Posts Tagged ‘Upphovsrätt’

Upphovsrättens rätta ansikte

Friday, August 27th, 2010

Slashdot inatt rapporterar om en ny lag i Tjeckien. En musiker som ger ut sin musik under CC-licens tvingas från och med nu att anmäla detta till en rättighetsorganisation först. Så de ska få rättigheter på musik som andra gjort gratis och vill ge bort.

Ja, ni läste rätt. Om du vill ge bort din musik gratis måste du anmäla din musik hos någon motsvarande Copyswede för att få framföra musiken. Och tjeckiska Copyswede ska då även få del av rättigheterna.

Jag baxnar.

En lag som IPRED kan jag ändå någonstans förstå. Att man vill förbjuda fildelning av något som människor själva inte vill dela med sig av kan jag förstå. Ja, jag säger inte att det är rätt. Men jag kan förstå det.

Men den här Tjeckiska lagen visar precis vad immaterialrätter egentligen handlar om: Bolagen vill äga all musik.

En antimarknad är när staten går in och tillsammans med marknaden låser den fria marknaden och samtidigt ger en fördel till ett enskilt företag. Redan detta hindrar fri konkurrens på lika villkor, dvs det man tycker att en fri marknad ska handla om.

Men här pratar vi om ett företags rätt att stjäla musik någon vill ge bort gratis och sedan själv få rättigheterna till det. Här pratar vi om folk som skulle kommit till Jesus och sagt “nejdu, om du ska dela ut fem bröd och två fiskar så ska vi ha en viss procent av allt det du delar med dig, det spelar ingen roll att någon annan fiskat och det spelar ingen roll att vi inte bakat brödet. Det är ändå vårat.”

Jävla omvända Robin Hood. Näe, det är nog ingen slump att skivbolagens branschorganisation IFPI grundades i Mussolinis Italien.

Ta bort medhjälp till upphovsrättsintrång ur den Svenska lagstiftningen

Friday, January 15th, 2010

Fildelningstjänsten Oink har idag friats. Anledningen är kort och gott att medhjälp till upphovsrättsintrång helt enkelt inte finns i Storbritannien.

The UK doesn’t have a concept of contributory infringement, so he was unable to be charged for a similar offence to that of the Pirate Bay operators

Hade vi haft Storbritanniens lagstiftning hade vi alltså troligtvis inte haft någon fällande dom mot TPB.

Detta är något Piratpartiet hade kunnat ha som ett lagförslag inför hösten till riksdagsvalet: Ta bort medhjälp för upphovsrättsintrång ur den svenska lagstiftningen!

Detta får mig att tänka på hur Amelia lobbar för olika typer av undantag i upphovsrätten.

Hur skulle motion om borttagande om mejhjälp till upphovsrättsingtrång kunna formuleras? Det tål helt klart att funderas på!

Christian Engström har kommenterat:

Eftersom UK har sådan lagstiftning idag, är det uppenbarligen kompatibelt med Bernkonventionen, WCT, Trips, EU-medlemskapet och Mose stentavlor.

Därför är jag Pirat

Thursday, November 12th, 2009

Under det dryga år jag varit med och till och med suttit i styrelsen i Piratpartiet har ett tvivel grott i mig sedan jag slutade vara rädd för övervakningssamhället. I stället är det klyftan som börjat oroa mig. Klyftan mellan de som förstår och de som inte förstår och vetskapen om att vi inte tycks kunna överbrygga den. För jag förstår ju båda perspektiven.

En vetskap om att jag behövs i partiet har jag länge haft, men hur jag skulle använda den har jag inte lyckats sätta ord på. Visst har jag redan framtidsklustrat och visst har jag suttit i otaliga diskussioner om kommande ideologi och politik, om drömmar om kunskapssamhället. Men det har liksom inte lossnat. Jag måste göra saker precis på mitt eget sätt, hitta mina egna ord, inte vara en papegoja för andra. Idag när jag satt i duschen kom orden till mig som en vårflod. Detta är mitt första brandtal. Nu tog det mig inte mer än 30 minuter att skriva det, så det är allt annat än fantastiskt. Men jag tror det ger ett hum om vad som händer när man från och med idag sätter mig i en talarstol.

j83 i talarstolen

Det här är en bild på en tioårig flicka som talar om fred. Jag kommer även idag med ett budskap om fred. Inte ett budskap om fred mellan öst och väst, utan med ett budskap om fred mellan vårt lands generationer.

Vi står idag inför en teknisk utveckling som närmast kan betecknas som lavinartat snabb. Vi som är i min ålder eller äldre minns när telefonkort började ersätta mynt i telefonautomaterna, vi minns när mobiltelefonerna var stora som dagens datorer och när en 486a var bland den bästa dator man kunde ha. Vi minns när det var dyrare att ringa rikssamtal än lokalsamtal med och när knapptelefonerna ersatte de där man snurrade runt för att slå ett nummer med.

Och jag minns min barndoms skräck för ett tredje världskrig. Och hur jag med hjälp av forskare på TV som siade om ett tredje världskrig inom 15 år räknade ut att då skulle jag vara 27. Efter det blev 27 en magisk ålder för mig. En ålder jag inte såg fram emot, en ålder jag skydde.

Men vi växte upp och muren föll. Rädslorna för det trejde världskriget försvann i mitten av nittiotalet och den generation som växer upp idag vet knappt om hur det var då. Flera av dagens väljare är födda efter murens fall.

Nu är det 2009 och samhället ser annorlunda ut. De politiska striderna är andra. Idag står en ung generation och en gammal generation mot varandra. En ung generation som lärt sig leva med den nya tekniken. En ung generation som inte har en aning om vad ett rikssamtal är men som i stället använder sms när de pratar med varandra, som chatar, hänger på forum och skickar musik till varann.

Det ligger alltid för oss äldre att inte förstå dagens ungdom. Det hör till. Men just nu håller det på att få allvarliga politiska konsekvenser som jag inte tror vi ens kan överblicka. Klyftan mellan de som fattar beslut och de som utsätts för besluten är enorm, politikerföraktet frodas och växer, Sverigedemokraterna med sin främlingsfientlighet lurar i hörnen.

Det är då det behövs ett parti som förstår det nya samhället. Som kan fatta beslut på det nya samhällets villkor. Ett parti som kan överbrygga klyftan mellan de som vuxit upp utan internet och de som lever sina liv där. Ett parti som kan överbrygga klyftan mellan de som inte bryr sig om om internet är fritt eller övervakat och de vars liv slås i spillror om inte internet får vara fritt. Ett parti som kan överbrygga klyftan mellan den generation som idag växer upp och den som fattar besluten.

För lyssnar vi inte på den generation som växer upp, kriminaliserar vi deras sätt att leva och vara, ja då kommer de vända sig mot det samhället. Då kommer de mista sin respekt för samhället och bli de laglösa individer de äldre redan beskyller dem för att vara. Säger vi att de stjäl kommer de till slut att tycka att det spelar ju ingen roll om jag stjäl en sak, de kallar mig ju tjuv även om jag bara spelar av min egen cd och lägger upp den på TPB. Då riskerar vi ett verkligt laglöst samhälle, där respekten för andras egendom suddas ut.

Och det är därför jag talar om fred. För det är just det Piratpartiet står för: fred mellan de som växer upp och de som fattar besluten, en brygga in i maktens korridorer för de som idag saknar en röst, någon som kan guida de andra partierna i hur de ska hantera den nya utveckling de inte förstår sig på. Någon som inte hotar, utan som kan samarbeta.

Det behövs ett parti som förstår utvecklingen och kan tyda den. Ett parti med visioner om hur det nya samhället ska se ut. Ett parti med en politik utformad att passa det samhälle som är och kommer och inte det som var. Ett parti som vågar se framåt och vågar ta ansvar. Som inte bara försöker stoppa en teknisk utveckling och kväsa det liv dagens unga lever genom att stoppa huvudet i sanden.

Det är därför jag är Pirat.

Lars Gustafsson

Wednesday, May 27th, 2009

Det här var fan det bästa jag läst om vår politik nästan någonsin! Eller som emma just sa: (2009-05-27 19:51:27) infinite_emma: ja, lars gustavssons artikel håller konstnärlig höjd, tammefan

När det blir konflikt mellan båda måste det industriella intresset vika och konstens stora intellektuella sfär försvaras emot allt som hotar den.

Jag vill vara med

Sunday, April 19th, 2009

De senaste dagarna har man gått runt som i ett lyckorus. Närmre över 9000 nya medlemmar på mindre än två dygn. Och vi snackar inte småpotatis heller. Nu är det flera tyngre som ansluter sig, och kändisar som talar för våra frågor.

För det är så här det är. Internet är viktigt. Uppenbarligen är internet livsviktigt. Det spelar ingen roll hur fånigt folk kan tycka att fildelningsfrågan är. För det handlar om så mycket mer

Det handlar om ett systemskifte. Ett systemskifte lika stort som den industriella revolutionen. Och vi är en del av det, vi är mitt uppe i det.

Det handlar om nya politiska skiljelinjer, nya politiska konfliktytor och helt nya politiska frågor. Fildelningsfrågan sätter fokus på vilken väg vi ska gå. Fildelningsfrågan ställer frågan:

Ska företagen och staten äga internet, eller ska vi medborgare göra det? Ska företagen och staten äga och skapa kulturen, eller ska vi medborgare göra det? Ska företagen och staten äga rätten till andras kunskap, eller ska vi medborgare göra det?

Det här är inga lätta frågor. Det är inget man kan vifta bort i en handvändning, och det är inget som försvinner för att man lagstiftar bort det. Vi genomgår just nu en samhällsförändring. En samhällsförändring som långt ifrån bara kommer röra kultur.

Det handlar om hur skolan kommer se på kunskap, om att ge barnen i Uganda rätt till bromsmediciner för AIDS, om att övervaka offentliga platser eller ej.

Piratpartiet är ett fokusparti. Vi har ett nytt fokus för våra frågor. Vi är inte ett enfrågeparti och inte ett trefrågeparti. Från våra fokus stiger ett hav av nya politiska frågor, frågor vi måste besvara.

Det är vår uppgift nu att visa att vi faktiskt kan axla det eventuella förtroende vi har att vänta oss av väljarna. Och jag tror vi ska sluta säga att vi “helst inte skulle vilja finnas”. Jag känner inte så längre. Det här är alldeles för intressant. Jag vill vara en del av det här nya. Jag vill vara en av dem som bygger kunskapssamhället. Jag vill vara en av dem som diskuterar behoven av integritet. Jag vill vara en av dem som gör att uppfinningar och kulturer kan blomstra. Jag vill vara en av dem som starkast talar för den fattigas rätt att uppfinna, utan att ett storföretag snor åt sig alla hennes pengar. Jag vill vara en av dem som förändrar läkemedelsindustrin. Jag vill vara med.

Jag är med. Och det jag ser nu är fantastiskt.

narbild

Kappa: Gina Tricot
Klänning: Axelssons
Sjal: Erikshjälpen
Leggings: Indiska
Sneakers: Asics

skratta-pa-racke

Rättegången satt i ideologiskt perspektiv

Wednesday, February 11th, 2009

Ju mer jag diskuterar och ju mer jag funderar på det här med Piratism och Piratideologi funderar jag med de ord som Bjereld och Demker titulerat sin bok: Kampen om kunskapen.

När Piratpartiet bygger sin ideologi på inte höger eller vänster, så handlar det inte om att man försöker slippa undan. För många Pirater handlar det inte ens om en kompromiss. De ser helt enkelt andra skiljelinjer än de mellan arbete och kapital.

De ser att rättegången mot Piratebay bara är en början på något mycket större. Och att det är ur de hänseendena man ska se rättegången som en politisk rättegång. De ser att samarbetena över blockgränserna mot övervakningssamhället är ett tecken på att nya skiljelinjer byggs upp. Det finns en ny konflikt i samhället och den handlar om kampen om kunskapen. Vem ska äga vilken kunskap och hur länge? Vem ska ha rätt att få kunskap om andra människor som människor själva inte vill lämna ut?

Piratpartiet är en oerhört kreativ miljö. De politiska diskussionerna mellan oss i partiet känns nya och fräscha. Vi provar nya vägar och diskuterar hur vi ska bygga ett nytt samhälle. Ibland högtflygande, ibland med hybris, men lika ofta nyfiket trevande. Vi provar nya vägar där gamla redskap för länge sedan slutat fungera.

Jag passar mig noga idag för att säga att Piratpartiet har hittat rätt konfliktperspektiv. Jag tror aldrig att det finns ett rådande konfliktperspektiv, utan flera. Feminismen ser kön, marxismen kapital, funktionshindrade ser xenofobi, svarta rasism och Pirater kunskap. Det är inte så enkelt att den ena är mer sann än den andra, det handlar helt enkelt om med vems glasögon man ser på världen med. Just nu ser jag med Piratglasögon för jag tycker det verkar säga något om min samtid. Själv nosar jag bara på Piratideologi, men jag tror det är oerhört viktigt att göra det.

Jag undrar i vilken rörelse de sista hundra åren som samarbete mellan höger och vänster varit så gränsöverskridande som i kampen mot övervakningssamhället. Gällde samma sak för kampen om miljön? Jag vet inte och jag låter det vara osagt.

Men jag snickrar på formuleringar ihopsatta av lite alla möjliga Pirater och försöker förkorta dem. Socialdemokratin byggde folkhemmet. Vi bygger kunskapssamhället.

Tja, varför inte?

Har Piratpartiet upptäckt ett nytt konfliktperspektiv?

Saturday, December 20th, 2008

Trots att det är mitt i natten ska jag försöka att sätta ord på något av den debatt som sprungit sedan mitt och andras inlägg igår kväll. Det ord som dyker upp i mitt huvud är “konfliktperspektiv”. En hastigt framhastad teori från min sida ser ut ungefär så här:

Rörelser som t ex feminismen, socialismen och de svartas medborgarrättsrörelse i USA bygger på att man har ett tydligt definierat konfliktperspektiv. I stället för samförståndsanda ser man en konfliktyta mellan två ojämbördiga parter. Frågor om feminism bygger således på ett erkännande av sexism, under det att medborgarrättsrörelsen i USA handlar om att erkänna rasism och socialiasm om kampen mellan arbete – kapital. Har du inte konfliktperspektivet kommer du att göra en fundamentalt annorlunda analys i jämförelse med den som har konfliktperspektivet. Ni kommer missförstå varandra och tala förbi varandra mer än en gång, för ni har inte samma utgångspunkt för det ni diskuterar.

Är det så enkelt att Pirater har hittat ett nytt konfliktperspektiv? Ett konfliktperspektiv ingen riktigt har tagit på allvar förut? Kan det vara så att vi ser immaterialrättsfrågor som två ojämbördiga parter där vi medborgare är underordnade? Är det kanske där vi faktiskt skiljer oss från majoriteten av de andra partierna? Är det konfliktytan som definierar Piratpartiet?

Det låter i alla fall väldigt logiskt i mina öron, för då är det ju inte så konstigt att frustrerade Pirater säger att “ni har ju inte förstått!”. Vad man menar är “ni har inte förstått att det finns en konflikt!”, “vi kan inte sätta oss och dricka te med IFPI, vi har helt olika intressen och kommer aldrig komma överens“.

Jag tror det kan vara här skon klämmer.

Innan vi sätter oss och skriker att den andra inte har förstått, låt oss först definiera om det är så att vi faktiskt har helt olika utgångspunkter. Om man vet det kommer diskussionen förhoppningsvis att hamna mera rätt.

När kommer Brommaplanet efter pirater?

Saturday, December 6th, 2008

Japp, det verkar som om vi missat en jävelskap i IPRED. En inte särskilt liten jävelskap heller. Nämligen att man ska få rätt att frysa fildelares tillgångar i speciella fall, utan att förvarna den anklagade.

Min första reaktion var. “Det här måste vara någon som överreagerar, så här illa kan det inte vara”. Allt tyder på att jag hade fel. För detta är vad propositionen säger:

Enligt 15 kap. 5 § tredje stycket rättegångsbalken är huvudregeln att ett
yrkande om kvarstad inte får bifallas utan att motparten beretts tillfälle
att yttra sig. Om det är fara i dröjsmål får dock åtgärden, enligt samma
stycke, beviljas att gälla till dess annat förordnas.

Så jo, frysta tillgångar kan bifallas:

För att kravet på fara i dröjsmål ska vara uppfyllt krävs att det finns en beaktansvärd anledning att svaranden inte ska beredas tillfälle att yttra sig, exempelvis att det kan
befaras att en kommunicering blir en utlösande faktor för svaranden att
omedelbart planlägga och genomföra ett sabotage eller tidigarelägga en
redan planerad sabotageåtgärd (NJA 2005 s. 29).

Okej, hur exakt tror man att fildelare utgör sabotagehot?

Vidare ska sökandens intresse av åtgärden vägas mot de olägenheter som en omedelbar åtgärd kan tänkas innebära för motparten (Fitger, Rättegångsbalken, Del 1,
s. 15:13).

Det var ju vänligt, att de tänker så, men då kommer den lilla passusen:

Vid en sådan intresseavvägning är det av stor betydelse om ett
dröjsmål skulle leda till irreparabel skada för rättighetshavaren (se även
Westberg, Det provisoriska rättsskyddet i tvistemål, Bok 3, s. 53 f.).

Och man påminns återigen om att lagen är ett beställningsverk. Ska de dessutom få lov att göra husrannsakan? Japp, det verkar inte bättre.

Det är inte förrän inatt jag verkligen känner att IPRED faktiskt berör mig. Som jag tidigare sagt skulle jag inte dö om jag inte fick fildela och jag fildelar inte i någon större utsträckning. Men formuleringar som de här får mig att tänka på antiterrorlagar. Och det är inte utan att jag frågar mig: När kommer Brommaplanet efter oss pirater?

Man vill förbjuda människor att prata med varandra i sina egna hem

Friday, November 14th, 2008

Igår när jag skrev inlägget om Stackars gamla kreatörer skrev jag också att det går en vattendelare vid 35 års ålder. Jag skrev också att jag fildelat Åsa Larsson utanför internet, för att det inte var någon skillnad att göra det på internet och IRL. Men jag hade inte greppat den fulla innebörden av mina egna ord. Inte hajat vidden av vad det innebar.

Den där vattendelaren som går ungefär vid 35 års ålder handlar om huruvida man använder internet som envägskommunikation eller tvåvägskommunikation. Det är onekligen intressant det där. Jag vill ju gärna placera mig i den fåra som använder internet som tvåvägskommunikation. Men samtidigt har jag köpt retoriken om att kopiering är stöld. Jag får lite rysningar över alla kids som tar för givet att de kan ladda ner vad som helst. Så rent mentalt har det funnits en kluvenhet hos mig. Och kanske är det helt logiskt. Jag är ju trots allt bara low rank nerd och ligger precis inom åldersspannet där vattendelaren går.

Om internet är som verkligheten så måste det alltså betyda att det inte är  någon skillnad om jag lånar pappas bok av Åsa Larsson, än om jag letar upp en torrent där någon annan lånar ut Åsa Larssons bok till mig. Det är bara som ett enda stort partytält där man spelar musik och visar film, lånar böcker och spel och läser och håller konserter för varandra. Och internet är liksom bara själva tältet.

Utanför tältet står svinrika herrar i kostym och är förbannade för att folk delar med sig och talar om dålig moral. Det är ju deras musik vi måste köpa, de måste få bestämma vad vi ska lyssna på. De vill riva tältet.

För en religionsvetare kan fildelningen jämföras med den tid då frikyrkorna kom till i Sverige, när Svenska kyrkan till varje pris ville behålla sitt monopol på bibeln och den kristna tron. Då var det förbjudet för människor att samlas i grupp och läsa bibeln hemma hos varandra. Men folk gav sig inte och en stark rörelse för eget aktivt deltagande spred sig som en löpeld över landet. Prästerna gjorde vad de kunde för att kväsa upproret, men de lyckades inte.

Nu har förvisso frikyrkorna stagnerat och blivit ganska lika de rörelser som de själva en gång gjorde uppror mot. Men det förändrar inte att det handlade om precis samma sak. Om en gammal institution i samhället som höll på att förlora sin makt. Som ville övervaka mäniskors privata kommunikation och förbjuda dem att tala med varandra.

För det är precis det IPRED handlar om. Man vill förbjuda människor att prata med varandra i sina egna hem. Vi vet att frikyrkorna vann. Vi vet att deltagarkulturen återigen kommer att vinna mot det gamla prästerskapet. Vi får bara innerligt hoppas att vi slipper spöstraff och kätterilagar först.

Uppdatering: Johan Rheborg har förstått det här med att kultur är något som är till för människor och inte människor för kulturen.

Stackars gamla kreatörer!

Thursday, November 13th, 2008

Efter att ha hjälpt Emma researcha dagens inlägg har jag nu kollat hur gamla de som skrivit på dagens DN Debatt är. Det var minst sagt intressant! Här kommer listan:

Torbjörn Flygt, författare, Född 1964
Åsa Larsson, författare, Född 1966
Björn Ranelid, författare, född 1949
Dick Harrison, författare, född 1966
Peter Englund, författare, född 1957
Lena Koppel, regissör, född 1955
Colin Nutley, regissör, född 1944
Kjell Åke Andersson, regissör, född 1949
Joakim Nätterqvist, skådespelare, född 1974
Stefan Sauk, skådespelare, född 1955
Hannes Holm, regissör, född 1962
Måns Herngren, regissör, född 1965
Peter Dalle, skådespelare, född 1956
Mikael Persbrandt, skådespelare, född 1963
Rikard Wolff, artist, född 1958
Georg Riedel, musiker/kompositör, född 1934
Martin Rolinski, artist, född 1982
Henrik Rongedal, artist/låtskrivare, född 1965
Magnus Rongedal, artist/låtskrivare, född 1965 (de är ju tvillingar)
Fredrik Thomander, artist/låtskrivare/producent, född 1971
Jakob Samuelsson, artist, född 1969
Matti Alfonzetti, artist/låtskrivare/producent,
Jill Johnson, artist/låtskrivare, född 1973
Claes Janson, exekutör och tolkare, född 1947
Monica Borrfors, artist, född 1954
Lasse Tennander, musiker/kompositör/textförfattare, född 1945
Eva Dahlgren, artist/låtskrivare, född 1960
Per Gessle, artist/låtskrivare, född 1959
Ulf Dageby, musiker/kompositör, född 1944
Martin Ehrencrona, musiker/producent, född 1974 eller 1973 vad det verkar
Jacob Widén, artist/låtskrivare, född 1983
Eric Lantz, artist/låtskrivare, född 1986
Oscar Kempe, artist/låtskrivare, född 1984
Magnus Sveningsson, artist/låtskrivare, född 1972
Joey Tempest, artist/låtskrivare, född 1963
Lisa Miskovsky, artist/låtskrivare, född 1975
Niklas Strömstedt, artist, född 1958

Medelåldern av de som skrivit på är 46 år. Medianen är 45 – 46 år. Och så här fördelar sig listan efter decennium:

40-talet: 6
50-talet: 8
60-talet: 11
70-talet: 6
80-talet: 4

Slutsatser och kuriosa: Ingen artist född på 90-talet har skrivit på. Av de 4 artister som fötts på 80-talet är 3 med i samma band och kallar sig pinsamt nog för punkrockare?! och den andra är med i samma band som Alexander Bard… Visst är det många många tunga namn på listan. Men det är inte den nya generationens artister. Jag som är 35 är yngre än de allra flesta av dem och jag räknas sannerligen inte längre som ung.

Tyvärr fick jag inte med Matti Alfonzettis ålder i listan. Detta beror på att han är så okänd att jag knappt kan hitta honom varken via Wikipeda eller google. Det får väl tala för sig själv. Annars är ju den här artikeln lite talande.

Det går en vattendelare ungefär vid 35 års ålder.  De över 35 förstår inte internet, under det att de under 35 gör det. Studien som säger detta läser du här. Själv ligger jag precis på gränsen. Men visst är det tur att det finns undantag. Synd att bara att vi inte publiceras på DN Debatt.

Tack till Mårten Fjällström för hjälp med statistiken!