världen har nördar, precis som Egil sagt inte mycket status. Lönen är visserligen ofta ganska okej om man jämför med sjuksköterska och andra kvinnoyrken. Men nörden är fortfarande ofta den som varit mobbad, den som alla hackat på i skolan, den som inte fått komma till tals.

I PIratpartiet har det där vänts upp och ner. Och jag tror att det kan uppfattas som att jag vill racka ner på tekniker och nördar och återigen tar mobbarrollen och vill tvinga tillbaka nörden in i skåpet igen. Det vill jag verkligen inte göra. Det finns helt klart värdefulla aspekter även från teknikersidan. Vad jag velat belysa är att i Piratpartiet, i just vårt parti är inte nörden underdogen.

I Piratpartiet är teknikern norm. Det fulaste man kan vara i Piratpartiet är politiker. För när jag får kritik är det den främsta kritiken, att jag borde sticka, att jag är i fel parti, att jag inte passar in.

Och det är här jag menar att det har blivit snett. De som funnit en identitet i Piratpartiet har gjort nördidentiteten till politiken i sig. Jag menar att det är idéerna som bär partiet och att vi behöver flera perspektiv på dem än teknikerns. Piratpartiet är ännu i sin linda och ingen vet faktiskt hur vi ser ut om fem – tio år. Man kan önska och man kan gissa, men man vet inte. För det är faktiskt vi tillsammans som skapar den. Det jag försöker uppmana till är att inte låsa debatten, att erkänna för oss själva att vi är bra på olika saker. Och att bejaka de olikheterna i stället för att låsa fast oss. Och jag kan mycket möjligt ha varit opedagogisk och trampat på som om jag skulle se ner på nördar. Det gör jag nämligen verkligen inte. Jag försöker bara hitta min egen plats i en värld där jag inte riktigt får rum.

Hur vi ska gå vidare nu vet jag inte. Jag tror dock att det skulle vara bra om vi lade mindre prestige och revir i själva frågan och försökte se mer förutsättningslöst på det hela. Som jag ser det handlar det inte om bättre och sämre, det handlar om att se när vilken lösning är mest praktisk. Vissa gånger är ett tekniskt synsätt utmärkt, andra gånger är kanske den klassiska politikerns inte alls så fel. Och många många gånger kan man blanda.

Att se vad som funkar bäst i vilken situation, och att ha ett öppet sinne för att man själv inte kan allting. Vi behöver hjälp av varandra.

Med risk för att göra en pekoral, en barnssång sjunger i min skalle. Ta bort det kristna budskapet så kanske ni hajar vad jag är ute efter:

Jag kan inte vad du kan
Du kan inte vad jag kan
Men Gud har en uppgift som passar för mig
och en annan som passar för dig

Vissa av oss är bättre på att förhandla, låt dem förhandla. Vissa av oss är bättre på att hitta hack och vara exakta. Låt dem hitta hack och vara exakta. Men om vi som förhandlar lär oss att vara exakta och hacka kommer vi bli ännu bättre förhandlare. Och om de som kan hitta hack och vara exakta lär sig att förhandla kommer flera lyssna på deras hack. I vissa fall kommer vi kanske till och med byta roller. Keep hearts open, för att dra ytterligare en klyscha.

Det tror i alla fall jag är vägen framåt.

Förädla Piratpartiet – om teknikerkulturen fortsättning

Thursday, October 15th, 2009

Det var inte tänkt att det skulle bli en fortsättning på frågan om teknikerkulturen. Men när jag nu satt i en diskussion med några om processen om riksdagslistorna insåg jag precis vad som i mina ögon hade gått fel.

Jag ska försöka förklara:

Några dagar före vårt styrelsemöte i augusti lade Mini ett förslag om hur styrelsen borde rösta genom processen. Han hade mängder av simuleringar på sin blogg.

Jag kan inte matematik. Jag menar, jag är fruktansvärt dålig på matematik. Jag förstod ingenting. För mig bröt bara processen ner det i sina beståndsdelar så det var omöjligt att veta vad slutresultatet skulle bli.

Samtidigt förklarade flera styrelsemedlemmar att denna process var för komplicerad för medlemmarna att sätta sig in i och kunde därför inte tas med medlemsomröstning.

Vi beslutade sedan att vi skulle besluta enligt den ordningen. Att jag skulle motsätta mig ordningen föll mig inte in. I synnerhet inte att jag skulle göra det med motiveringen “jag förstår faktiskt inte vad ni talar om”.

För jag trodde att det var jag som var dum i huvudet som inte kunde räkna ut exakt hur jag skulle rösta och argumentera för den linje jag trodde på. Jag gav helt enkelt upp. Det var mig för övermäktigt.

För om jag skulle visa hur lite jag förstod av det där, så skulle folk förstås kunna tänka att jag varken var kapabel att vara med och fatta beslutet. Och knappast heller kapabel att riksdagskandidera.

Först i efterhand har jag förstått att det där gick långt över huvudet på de allra flesta. När beslutet väl fattades var inga av de som jag vet hade röstat som jag närvarande. Och nu sitter vi med ett resultat av processen som jag inte hört någon uttrycka glädje över. Snarare är folk lika förvirrade som jag var innan beslutet fattades.

Valet kommer bli ett val för tekniker, och ett experiment. För mig är det mer instängt än någonsin en valberedning. För mig spelar det ingen som helst roll om källkoden är fri för jag kan inte koda. För mig ser det inte demokratiskt ut alls, då ingen kan avgöra vad ens röst kommer leda till i slutändan.

Detta är ett exempel på hur det kan gå när teknikerkulturen går för långt. Det betyder inte att teknikerna har fel, det betyder inte att jag känner mig ringaktad för att jag inte är tekniker. Men det betyder att jag omöjligt kunde sköta mitt uppdrag i styrelsen på grund av att teknikerna lagt beslag på frågan.

Vad hade du gjort om du suttit i styrelsen och kände att något gick över ditt huvud? Hur erkänner man något sådant?

Jag har inte satt ord på det här förrän ikväll. Och jag frågar mig fortfarande om det här gör att jag inte skulle klara riksdagsarbete heller. Om det också skulle gå över mitt huvud. Jag hoppas inte det. Vad jag vet är att nästa gång något går över mitt huvud tänker jag säga ifrån.

Egil har skrivit ett konstruktivt svar.